Jag är ickebinär, fråga mig vad du vill

Jag och mitt syskon av motsatt kön växte upp i en slags frihet. Som små barn blev i behandlande likadant. Och som större barn fick vi välja leksaker och aktiviteter precis som vi ville. Vi ärvde kläder av varandra och av andra barn, vilket gjorde att vi hade ungefär samma stil.

Sådant finns inte idag. Nu ska det vara flick- och pojkkläder och man ska inte ens leka samma.

Mitt syskon är helt cis, själv bryr jag mig inte om vad jag är eftersom jag inte har någon direkt könsdysfori. Men kanske att jag hade haft det om jag motats in i en fålla där jag inte både fått hålla på med teknik/camping och med hästsport/konst när jag var barn. Då hade jag kanske identifierat mig som ickebinär. Jag tycker inte att det är något fel att inte ha en grupp att identifiera sig med och tycker inte det är fel att blanda könsroller. För mig har det varit en frihet att göra som jag vill och jag unnar alla den. Även cismänniskor. Jag och TS är dock inte överens om könsidentitet, jag tror man delvis föds med den och delvis kommer senare för att man är förprogrammerad. Tror den är helt biologisk.

Jag antar att du inte ser dig som en han eller hon, men hur känns det inombords när någon säger han eller hon om dig? Känns något värre än det andra? Vill du helst kallas hen?

Ja det kommer rester av öl när jag urinerar! Är det viktigt att veta för din könsidentitet? Ska du kidnappa mig så räkna med att du dör. Var inte topic ickebinär?

Det är antingen eller. Antingen har du en kuk eller en fitta. Det spelar ingen roll iofs för jag rövknullar dig ändå.

Jag är en... människa? eller vad menar du?

Varför spelar det någon som helst roll vad omgivningen förväntar sig? Man kan väl gilla vad som helst och bete sig hur som helst utan att det har något med könsidentitet att göra?

Det beror på. Om det är en person som inte vet om vad mina pronomen är eller har ett slip-up bryr jag mig inte särskilt mycket. Det är mitt ansvar som person med icketraditionella pronomen att informera andra om dessa. Folk kan inte läsa mina tankar. Såklart kan det kännas lite jobbigt när folk använder fel men tycker inte man kan belasta dom för det. Enda gången jag blir lite ledsen är när folk aktivt väljer att använda han om mig när de vet vad jag vill bli kallad, det tycker jag är respektlöst.

Jag vill bli kallad hen, och han är värst.

Tycker ändå att det här är riktig chad energy.

Det är väldigt sant! Man ska inte behöva förhålla sig till könsroller oavsett ens kön. Skillnaden för mig är att jag inte känner mig som en man på grund av förväntningarna som finns på män och att jag inte kan eller vill leva upp till dom.

eftersom själen inte har något kön och vi ständigt föds in i nya könsroller så är alla könsroller här på jorden endast ett tillfälligt skal. När du lämnar detta jordeliv och återigen blir en ljusvarelse så tappar du kroppen och könet. Du blir en hon/han/det.

Att då välja att vara det på jorden när du planerat vilket kön du skulle födas i blir då kontraproduktivt då du skulle leva denna livstid som det tilldelade könet.

Lev det liv du känner för men gör ingen Big deal av det då du faktiskt inte har något kön alls på andra sidan. Bara erfarenheter av olika kön eller många av samma sort. Har du varit kvinna i många liv och nu vill erfara hur det är att vara man så blir det lite skevt om du går emot din egen upprättade plan i detta liv och ändrar kön till hen/det.

Är du säker på att du följer din livsplan?

Du kanske skulle uppsöka en Buddist munk och dryfta dina planer för ditt nuvarande liv.

Om du tycker jag svamlar så sitter jag med en Chenin Blance i handen och då öppnar sig sinnet lite extra för andra dimensioner.

Nej det är biologiskt betingat. Detta är starkt belagt inom utvecklingspsykologin och inom sociologi. De som är pojkar dras till vissa fenomen och tjejer dras till andra fenomen! Jag har själv två kids av olika kön och det var solklart att det fanns skillnader redan när de var typ 1-2 år. Du kan aldrig komma ifrån det.

Förlåt men hur kan en fri uppfostran leda till ännu snävare kategorier av kön? Jag har själv vuxit upp utan normer på mig själv som tjej (alltså i hemmet) och mina syskon det samma. I vårt fall har det resulterat i att vi inte ens reflekterat över könstillhörighet eftersom vi var ok som vi var. Eller missuppfattar jag dig nu, känner du dig som ickebinär eller bara ickenormativ?

Men det betyder ju på nåt sätt att du köper att de förväntningarna är rimliga eller vettiga eller befogade. Att du accepterar att mansrollen behöver vara så snäv, i stället för att försöka utöka/rubba den. Jag är man, jag har aldrig begripit mig på män eller den förväntade mansrollen, 95% av mina polare är tjejer eftersom det nästan bara är dem jag har något utbyte av att umgås med. Men om jag skulle definiera mig som något annat (vilket jag aldrig har haft en tanke på) så går jag ju med på att mannen är precis så där jävla inskränkt som han inte ska behöva vara. Vad blir bättre av det? Är det inte vettigare att man vidgar utrymmet för vad en man kan vara?