Bygga en bil som drivs av kärnkraft?

och var komme rmänniskor in nånstans i en satellit

Jo, att satelliter drivs av radioisotoper vet jag. Men det är RTG (Radioisotope Thermoelectric Generator), som mumma länkar till. Du drivs alltså inte genom atomklyvning, utan genom att en bit radioaktivt material, helt enkelt sänder ut såpass mycket energi som omvandlas till elektricitet.

Samma teknik användes (tror de har hittat säkrare sätt nu), i en vanlig mojäng här på jorden, nämligen i pacemakers! En pacemaker är alltså en liten dosa som hjälper hjärtat att slå, som opereras in i kroppen. Istället för att sprättas upp varje år för att byta batteri i den, så är den försedd med en liten mängd Plutonium (var det förr iaf.).
Plutoniumet alstrar tillräckligt med värme o annan strålning som omvandlas till elektricitet, så man slipper byta batteri.

Minns att jag frågade en person jag kände flyktigt när jag var 13-14 år (redan då var man ju atomfysik-intresserad);
-Kan jag få din pacemaker när du dör?

Det är nog seriöst lättare att ha med sig ett batteri som man laddar vid ett stationärt kärnkraftverk än ha med sig ett mobilt. Det krävs väl också en viss "kritisk massa" innan man kan få ut energin ur plutonium.

Tänk på hur mycket energi en satellit använder när det snurar runt jorden, eller hur litet det kommer ut ur en pacemaker. Det krävs helt andra grejer att flytta en 1000kg klump till hastigheter uppåt 100 km/h

det rör på sej när hela härligheten explodererar iallafall
men praktiskt sett är det för mycket nackdelar och för lite fördelar med det.

sen räcker nog inte 1000kg långt, hela härligheten måste inte bara strålskyddas utan måste skyddas så det tål en krock och inte bara en enkel krock utan typ hamna under ett tåg.

Mja, jag vet inte om du läst om Fusion men det är knepigare än så. Vid så kallad varm fusion (det som sker i solen) slås väteatomerna deuterium och tritium ihop. Detta går inte i rumstempartur då de båda väteatomerna har samma laddning och kommer alltså stöta bort varandra. För att övervinna det här hettar man upp atomerna till miljontals celsius så att elektronerna blir sliriga, då kan man slå ihop dem och helium och energi bildas. Men vänta nu här, miljontals grader...? Vad ska man använda för att få den värmen? Och hur fan behandlas man den? För det första kommer vi nu in på materians fjärde fas, det som kallas plasma. För att innesluta plasma behövs ett magnetfält. Än så länge har inte vi människor lyckats få upp temperaturen till miljontals grader i några få tiondelssekunder och även om det hittas sätt är jag tveksam till om man får ut mer energi än vad man tillför. Därför skulle en fusions driven bil inte vara en bra idé med den vetskap vi har nu. Vart ska man placera ett magnetfält (som innesluts av något hållbart material) i en bil? Vad ska man förvara ämnet som hettar upp väteatomerna? Vad händer vid en kollision?

Kall fusion är simplare, men ligger troligen mycket längre fram i tiden. Det handlar om att du tar nämnda atomer och ersätter deras elektroner med s.k myoner. Myoner är 200 gånger tyngre än elektroner, således kommer atomernas radie att minska 200 gånger. Detta betyder att man inte behöver hetta upp atomerna för att få elektronerna sliriga, eftersom radien har krympt rejält kan kollisionen mellan de båda väteatomerna ske i rumstemperatur.

Och vart hittar man såna här myoner då?? Leta i blåbärsskogen?

om man bort ser från strålningen blir det för tungt och dyrt med en reaktor, man har byggt fartug men reaktor men det kostade för mycket do enda fartg med reaktorer i dag är ubåtar milittärer har ju oftast obegränsat med stålar,,

en möjlighet för bilar är batteri och en radio aktiv isotop som genererar via kisel celler men det kan vara svårt då kraften som genereras är konstant,,
men det är ju en jätte uppgift att försöka få miljö mupparna att gotjänna en sån skappelse dom tål ju inte ens kärnkraft

Jag har inte siffor. Men en elmotor störs av stråling av samma anledning som elektronik. Strålningen joniserar luften och gör den elektriskt ledande.

