Citat:
Ursprungligen postat av negerbarn
Och vart hittar man såna här myoner då?? Leta i blåbärsskogen?

I följande tråd,
http://www.flashback.org/showthread.php?t=339737, skrev jag
En myon är en elementarpartikel som tillhör leptongruppen - partiklar med spin 1/2 som inte känner av starka kärnkraften (till skillnad från kvarkar).
Leptonerna är
elektron / positron
myon / antimyon
taulepton / antitau
samt
elektronneutrino / elektronantineutrino
myoneutrino / myonantineutrino
tauneutrino / tauantineutrino.
I den första gruppen så har alla laddning + (- för antipartiklarna) och de relativa massorna är 1, 207, 3500. De liknar alltså varandra men har olika massa. I den andra gruppen är laddningen 0 och experiment har på senare tid visat att neutrinerna inte är masslösa men väldigt, väldigt lätta. Exempelvis har elektronneutrinon som mest 0.0005 % av massan för en elektron.
Tillbaka till frågan nu. Tanken är nu att man låter myoner bestråla en blandning av deuterium och tritium. Myoner kan då att bilda atomer med vissa av deuteriumkärnorna och tritiumkärnorna. Man kan också få en negativt laddad molekyljon som består av en deuteriumkärna, en tritiumkärna och en myon. Eftersom massan för myonen är så mycket större än elektronen rör den sig långsammare och en sådan molekyl blir tight bunden. Varför frågar du. Det som håller fast en elektron vid kärnan är Coulombkraften - den elektrostatiska attraktionen - och använder man Newtons andra lag tillsammans med kvantiseringsvillkoret i kvantmekanik (som egentligen kommer från att vågfunktionen måste vara envärd) så får man en radie som skrivs r = a0*n^2 där n är kvanttalet och a0 är en konstant som är invers proportionell mot massan. Större massa ger alltså mindre radie.
Fotnot: Om du bara ska kunna en ekvation inom kvantfysik så välj den här: r*p=n*hbar (n är ett helta, r är avståndet och p är rörelsemängden). Den säger att rörelsemängdsmomentet är kvantiserat i hbar = 1.05*10^(-34) Js. Med denna ekvation kan man fuska fram väldigt många kvalitativa resultat i kvantfysik. Kallas ibland Bohr-Sommefelds kvantiseringsvillkor. Det var med hjälp av denna hypotes som Bohr förutsade energinivåerna för väte och rivstartade kvantrevolutionen.
När denna molekyl bildats kan vi erhålla fusion mellan deuterium och tritium och myonen frigörs då igen (tillsammans med en massa energi) och denna myon kan användas i nya molekyler. Myonen är alltså bara en katalysator och förbrukas inte.
Huvudpoängen här är alltså att deuterium och tritium måste komma så nära varandra att den attraktiva starka kärnkraften övervinner den repulsiva Coulombkraften. Myoner hjälper till med detta genom att skapa molekyler med litet deuterium-tritium avstånd.
Myoner hittas i kosmisk strålning eller så kan man bombardera ex. berylliumkärnor eller kolkärnor med protoner från en accelerator, vilket ger pioner (en annan elementarpartikel) vilka sönderfaller i en myon och en myonneutrino och dessa myoner kan riktas och accelereras med magnetfält.