Vilket var Sveriges bästa stridsflyg för sin tid?

Det verkar som om de flesta svenskbyggda stridsflygplan har sina egna förespråkare. Ingen som ännu röstat på Thulin Typ N eller NA, eller Svenska Aero Jaktfalken?
Och hur är det med B17 och B18? Sistnämnda typ var ju ett av de snabbaste propellerdrivna bombplanen i historien.

Naturligtvis är det här en historisk utveckling som inte alls börjar med fpl32. Det fanns föregångare i Nyköping och Linköping, helt klart.

B-18 fick ett rejält lyft när den fick sina Daimler-Benz-motorer, innan dem var den rätt slö. Men den var också för sen i jämförelse, när den kom fanns ju B-29 som bombplan. Den var däremot en rätt bra plattform som attackplan. B17 var även den efter sin tid - ett bra flygplan, men kom i tjänst när man redan slutat dykbombat (förutom tyskarna då).

Tunnan satte världsrekord i medelhastighet över 500 respektive 1000 km bana, där man flög i grupp. Bra gjort av piloterna, men som du säger höll det sig inte så länge.
Krascherna berodde egentligen på handhavandefel som berodde på att man inte var van att flyga med svept vinge; vid landning med sidvind får vingen mot vinden högre lyftkraft och planet "bankar" från vinden, vilket naturligt fick piloter att köra skevroder för att kompensera - då gick de i backen. Man lärde sig snabbt att använda sidrodret på stjärtfenan för att "vända" planet mot vinden så båda vingar fick samma lyftkraft, så försvinner problemet.

Jag är inte så säker, men jag vet sovjet rutinmässigt låste radar mot patrullen, även i svenskt luftrum.

SvF hade strikta order att inte belysa eller låsa radarn.

Draken kunde ju göra en "kobra", dvs ställa sig mot färdriktningen och tvärnita. Annars vet jag inte om de kunde utmanövrera modernare flygplan, Draken var ju ganska tung. Men den kunde tvärnita och därigenom bli av med någon bakom dem.

Viggen hade malligaste Akan. Flög de nos mot nos mot varandra kunde Viggen skjuta först. Så en Viggenpilot ville gärna hamna i det läget mot ryssen.

Ryssland byggde jävligt starka motorer, men med ganska dålig driftsäkerhet. Det kunde ryssen utnyttja.

B17 var f.f.a. avsedd för att sättas in mot sjömål och mot sjömål använde både USA, Storbritannien, Tyskland och Japan störtbombning.
B17 hade dock en fördel i sitt mycket avancerade bombsikte, vars inbyggda mekaniska dator och automatiska bombfällning, gjorde det möjligt att tillämpa en helt ny typ av bombprofil med hög precision, i form av kastbombning (dive toss på engelska).

D.v.s. man dök mot målet, inledde upptagning och sedan fälldes bomben först under upptagningen. Detta innebar att bomben eller bomberna kunde fällas från större avstånd än vi normal störtbombning.

Siktet var så bra att det i vidareutvecklad former användes i bl.a. B18, A21, A32 Lansen, samt i utlandet på Dassault Etendard, amerikanska B47 m.fl. flygplan. SAAB tillverkade ungefär 2000 sikten i BT-familjen och därtill så licenstillverkades de i USA.