Skvaller om artister inom black metal-scenen

Läste boken Blod Eld Död för ett tag sen och har skummat igenom lite gamla zines och flashbacktrådar om black metal-scenen i Sverige/Norge. Finns ju onekligen en hel del kul anekdoter och skvaller i ämnet, men oftast kanske inte tillräckligt för att legetimera en helt egen tråd för enskilda personer. Tänkte att vi kunde samla det i en tråd. Hur dog IT? Är Marduk nazister? Vilken kebabsås föredrar Lord Ahriman?

Får väl inleda själv: såg att Legion (Marduks förre sångare) har gått och blivit Bandidos-medlem. Rakat skallen har han också.

Satyr rakade av sig håret för att han fick löss

Erik i Watain är kulturmarxist som lajvar satanist när han inte hänger med sin brud på söder.

IT begick väl självmord?

Lord Ahriman verkar mest kränga merch på sin egen nuna, vem som nu vill ha den på magen.

Marduk hade en trummis för länge sen som enligt uppgift faktiskt var nazist. Han spelade väl med Allegience också, men det måste vara 20 år sedan det var aktuellt.

Finns det ens black metalskvaller som inte vädrats i böcker i all evinnerligen? Blod Eld Död är ju en bok av kulturmarxister, den är snäppet sämre än Lords of Chaos.

Att göra "seriös satanist" till sin image känns extremt fånigt och krystat när man är artist och offentlig person. Tror man verkligen på hela den grejen så är det väl lite motsägelsefullt att inte hålla det för sig själv, det ska ju vara en tro för eliten och inte något man rekryterar till eller gör reklam för. Samtidigt är det väl en grundläggande del av imagen inom black metal men det är väl mest för att rörelsen grundades av ett gäng tonåriga oskulder med aspergers, ungefär.

Hittar inga källor på att det skulle vara självmord, mer än att det är vad alla förutsätter. Men omständigheterna tyder väl på det.

Ahrimans nuna är så ful att den är true. Ser ut som något som kunde ha varit tagit från en 1600-tals demonologisk grimoire.

Vilken trummis handlar det om?

De är bara en massa narcissister och psykopater.
De har inget intressant att komma med.

Vill minnas att namnet är motsatsen till Krigsfattig.

Jon Nödtveit kändes på riktigt, men hela den här MLO-grejen är ju rent hopkok av idéer från diverse religioner, och ändå är de inte ens ett O9A Light. Läste deras "grimoire" och det är postmodernism.

Personligen tycker jag Enslaved och Burzum gick åt rätt håll, att se den judeokristna ockupationen av skandinavien som den sanna fienden, och återgå till en folksjäl som fanns innan.