Och här har vi Ford Nucleon.

MVH
/Herr Lindholm

I följande tråd, http://www.flashback.org/showthread.php?t=339737, skrev jag

En myon är en elementarpartikel som tillhör leptongruppen - partiklar med spin 1/2 som inte känner av starka kärnkraften (till skillnad från kvarkar).

Leptonerna är

elektron / positron
myon / antimyon
taulepton / antitau

samt

elektronneutrino / elektronantineutrino
myoneutrino / myonantineutrino
tauneutrino / tauantineutrino.

I den första gruppen så har alla laddning + (- för antipartiklarna) och de relativa massorna är 1, 207, 3500. De liknar alltså varandra men har olika massa. I den andra gruppen är laddningen 0 och experiment har på senare tid visat att neutrinerna inte är masslösa men väldigt, väldigt lätta. Exempelvis har elektronneutrinon som mest 0.0005 % av massan för en elektron.

Tillbaka till frågan nu. Tanken är nu att man låter myoner bestråla en blandning av deuterium och tritium. Myoner kan då att bilda atomer med vissa av deuteriumkärnorna och tritiumkärnorna. Man kan också få en negativt laddad molekyljon som består av en deuteriumkärna, en tritiumkärna och en myon. Eftersom massan för myonen är så mycket större än elektronen rör den sig långsammare och en sådan molekyl blir tight bunden. Varför frågar du. Det som håller fast en elektron vid kärnan är Coulombkraften - den elektrostatiska attraktionen - och använder man Newtons andra lag tillsammans med kvantiseringsvillkoret i kvantmekanik (som egentligen kommer från att vågfunktionen måste vara envärd) så får man en radie som skrivs r = a0*n^2 där n är kvanttalet och a0 är en konstant som är invers proportionell mot massan. Större massa ger alltså mindre radie.

Fotnot: Om du bara ska kunna en ekvation inom kvantfysik så välj den här: r*p=n*hbar (n är ett helta, r är avståndet och p är rörelsemängden). Den säger att rörelsemängdsmomentet är kvantiserat i hbar = 1.05*10^(-34) Js. Med denna ekvation kan man fuska fram väldigt många kvalitativa resultat i kvantfysik. Kallas ibland Bohr-Sommefelds kvantiseringsvillkor. Det var med hjälp av denna hypotes som Bohr förutsade energinivåerna för väte och rivstartade kvantrevolutionen.

När denna molekyl bildats kan vi erhålla fusion mellan deuterium och tritium och myonen frigörs då igen (tillsammans med en massa energi) och denna myon kan användas i nya molekyler. Myonen är alltså bara en katalysator och förbrukas inte.

Huvudpoängen här är alltså att deuterium och tritium måste komma så nära varandra att den attraktiva starka kärnkraften övervinner den repulsiva Coulombkraften. Myoner hjälper till med detta genom att skapa molekyler med litet deuterium-tritium avstånd.

Myoner hittas i kosmisk strålning eller så kan man bombardera ex. berylliumkärnor eller kolkärnor med protoner från en accelerator, vilket ger pioner (en annan elementarpartikel) vilka sönderfaller i en myon och en myonneutrino och dessa myoner kan riktas och accelereras med magnetfält.

Det krävs inte det i en RTG och dels så behöver man endas en mindre mängd med plutonium...

Tror inte på bilar drivna på kärnkraft, däremot lok kan det funka, funnits planer i USA på att tillverka ett sånt under 1950-talet.
Sovjetunionen flög en Antonov-22 med en kärnreaktor ombord för att prova
strålskyddet för piloterna, tanken var att man skulle kunna flyga 50 timmar och spana efter ubåtar. Exprimenten ledde dock ingenvart, man flög på vanligt
bränsle, men hade annars en fullt laddad kärnreaktor ombord.

Problemet är alltså storleken. Har man lyckats bygga flygplan så kan man väl bygga bilar. Men bil och bil, den skulle väl se ut som en sån där gigantisk gruvfraktare.

Tycker det känns lite läskigt med atomflygplan. 9/11 skulle få ett helt annat resultat.