Kul tråd! Jag tror trollen kommer svara nu, nyss eller imorgon! Jag är ingen flygnörd men skulle säga att sanningen troligen är Mig-15 eller Mig-17 som faktiskt varit i omfattande strid mot västerländska plan över Korea och Vietnam och som var ett rejält problem. Sovjetunionens flygvapen påstods vara som starkast på 80-talet men hade inte något teknologiskt försprång då på samma sätt som dom tidiga planen.
MiG-25RBSh with markings of 2nd Sqn/47th GvORAP (Guards independent recce Regiment)
Inaccurate intelligence analysis caused the West initially to believe the MiG-25 was an agile air-combat fighter rather than an interceptor. In response, the United States started a new program, which resulted in the McDonnell Douglas F-15 Eagle.[28] NATO obtained a better understanding of the MiG-25's capabilities on 6 September 1976, when a Soviet Air Defence Forces pilot, Lt. Viktor Belenko, defected, landing his MiG-25P at Hakodate Airport in Japan.[29][30] The pilot overshot the runway on landing and damaged the front landing gear. Despite Soviet protests, the Japanese invited U.S. Air Force personnel to investigate the aircraft.[31] On 25 September, it was moved by a C-5A transport to a base in central Japan, where it was carefully dismantled and analyzed.[32] After 67 days, the aircraft was returned by ship to the Soviets, in pieces.[33][34] The aircraft was reassembled and is now on display at the Sokol plant in Nizhny Novgorod.
The analysis, based on technical manuals and ground tests of its engines and avionics, revealed unusual technical information:
Belenko's particular aircraft was brand new, representing the latest Soviet technology.
The aircraft was assembled quickly and was essentially built around its massive Tumansky R-15(B) turbojets.
Welding was done by hand. Rivets with non-flush heads were used in areas that would not cause adverse aerodynamic drag.[35]
The aircraft was built of a nickel-steel alloy and not titanium, as was assumed (although some titanium was used in heat-critical areas). The steel construction contributed to the craft's high 29,000 kg (64,000 lb) unarmed weight.
Maximum acceleration (g-load) rating was just 2.2 g (21.6 m/s2) with full fuel tanks, with an absolute limit of 4.5 g (44.1 m/s2). One MiG-25 withstood an inadvertent 11.5 g (112.8 m/s2) pull during low-altitude dogfight training, but the resulting deformation damaged the airframe beyond repair.[36]
Combat radius was 299 kilometres (186 mi), and maximum range on internal fuel (at subsonic speeds) was only 1,197 kilometres (744 mi) at low altitude, less than 1,000 m (3,300 ft).[13]
The airspeed indicator was redlined at Mach 2.8, with typical intercept speeds near Mach 2.5 in order to extend the service life of the engines.[29] A MiG-25 was tracked flying over the Sinai Peninsula at Mach 3.2 in the early 1970s, but the flight led to the engines being damaged beyond repair.[35]
The majority of the on-board avionics were based on vacuum-tube technology, more specifically nuvistors, not solid-state electronics. Although they represented aging technology, vacuum tubes were more tolerant of temperature extremes, thereby removing the need for environmental controls in the avionics bays. With the use of vacuum tubes, the MiG-25P's original Smerch-A (Tornado, NATO reporting name "Foxfire") radar had enormous power, about 600 kilowatts. As with most Soviet aircraft, the MiG-25 was designed to be as robust as possible. The use of vacuum tubes also made the aircraft's systems resistant to an electromagnetic pulse, for example, after a nuclear blast. They were also presumably used to provide radiation hardening for the avionics.[37][38]
Nej, möjligen inte sååå mycket sämre än västerländska jaktplan av samma generation.
Den tidens flygplan var inte så elektronikberoende, vad den saknade var framförallt radarstyrt sikte.
Nej, möjligen inte sååå mycket sämre än västerländska jaktplan av samma generation.
Den tidens flygplan var inte så elektronikberoende, vad den saknade var framförallt radarstyrt sikte.
Jag tänkte på Migens huvudmotståndare F-86. https://en.wikipedia.org/wiki/North_American_F-86_Sabre
"The aircraft was ferried to Moscow and a new OKB (Soviet Experimental Design Bureau) was established to study the F-86, which later became part of the Sukhoi OKB. "At least one F-86… was sent to the Soviet Union, the Russians [sic] admitted, and other planes and prizes such as U.S. G-suits and radar gun sights also went."[73] The Soviets studied and copied the optical gunsight and radar from the captured aircraft to produce the ASP-4N gunsight and SRC-3 radar. Installed in the MiG-17, the gunsight system was later used against American fighters in the Vietnam War.[Note 2] The F-86 studies also contributed to the development of aircraft aluminum alloys such as V-95.[75][failed verification]"
Om vi jämför med vad som fanns i övriga världen, när hade Ryssland sitt relativt sett bästa stridsflyg?
MiG-15 (för Sovjetunionen d.v.s. Ryssland har aldrig utvecklat och producerat ett konkurrenskraftigt stridsflygplan). Samtida med F-86. Inte lika sofistikerat vare sig aerodynamiskt eller siktesmässigt, men vikteffektivare bestyckning och med med annan fokus (optimerad för att skjuta ner bombflygplan, medan F-86 var optimerad för att skjuta ner jaktflygplan).
Så nästan lika bra som F-86. Därefter så började Sovjetunionen att halka efter.
MiG-21 introducerades t.ex. 1-2 år efter samma generation av amerikanska flygplan (F-104 och F-8U Crusader) men 1-2 år innan motsvarande flygplan från andra länder (SAAB Draken, EE Lightning och Mirage III), hade förvisso en hel del positiva egenskaper, men var också behäftad med massvis med brister. T.ex. extremt kort livslängd på motorn (hade Israel haft MiG-21, så skulle de ha behövt byta motorer med några månader till max 2 års mellanrum), ickeexisterande sikt bakåt, mycket kort räckvidd, som i praktiken blev en extremt kort räckvidd om man inte ville göra flygplanet snudd på oflygbart p.g.a. tyngdpunktsförskjutning, när man började tömma tanken på bränsle, risk för att bränsletankarna imploderade vid höga G-belastningar.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Stöd Flashback
Swish: 123 536 99 96Bankgiro: 211-4106
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!