Rättegång mot familj, stor inom hästsporten, åtalas för dråp på Donia Hassan 2012

Nu är det ju så här att den kommunala socialtjänsten har till uppdrag att hjälpa sina kommuninvånare när det behövs. De ska hjälpa familjer och dess medlemmar, barn som vuxna när det krisar. Är ett barn i behov. oavsett orsak, av stöd och hjälp av socialomsorgen skall socialomsorgen hjälpa barnet utan att förvärra situationen eller till och med agera änglamakerskor.
I det här fallet, som så många andra fall, fick den kommunala socialtjänstens naivitet en dödlig utgång. De som skall lastas är just de myndighetspersoner som såg till att barnet hamnade i en otrygg situation, för syftet med att från början omhändertag barnet var för att skydda barnet från otrygga situationer.

Socialhandläggarna i fallet har aldrig fått sin skuld prövat, trots att Socialstyrelsen har gett svidande kritik till sagda myndighetspersoner och dennes hantering av fallet. När rättegången kom till var fokus på fosterföräldrarna, eller rättare sagt på dödsorsaken och huruvida barnet hade lunginflammation eller inte. All tid i förhandlingen fokuserade enkom på ifall barnet dog eller inte. Inte en enda minut fokuserade på fosterföräldrarna underlåtenhet att ta barnet till sjukhus för intensivvård när hon påtagligt var blå om rygg, armar och läppar ( Ja Sokoleva, det står så ordagrant i dagboksanteckningarna som fostermamman skrev). Istället skickades barnet upp med youghurt och halstablett till sitt rum.

Socialhandläggarna hade ALDRIG pratat med barnet på denna tid som barnet var på detta förstärkta hem. Handläggarna hade kontaktat Attendo Care och fått deras lovordan att barnet hade det bra. Detta är ett direkt brott mot LVU och SoL. Detta kostade barnet livet, då ett enda besök under dessa två veckor (som t.ex. tillse att barnet verkligen fick rutinmässig läkarvård) skulle rädda livet på barnet. Det var inte broderns våldtäkt på systern som dödade barnet utan socialhandläggarnas naiva hantering av fallet.

Du får tycka att de du vill klandra ska klandras och helt klart så är det ju en historia som innehåller saker där men ju direkt känner att myndigheterna inte lyckats med sitt uppdrag. Jag är bara trött på att det just nu finns en ökande misstro mot myndigheterna när det kommer till att skydda barn och att man då ofta utgår från att barn mår sämre av att på olika sätt hamna i myndigheternas vård än om så inte hade skett. Jag har noll problem med att ansvar utkrävs när fel begås eller att man klandrar myndigheter när de gör fel. I det här fallet var jag bara intresserad av att veta om det fanns åsikter att myndigheterna agerat felaktigt redan när man beslutade om att gripa in. Och så verkar det väl då inte vara utan som jag förstår det var föräldrarna i behov av hjälp och insåg detta också. Det var egentligen det enda skälet till att jag ställde frågan om föräldrarna.

Du får vara hur trött du vill, men du kan inte ducka för fakta. Svensk socialomsorg har i över 200 år haft stora problem, med många systematiska skandaler. Det finns nu en mycket solid forskning över barns mående i och efter vård inom socialtjänst. Du kan inte komma ifrån att det är mer skadligt för ett barn att vistas i dessa fosterhem än i sin biologiska familj.

I det här fallet utsätter man en familj för otrolig trauma för att socialtjänsten inte håller sig till artikel 8 och den religionsfrihet som vi har i Sverige. Det var inte brodern som dödade barnet.

Jo du, jag kan definitivt hävda att för de barn som hamnar i ett läge att de riskerar omhändertas av myndigheterna, så är risken större för liv och lem om de bor kvar hos sina biologiska föräldrar. Det finns så jävla många människor som inte ens ska ha rätt att ha vandrande pinnar eller guldfiskar, som är föräldrar. Titta bara på barn som slås ihjäl av en vårdnadshavare. Hur ofta är det den biologiske föräldern eller dennes nya partner och hur ofta är det någon i ett fosterhem eller på ett LVU-hem?

