Citat:
Men varför ska jag behöva berätta för en person som jag har känt i flera år, att jag är snäll? När det enda jag behövde meddela var att jag var fem minuter sen? Jag är helt med på att det kan behövas när man pratar med någon som man inte känner. Men det är alltså inte främlingar som har trott att jag är sur, arg eller vad det nu har varit.
Men jag pratar inte ens om "snälla saker" utan om saker som "Tåget rullar från Fridhemsplan om två minuter.". Du missar också att jag inte på något sätt vägrar emojis. Som alla andra använder jag dom för att sätta tonen för det som har eller ska skrivas.
Men jag pratar inte ens om "snälla saker" utan om saker som "Tåget rullar från Fridhemsplan om två minuter.". Du missar också att jag inte på något sätt vägrar emojis. Som alla andra använder jag dom för att sätta tonen för det som har eller ska skrivas.
Lite märkligt. Nä, klart att man inte behöver använda en smiley för att berätta fakta. Att bli arg för detta är konstigt. Tror aldrig det hänt mig.
Jo, jag missade att du använde smileys, du kanske gör som jag då, att använder dem där de ska vara och inte överallt.
Ibland kan det bli lite konstigt dock. Min far är 80 och har ett väldigt kargt skrift- och talspråk. Men han brukar ibland använda en glad smiley. Det passar inte alls hans stil, men känns gulligt.
Jag skulle bli rätt förvirrad om någon som kände mig tyckte jag lät arg i text. Vissa är väl överkänsliga. Minns tror det var från Tjuvlyssnat, en tjej klagade på att killen skrev korta svar på SMS och avslutar med "inte ens en punkt fick jag!" Hahaha.
Minns också när jag gick in på en chatt en gång och sa hej. Någon blev arg och sa att mitt hej i skrift lät argt. WHUT?
