Är det ett vetenskapsproblem att universums naturlagar upprätthålls av sig själva?

Vi behöver inte ta till personangrepp om du är mer noggrann när du skriver dina inlägg, men när du återkommande citerar folk som inte själva vet vad de skriver om så förhindrar det en saklig diskussion. Citat är aldrig sakargument per se utan du måste själv förstå resonemangen bakom och varför de är korrekta. Även om jag kan citera hundra personer som hävdar att jorden är platt så utgör de knappast sakliga argument för varför jorden skulle vara platt.

Som jag skrev så kan man sällan göra fullständiga sökningar på grund av trädens storlek och då faller man tillbaka på inexakt heuristik. Lägesanalysen i noderna är en heuristisk uppskattning som gör att datorn kan skära bort tillräkligt mycket för att under begränsad tid hitta bra drag istället för att leta i evigheter efter de bästa dragen. En lägesanalys som är saltad med slumpmässigt brus är också en heuristisk uppskattning, men som rent spelteoretiskt kan vara bättre genom sin oförutsägbarhet än den helt deterministiska lägesanalysen.

Om du är intresserad av schack så kan det vara givande att studera Magnus Carlsens partier då han ofta avsiktligen frångår de traditionella öppningarna genom att göra enstaka drag som förefaller så dåliga att ingen annan orkat studera dem i förväg. Skulle han vara världsmästare om det vore mindre bra än att spela sina öppningar med de bästa dragen enligt böckerna?

Tydligen genererar man först ett slumptal från termiskt brus som seed för en pseudoslumptalsgenerator för att få ut en sekvens slumptal ur detta innan man börjar om med ett nytt äkta slumptal.

Det förs en diskussion om metoden är tillräckligt säker eller om det finns en bakdörr:
https://en.wikipedia.org/wiki/RDRAND#Security_issues

Vet faktiskt inte vad man kommer åt i Excel eller VBA. Ofta används RDRAND som en av flera entropikällor i slumptalsgeneratorer på systemnivå, men hur man kommer åt dem skiljer i olika utvecklingsmiljöer.

Kasparov? Nja, han var sträng teoretiker mot människor.

Mot Deep Blue-97 spelade han däremot medvetna amatördrag för att han ville att tempot på partiet skulle vara långsamt, så skulle han spela ut den strategiskt. Den har ett bibliotek öppningar som bara slås på om han spelar ett vanligt drag.

Så nu tvingade han Deep Blue att kalkylera och evaluera i början av partiet, som är mer strategiskt när pjäserna ska bara ut.

Den strategin gick dock i baklås då Kasparov får sämre, passivare positioner av att spela så... och så har han ett kalkylerande monster på andra sidan....

En psykolog vid namn László Polgár skulle bevisa miljödeterminism genom att träna sina döttrar i michael jackson-stil att bli bäst i världen.

Judit polgar blev den bästa. Hon kom in på topp 10 till slut.

Kasparov vann 5 partier, 2 remier, av deras partier med lång betänketid.

"Hon är en tränad hund, inget annat".

Missade att skriva ut namnet innan jag redigerade mitt inlägg, men den jag syftade på var Magnus Carlsen som är den nuvarande mästaren.

Jag har suttit på forum med en som jobbar inom sånt. Han stångade sig blodig med att förklara för meningsmotståndaren att det är deterministiskt.

Ja han spelar ofta amatördrag mot unga killar som inte har samma mönsterigenkänning för alla typer av ställning. Så han väljer att medvetet stå halvtaskigt för han förstår även dessa ställningar bättre.

Så istället för att tävla om vem som förberett sig bäst hemma med datorn så spelar han helt nya saker.

Får väl dock poängteras att exploiten det talas om inte påverkar slumpmässigheten utan om att andra program på samma dator skulle kunna se vilka slumptal som genererades.

Att problem skall dyka upp är förväntat och seriösa slumptalsgeneratorer för kryptografi och liknande brukar därför alltid blanda in entropi från flera olika källor. När utdata från RDRAND vävs ihop med tidsstämplar från nätverkspaket, accesstider för lagringsmedier, tidsstämplar från tangentbordstryckningar m.m. så blir det tillsammans den salig blandning även om enskilda källor skulle visa sig korrupta.

Nu blev det schack också. Men frågan är ändå om termiskt brus är ren slump, även om man inte kan förutse det.

Jag kan ta ett annat naturligt fenomen som källa för en slumpgenerator. Små vågor på havet. Alltså väldigt små vågor i andra vågor, krusningar. Om vi bortser från de tekniska problemen, så skulle det också skapa helt ospårbara nummer. Men då blir frågan om de vågorna har uppstått helt slumpmässigt, eller om de beror på fysiska fenomen.

Att vi inte kan förutsäga något, betyder inte, att det inte följer vissa fysiska lagar ändå. Som jag ser det, handlar det man kallar slump om något som man inte kan förutsäga, men som ändå beror på fysiska fenomen.
Det enda jag kan tänka mig som verklig slump, är t.ex. partiklar som uppstår och försvinner i vakuum. Men det finns ändå inget som säger att om vi visste mer, skulle det kunna förklaras. Eller kanske det går?
Så frågan är om det man idag kallar ren slump, bara beror på en kunskapsbrist eller om det är riktig slump. Egentligen går inte den frågan att besvara förrän man vet allt.

Men de naturliga fenomen vi kan besvara varför de uppstår, beror på naturliga händelser. Vågor skapas inte av sig själva, inte heller termiskt brus. Det skulle vara ren slump om det skedde.

Därför menar jag nog att universum är naturligt och kommer inte att upphöra av slumpmässiga händelser. Däremot kan det upphöra på grund av naturliga händelser. Även om vi inte kan förutse eller förstå dem.

Det finns ju hypotesen att vårt universum har ett falskt vakuum som kan kollapsa till ett nytt lägre tillstånd. Det skulle i sådana fall initieras av en slumpvis fluktuation.

fyra punkter om kvanten eftersom vi hamnar där igen. Ett: partiklarna kan lyda under andra fysiska restriktioner än makroskopiska föremål. Det blir därmed ett paradigmskifte inom vetenskapen.

två: De behöver inte ens göra det. Kvantfenomen kan endast vara skenbara. Det finns fullt sammanhängande tolkningar av kvantmekaniken som förklarar hur intrassling exempelvis kan vara en felaktig läsning av data (pilot wave).

tre: slumpen förklarar inte Born-regeln.

fyra. Kvantmekaniken är i slutändan en modell av verkligheten, det är inte verkligheten. Vi vet inte verkligheten.