Av alla de tusentals placerade barn vi har är omkring ett hundra av dem i den situation som du beskriver, dvs i livsfara. Det är någon ynka procent som verkligen uppnår behovet av skydd från misshandel, missbruk, utnyttjande och vanvård. Fakta säger att barnen far mer illa i fosterhem och HVB än i hemmet. Barn som utsätts för trauma och död är kraftigt överrepresenterat i fosterhem och hvb-hem jämfört med biologiska hem.

I dagarna har det uppdagats att 2 barn i hela sitt liv hållits undan samhället av sina föräldrar som fått dem sjukligförklarade där ena barnet utsatts för flera operationer i onödan , barnen är 13 och 15 år och har levt hela livet som om de var svårt sjukliga

Så två barn har således "hållits undan" av föräldrarna, men ändå haft onödiga operationer? Du inser att din utsaga inte kan stämma, eller hur?

Av alla de tusentals placerade barn vi har är omkring ett hundra av dem i den situation som du beskriver, dvs i livsfara. Det är någon ynka procent som verkligen uppnår behovet av skydd från misshandel, missbruk, utnyttjande och vanvård. Fakta säger att barnen far mer illa i fosterhem och HVB än i hemmet. Barn som utsätts för trauma och död är kraftigt överrepresenterat i fosterhem och hvb-hem jämfört med biologiska hem.

Du glömmer en väldigt viktig sak. De barn som hamnar i fosterhem eller på annat sätt tas om hand av samhället är ju redan innan de skiljs från sina föräldrar, i en taskig sits. Om man då jämför dessa barn med barn som mår prima, inte har knarkande föräldrar, inte utsätts sexuellt av släktingar, inte har föräldrar som inte sätter gränser osv så är det ju självklart att gruppen som inte bor med sina föräldrar mår sämre.

Som ett exempel läste jag för ett tag sedan om 2 killar (nu vuxna män) som likt andra före dem, ville han en ursäkt från samhället för de saker de utsatts för på de olika ställen samhället placerat dem. Bägge 2 berättade om varför de hade hamnat i samhällets vård i och det framgick med all tydlighet att de troligen haft ett värre helvete om de inte omhändertagits av samhället. Så de var inte kritiska mot omhändertagandet men mot att de bara flyttats från en otrygg plats till en annan.

Med din text visar du på oförstånd av socialtjänstens syfte; den kommunala socialtjänsten syftar till att hjälpa och skydda bla. barn som har det svårt. Meningen är att barnen skall få en bättre tillvaro i fosterhemmet eller i HVB och således "vårdas" till en bättre samvaro. Om barnen då kommer ut i liksäckar eller helt traumatiserade från denna vård har ju vården misslyckats. Felet ligger i att barnen mår sämre av vården inom socialtjänst än vad de skulle må om de bara var maskrosbarn.

Nej då, jag har inga problem med att se myndigheternas misslyckande. Och 2011 bad ju t o m dessa myndigheter om ursäkt/förlåtelse för att de svikit så många utsatta barn genom att bara flytta dem från ett helvete till ett annat. Men det du nu skriver är ju bara dina egna åsikter.

Hur många barn kommer hem i liksäckar från fosterhem eller institutioner? Och hur många barn dödas av sina närmsta släktingar eller mammas nya man? Att sedan försöka gissa hur det hade gått för alla de som farit illa i olika fosterhem osv ifall de fått bo kvar hemma, det kan man inte få fram på något sätt utan man kan bara gissa. Min gissning är att många av de 1300 som fick den där ursäkten 2011 hade inte levt för att kunna ta emot den om de bott kvar hemma. Sök upp valfri sund polis eller socialtjänstanställd som jobbar med barn och be dem berätta lite av det som de möter i sin vardag vad gäller föräldrar som fan aldrig borde tillåtits att skaffa barn.

Med din text visar du på oförstånd av socialtjänstens syfte; den kommunala socialtjänsten syftar till att hjälpa och skydda bla. barn som har det svårt. Meningen är att barnen skall få en bättre tillvaro i fosterhemmet eller i HVB och således "vårdas" till en bättre samvaro. Om barnen då kommer ut i liksäckar eller helt traumatiserade från denna vård har ju vården misslyckats. Felet ligger i att barnen mår sämre av vården inom socialtjänst än vad de skulle må om de bara var maskrosbarn.