Hallå!
Jag vet inte riktigt varför jag väljer att skriva här, men jag antar att det kanske känns bättre att få skriva av sig lite.
Det är nämligen så att under de senaste fyra åren så har jag studerat på distans, det har varit det smidigaste alternativet då barnen inte har behövt gå så långa dagar på förskolan bland annat. Jag har knåpat ihop en egen examen med kurser som jag har tyckt varit intressanta och relevanta för det jag vill arbeta med. Mycket fokus på arbetsrätt, arbetsmiljö, kommunikation och ledarskap, HR samt pedagogiska processer i arbetslivet, där pedagogik är det huvudämne som jag har byggt min examen kring. Tog en filosofie kandidatexamen förra året, men valde att läsa ett år till för att ta en magisterexamen och bli mer attraktiv på arbetsmarknaden.
I takt med att jag började skriva min D-uppsats i februari, så valde jag att försiktigt blicka mot arbetsmarknaden och skicka in mitt CV till olika arbetsgivare. Arbeten som jag exempelvis har sökt är rekryterare, HR-jobb (HR-administratör, HR-generalist, HR-samordnare osv), försäkringshandläggare och så vidare. Några månader gick och den enda återkoppling som jag fick var att arbetsgivarna hade gått vidare med andra kandidater. Men jag tänkte att det är väl bara att kötta på och fortsätta skicka in ansökningar, för någon gång måste man väl bli kallad till intervju? Jag vet hur många som helst som har liknande examen, och som inte har haft några som helst problem att hitta jobb trots att de "bara" har filosofieexamen.
Helt plötsligt var sommaren här och mina sista dagar med studiemedel var endast några veckor bort. Jag drabbades av panik, jag har två barn som jag måste kunna försörja så jag måste hitta ett jobb NU! Började söka alla möjliga arbeten som knappt krävde gymnasieutbildning, men till min förskräckelse så får jag även här ingen återkoppling överhuvudtaget. Varken snabbmatsrestauranger eller företag inom dagligvaruhandeln vill veta av mig. Skummade igenom min inkorg med alla "Tack för din ansökan"-mail, och uppskattar att det rör sig om närmare 150-200 sökta jobb.
Är en helt normal 30-årig man med sju års arbetslivserfarenhet sedan tidigare, tycker jag ser normal ut och är väldigt social och trevlig. Jag vet att många inte tycker om HR-personal, och kanske tycker att jag får skylla mig själv att jag inte läste till läkare eller jurist. Jag hade väl en naiv tanke om att jag som man kanske skulle ha lite lättare att få jobb inom HR-svängen då den är väldigt kvinnodominerad, men tji fick jag.
Så för att överleva nu så har jag ansökt om aktivitetsstöd där man tydligen bara får 3000:- i månaden, detta ska tydligen räcka till att leva på som tvåbarnspappa. Har blivit tvungen att handla mat på kreditkortet bara för att överleva, hade aldrig trott att jag skulle stå här utan jobb efter att ha sökt i ett halvår. På grund av detta så mår jag självklart väldigt dåligt, men jag försöker hålla huvudet högt och scannar igenom arbetsförmedlingens hemsida varje dag.
Jag söker jobb runt Stockholm/Uppsala trakten, så det är inte så att jag bor någonstans där det saknas arbetstillfällen direkt.
Vad fan gör man egentligen?
Jag vet inte riktigt varför jag väljer att skriva här, men jag antar att det kanske känns bättre att få skriva av sig lite.
Det är nämligen så att under de senaste fyra åren så har jag studerat på distans, det har varit det smidigaste alternativet då barnen inte har behövt gå så långa dagar på förskolan bland annat. Jag har knåpat ihop en egen examen med kurser som jag har tyckt varit intressanta och relevanta för det jag vill arbeta med. Mycket fokus på arbetsrätt, arbetsmiljö, kommunikation och ledarskap, HR samt pedagogiska processer i arbetslivet, där pedagogik är det huvudämne som jag har byggt min examen kring. Tog en filosofie kandidatexamen förra året, men valde att läsa ett år till för att ta en magisterexamen och bli mer attraktiv på arbetsmarknaden.
I takt med att jag började skriva min D-uppsats i februari, så valde jag att försiktigt blicka mot arbetsmarknaden och skicka in mitt CV till olika arbetsgivare. Arbeten som jag exempelvis har sökt är rekryterare, HR-jobb (HR-administratör, HR-generalist, HR-samordnare osv), försäkringshandläggare och så vidare. Några månader gick och den enda återkoppling som jag fick var att arbetsgivarna hade gått vidare med andra kandidater. Men jag tänkte att det är väl bara att kötta på och fortsätta skicka in ansökningar, för någon gång måste man väl bli kallad till intervju? Jag vet hur många som helst som har liknande examen, och som inte har haft några som helst problem att hitta jobb trots att de "bara" har filosofieexamen.
Helt plötsligt var sommaren här och mina sista dagar med studiemedel var endast några veckor bort. Jag drabbades av panik, jag har två barn som jag måste kunna försörja så jag måste hitta ett jobb NU! Började söka alla möjliga arbeten som knappt krävde gymnasieutbildning, men till min förskräckelse så får jag även här ingen återkoppling överhuvudtaget. Varken snabbmatsrestauranger eller företag inom dagligvaruhandeln vill veta av mig. Skummade igenom min inkorg med alla "Tack för din ansökan"-mail, och uppskattar att det rör sig om närmare 150-200 sökta jobb.
Är en helt normal 30-årig man med sju års arbetslivserfarenhet sedan tidigare, tycker jag ser normal ut och är väldigt social och trevlig. Jag vet att många inte tycker om HR-personal, och kanske tycker att jag får skylla mig själv att jag inte läste till läkare eller jurist. Jag hade väl en naiv tanke om att jag som man kanske skulle ha lite lättare att få jobb inom HR-svängen då den är väldigt kvinnodominerad, men tji fick jag.
Så för att överleva nu så har jag ansökt om aktivitetsstöd där man tydligen bara får 3000:- i månaden, detta ska tydligen räcka till att leva på som tvåbarnspappa. Har blivit tvungen att handla mat på kreditkortet bara för att överleva, hade aldrig trott att jag skulle stå här utan jobb efter att ha sökt i ett halvår. På grund av detta så mår jag självklart väldigt dåligt, men jag försöker hålla huvudet högt och scannar igenom arbetsförmedlingens hemsida varje dag.
Jag söker jobb runt Stockholm/Uppsala trakten, så det är inte så att jag bor någonstans där det saknas arbetstillfällen direkt.
Vad fan gör man egentligen?
__________________
Senast redigerad av dadman 2022-08-25 kl. 11:33.
Senast redigerad av dadman 2022-08-25 kl. 11:33.
