Generationsforskaren: 90/00-talisterna får det tufft i lågkonjunkturen

Vilken icke-nyhet. 90 talister har sett sina föräldrar genomgå både IT-bubblan och finanskrisen 2008. De i det yngre spannet av 90-talet åkte dessutom på Covid-stöket lagom till 20 års dagen. Har vi tur har vi lagt en årslön i kontantinsats på en lägenhet. Det här med att rida på bostadspriserna har ju snarare 70-80-talister gjort.

Upplever att unga är fan så mycket flitigare och effektiva än de äldre på alla arbetsplatser jag varit på. Narrativet att alla under 30 är lata, bortskämda skit ungar är en stor lögn.


"generationsforskare" haha..

Varför är jag inte förvånad?

Jag förstår mycket väl att det kan bli sämre tider.

Vad ska man göra, lägga sig ner och dö?

Sverige och svenskarna har ett relativt högt humankapital jämfört med andra länder. Vi kommer att klara oss, som vi alltid gjort. Så vi får konsumera mindre ett tag. Det är inte hela världen.

Det är precis min och alla mina kursares erfarenhet. Slöa fossiler på arbetsplatserna som enbart är kvar pågrund av LAS.

Så bra. Det gör mig glad att jag missförstod dig!

Jag är absolut öppen för att jag kan ha fel och min empiriska fakta kanske är något tunn, men om det är mig du syftar på som gamling och lat så kan jag bara säga att jag inte alls känner igen mig.

Kan som parentes säga att Donken här i stan ständigt annonserar att dom behöver folk.
Det har aldrig hänt tidigare, då såna ställen alltid har blivit kontaktade av ungdomar som är lite driftiga och som söker jobben innan dom finns - för att vara först.

Riktigt så var det inte, visst man kunde få en lägenhet i stan för 1miljon som kanske man fått köpa för 3-4 idag, men mitt första jobb jobbade jag skift och tjänade 11000:-, minns inte om det var innan eller efter skatt, hittade en gammal lönespec för något år sedan så minns inte.
Ett Nintendo 8 bit gick på lite över 1000kr och det var mycket, spelen kostade runt 400-500kr och det ligger väl dom på idag fortfarande?

Unga brukar vara effektiva och flitiga tills de men åren lär sig att de blir blåsta på pengar och får betala med kropp och själ.

Men det finns ingen generation under efterkrigstiden som gått igenom något riktigt stålbad.

Visst hade du OPEC på 1970-talet, men det sociala skyddsnätet var starkt då. Pappa började supa när han förlorade jobbet, mamma skiljde sig och började klunka rödvin. Allt på skattebetalarnas bekostnad.

Attityden blev råare på 90-talet, då den krisen ledde till stora nedskärningar i välfärden. Men man satsade ju på att sätta arbetslösa i utbildning då, så att gå i skola blev mer som ett jobb, ett sätt att försörja sig.

Frågan är vad drabbade kan göra om det kommer en kris nu. Kanske blir det kroppsarbete för att få låna pengar av Socialen?

Det som ligger risigast till är väl de som just bildat familj, köpt en dyr lägenhet och kommer att separera inom något år.

Har inte typ exakt alla unga sökt sig till komvux, yrkesutbildningar, universitet eller högskola?

Finns få saker som jag hatar mer än den där attityden till pengar, där man gärna ger sken av att vara luspank men där det alltid finns en mamma eller pappa att ringa när det skiter sig eller ett sparkonto med tiotusentals kronor att ta från. Det är som att pissa på folk som är verkligt fattiga. Man nästan skryter om att man har 100 kronor kvar på kontot en vecka innan lön/studiemedel men "glömmer" liksom att nämna att man har en halv miljon i fonder eller när som helst kan ta från sparkontot. Illusionen om den fattiga svenska studenten...

Jag kommer från enkla förhållanden och själv har jag aldrig fått något gratis och rent ekonomiskt i princip ingen hjälp hemifrån som ung och det är jag tacksam för idag. Så fort jag tog studenten ställde mina föräldrar ett ultimatum - du skaffar inkomst och betalar för dig här hemma tills du flyttar, eller så åker du ut. Jag åkte ut Det kändes givetvis jävligt jobbigt då och jag menar inte att jag önskar någon annan det eller att det bör vara standard men för min del var det nog det bästa som kunde hända. Det gjorde att jag fick klara mig själv och sedermera till att jag tog tag i mitt liv och på egen hand fick bukt med många av de problem jag hade.

Jag har aldrig kunnat förvänta mig hjälp från någon så jag fick lära mig tidigt att hushålla med de pengar jag hade och om en situation uppstår så utgår jag alltid ifrån att det är upp till mig själv att lösa den, ingen annan. Det gäller inte bara ekonomiskt utan med allt.
Genom åren har jag stött på många vars föräldrar köpt bostadsrätter, betalat körkort och sponsrat med belopp på hundratusen eller mer vid olika tillfällen. Min generella uppfattning är att de människor som haft det så ofta är allmänt bortskämda i livet och har noll förståelse för hur det är att vara en vanlig knegare eller hamna i en situation där man på riktigt inte har råd med basala ting. Många är extremt osympatiska, har ingen respekt för pengar och saknar perspektiv. OBS! Detta gäller givetvis inte alla, utan är som sagt en generell uppfattning jag skaffat mig utifrån erfarenhet. Känner flera som "kommer från pengar" men som inte alls stämmer in på ovanstående.

Jag lever idag ett bra liv på pengar jag själv tjänat ihop. Har sammanlagt varit ute och rest i flera år, kan unna mig saker när jag vill etc. men som ung hade jag det också tufft i Sverige och i perioder har jag stått utan bostad, alternativt bott på någon polares soffa eller hyrt in mig som inneboende i något sketet rum en månad här och en månad där. Utan de erfarenheterna och min bakgrund hade jag nog tagit min nuvarande situation för givet. Låter klyschigt men det har ändå varit karaktärsbyggande och nyttigt.

Det är självklart bra att föräldrar hjälper sina barn ekonomiskt i dessa tider men det verkar alltför ofta ske på barnens villkor och aldrig veta några gränser. Vi ser idag en hel generation som tutas i att de kan bli precis vad dem vill, spenderar vardagarna på krogen och helgerna på rave, köper märkeskläder för tusentals kronor och som sedan ringer mamma eller pappa med någon snyfthistoria för att få mer pengar skickade till sig. Dessa människor kommer få svårt att lära sig konsekvenstänk och i tider som dessa kan det visa sig bli väldigt jobbigt.

Nä. Ni kommer att vara med om ytterligare en uppgång. Precis som vi alla varit hitintills
Sluta bara med navelskåderi, gör istället det du brinner för och skörda sen frukterna.
För många av oss tar det dock ett par varv(läs årtionden) innan vi vet hur och vad vi bör jobba/investera, med/i.
Krig hoppas jag du slipper,då det välter planering från en dag till en annan. Lev väl!

Boomers har skott sig på de yngre och kommande generationerna under en längre tid. Det är nu vi börjar se effekterna av detta på riktigt.