Stoopendaal & Sundfelt

Författaren Andrés Stoopendaal och psykologen Karl Oskar Sundfelt gör en "lättsam" podd av typen "bordssamtal". Ibland sitter de i studio, oftare sitter de på nån bar/restaurang/lokal känns det som.

Stoopendaal är författare (behöver han nån närmare presentation?), Karl Oskar Sundfelt är trots namnet inte en smålänning utan även han göteborgare och arbetar som psykolog.

https://poddtoppen.se/podcast/1109735746/stoopendaal-sundfelt

En smula "konservativ" och "anti-woke" agenda hos de båda poddarna kan anas. De har anspråk på att vara kulturmän och raljerar ibland över diverse debattsideinlägg eller mediaföreteelser.

Det senaste avsnittet, där de låter Cyril Hellman oblygt smeka sitt ego till utlösning i över en timme, är tyvärr helt avskyvärt eftersom poddarnas helt ohöljda beundran för Cyril löser igenom. Bastunivå på det samtalet. Annars är det som mest småputtrigt, avslappnat snack som varierar stort i kvalitet.

Åsikter?

Tack för tipset, kände ej till denna podd alls! Låter som den skulle kunna vara intressant. Gillade "Dunning Kruger-effekten" av Stoopendaal mycket. Ska lyssna, men kommer inte lyssna på det med Hellman som gäst

Nytt avsnitt i helgen ("Bordssamtal XXXV") med en mycket rolig utskällning av bokmässan och dess publik, längtan efter en ny Robert Heinlein, prat kring en ledarsidesdebatt ingen känner till och mer galla över situationen i kultursverige. Ganska bra avsnitt.

Får tacka för tipset! Har lyssnat på säkert 10 avsnitt nu, uppskattar podden!

Det är upp och ner, det är low effort och gratis, men det är helt OK efter de förutsättningarna.

Bäst blir det när de diskuterar ämnen som ligger dem nära hjärtat, det märker man, det var därför deras rants om bokmässan blev bra.

Nu har dom helt plötsligt paus och har inte släppt nåt på snart en månad. Det gick ju bra det här.

...och bara för det landade nyss ett avsnitt i lådan. Det ska handla om bl a "genier, skrivande och James Cameron".

Har inte lyssnat ännu.

Jo jag håller med. Uppskattar deras rants om kulturvärlden. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig av podden riktigt, men blev ändå förvånad över hur icke-PK de är. Svårt att förklara riktigt, men jag tycker de lyckas vara icke-PK på ett ganska uppfriskande sätt, det är inte som att de behöver sitta och ta i för att säga icke politiskt korrekta saker, de bara säger vad de tycker och går loss på diverse dumheter på ett sätt som jag inte hört i någon annan kulturpodd, men det känns genuint och som noll procent effektsökeri.

Effektsökeri är det inte, men det känns lite löjligt att de sitter och småfnissar och tycker dom sagt nåt busigt när dom dissar woke-kulturen i nån tv-serie.

Lång diskussion om Sara Meidells bok om anorexi i det senaste avsnittet.

Oskar är inne på att det handlar om narcissism, att anorexiker framhärdar i sin anorexi trots att det blir uppenbart vad de utsätter sin omgivning för. Att fortsätta svälta sig när man ser effekten på t ex sin familj måste innebära en narcissistisk störning eller en empatisk hämning, menar han i poddsamtalet.

Det är en extremt billig poäng att göra, att hävda att vår tids mediaklimat, sociala medier och kultursidor premierar och ger utrymme till narcissister, och kanske också att de kulturkvinnor som befattar sig med boken och diskuterar sina egna erfarenheter också har narcissistiska drag - att blåsa upp boken till ett "typiskt symptom" på vår kultur och i förlängningen vårt samhälle. Att boken handlar om "jag jag jag och bara jag" därför att det är så författaren och de som hyllar boken ser på världen.

Men då undrar man ju varför samma sak inte gäller t ex alkoholism, OCD eller tusen andra åkommor där de anhöriga också blir medberoende och där den sjuke framhärdar i sin sjukdom trots att den ser vad den gör med anhöriga? Varför är det just anorexin som ska beteckna vad som är fel med vårt samhälle? Jag tror Oskar har fel, eller åtminstone behöver lyfta blicken lite från sitt korståg mot wokeness och kulturvärlden. Allt handlar inte om utsuddade könsroller eller att kvinnor ska ta mer plats.

Det nämns ju också i samtalet att anorexi varit identifierat som en sjukdom åtminstone sen 1800-talet, och då undrar man ju hur en sådan sjukdom kan ha nåt särskilt att säga om den moderna världen, den är ju uppenbarligen inte en produkt av post-milennialt samhälle utan har tvärtom existerat i åtminstone ett par hundra år eller så.

"BONUS XIX" tar upp en debatt om olika facksammanslutningar för psykologer och ett läsarbrev om nåt man som lekman kanske kan kalla "Freud vs Jung".

Poddarna gör enorm affär av att ordet "biologism" används och menar på att det är oseriöst eftersom "biologism" är ett nyord, och Stoopendaal kopplar detta till språket, maktordningar och att progressiva wokeister ofta hittar på nyord. Man ska inte använda ordet i seriösa debatter, menar man.

Problemet är att ordet enligt NE använts i Sverige sedan 1990 och att det egentligen bara är en sammandragning av "biologisk determinism", ett begrepp som använts sedan före första världskriget.

Det blir ytterligt ironiskt när kritiken framförs genom användning av ord som "woke", som ju i jämförelse är ett nyord. Poddarna gör alltså sig själva till progressiva nyordsfascister med suspekt agenda genom hur de formulerar sin egen kritik. Ridå.

Jag har lyssnat 5-6 avsnitt. Det är en ganska ok podd och trevligt med lite perspektiv som bryter av från Stockholms mediebransch.

Stoopendaal är rätt intressant och smårolig i viss likhet med i hans bok Dunning-Kruger-effekten. Problemet här är Stoopendaals kompis som emellanåt låter lite som någon högerkille från gymnasiet. I värsta fall kan det låta ungefär såhär: ”De e woke du veet! It makes no sense! HÖHÖHÖ!”. Fick avbryta ett par avsnitt. Men, när han sansar sig bara lite så funkar podden bra.