Ananasinvasionen och själgården (Svamp)

Substans: P. Cubensis, Amazonian strain
Dos: ~2.0g - 2.5g

Ålder: 22
Kön: Man
Vikt: 85 - 95 kg

Tid: 3-4 timmar, + 2-3 timmar fint afterglow

Beskrivning: Andra gången på svamp. Stundtals kändes den bättre än min förra svamptripp, men nu när jag har fått smälta den så känns den inte riktigt lika bra som min första tripp. Starkare kanske, men det var nog något speciellt med den första. Enjoy.

Utvärdering: 4.5/5!





* chemeleon changes topic to 'Kokar vatten till teet. BRB.'

Prolog:
Det var fredag kväll runt tio på kvällen en varm och ljus ungsommarnatt. Utanför rummet stod en vattenkokare och bubblade lungt på i sitt eget tempo medans jag kliade mig lite i håret som jag brukar göra. Ja, idag var det dags igen då, tänkte jag för mig själv. Det dröjde inte länge innan leendet växte fram långsamt på mina läppar. Min wannabe-sitter-granne var inte hemma som vanligt, nu när jag ska lossna från verklighetens klistriga regelbok om fysiska lagar och dittan och dattan. Framför mig vid datorn hade jag en liten vit påse, stängd med två gem, med resterna av det lilla magiska som tog mig över gränslandet för någon dryg vecka sedan. Ett klick hördes ifrån rummet där ute, och vattnet hade nu stigit till rätt temperatur för att termostaten skulle slå ifrån relät på vattenkokaren. Ambient musik strömmade ut ur mina högtalare och takfläkten gick på halvfart. Sinnesfrid råder i mitt huvud.

JackMyBoner (Härdanefter endast kallad "Jack") skulle följa med mig ut på detta äventyr. Det kom vi på hastigt och lustigt för bara någon timme sedan, och det var helt okej med mig. Han sitter på andra ändan av servern och svarar på mina menlösa kommentarer om livet, universum och allt det där. Planen var att jag skulle tänka och filosofera lite mer än förra gången eftersom tankebanorna blir vanställda, och det hade jag inte riktigt upplevt förra gången. Målet var att tänka en massa på Magica de Hex, från Kalle Anka, ni vet, och lite om trolldom och så vidare. Där ute svalnade vattnet i kokaren och jag tänkte precis ladda en kopp svampté, men så sa Jack att han var tvungen att vänta en timme på grund av några omständigheter i hemmet.

<chemeleon> Jag kommer fundera över magica de hex.
<Jack> haha, du kommer bli garn' nädå
<chemeleon> Eftersom jag kom att tänka på min tripp när jag satt på dass o sket samtidigt som jag läste en kalle anka

Diverse olika ämnen togs upp medans vi väntade på rätt tillfälle att få smaska i oss svampen, men för att skona er tänker jag inte förtälja alla detaljer för er. Jag hade lyckats få tag i ett antal färgkritor utifall att jag skulle känna mig kreativ och konstnärlig. Dessutom hade jag plockat fram gitarren eftersom jag var lite nyfiken på hur jag skulle uppskatta att skapa musik i förtrollade tillstånd. Jag hade som sekundärt objektiv målet att rita av någonting som jag såg i trippen för att bevara någonting konkret ifrån sessionen.

Fast forward->

<chemeleon> Ååååh det luktar JÄTTEGOTT med honung i!

Det var nu dags att röra ihop brygden. Två till två och ett halvt, drygt, gram svamp östes ner i en kopp med hett, nykokat vatten.
Till det tillsattes en tesked honung för att ge smak åt blandningen. Det luktade rent ut sagt helt underbart!

<Jack> jag har bara svamp vatten

Tydligen så fick inte Jack ihop det med något som skulle smaksätta hans raketbränsle. Hur som helst så verkade det duga, för 25 minuter senare skålade vi och drack upp det vi hade. Det blev flera munfullar och vi fick vigoröst tugga den mjuka men sega svampen innan allt var nere. Min blandning var inte alls farlig. Det var mycket lättare än att tugga i sig dem torra i varje fall. Det smakade sött och påminde om någon sorts té med stora klumpar i. Så där ja, då var vi på väg. Någon med högre makt spände våra katapulter medans vi försökte få på oss störthjälmarna. Nu var det dags att bära av åter igen, för andra gången!

Trippens begynnelse:

Denna gången ville jag uppleva övergången så jag lade mig i soffan, blundade och andades in musiken. Jag försökte leta efter de första tecknen på att jag var inne i svampens rike. Det dröjde inte mer än en kvart innan jag rapporterade min status till Jack. Jag hade redan ritat av fem olika syner, eller vad man skall kalla det. Former. Jag hade inte börjat trippa än men någonting hände iallafall. Kort därefter så kände jag det. Övergången. När jag låg och blundade så såg jag i mitt svarta synfält helt plötsligt en fraktal fylla upp synfältet, och mycket, mycket mer. Det kändes som om jag hade fokus på allting inom 180 graders synfält. Ingenting var periferiseende, utan varenda liten vrå och vinkel i den stora fraktalen kändes lika tydlig som det som jag såg i mitten. Dessutom kändes det som denna fraktal också öppnade upp en större rymd, innuti mina stängda ögon. Det kändes som om jag var i en stor arena, och ingenting fanns inom min direkta omgivning som jag kunde råka stöta emot. Med ett leende på mina läppar tog jag och återgick till datorn. Nu slog jag på visualizern och jag och Jack fann den otroligt givande, vacker och strålande bra! Jag kunde se mönster på ett sätt som jag aldrig tidigare hade sett när vissa fraktalliknande mönster fladdrade förbi på datorskärmen. Man såg och förstod hur de komplexa bilderna skapades.

45 minuter efter intag visste jag att jag skulle lossna på ett sätt som är avkopplande. Det var ganska ansträngande kroppsmässigt vid den här tidpunkten och det är just come-up'en som är jobbig. Det lärde jag mig förra gången, så jag var väl förberedd och hade koll på läget. Allt följde planen. Jag blev emellertid snurrig och vimsig av att titta på visualizern. Det blev lite för mycket intryck så jag ryggade undan och lade mig en sväng i sängen, men jag har en förmåga att aldrig kunna bestämma mig när jag är trippad så jag stallde mig upp ganska snart igen efter att jag hade lagt mig, och började gå omkring rastlöst i lägenheten. Jag var glad och upprymd och något smått besvärad av illamående, men ingenting som skulle utöva något problem för mig.

<chemeleon> shiiit jag ser färgglada saker!!!
<chemeleon> såg ett öga, sen ett paraply som blödde färger över hela mitt synfält
<chemeleon> woohoooooo
<Jack> wahh!! fan vad nice =D jag såg lite färger som dansade bara =)
<chemeleon> dert är definitivt igång nu
<chemeleon> hur är klockan
<chemeleon> halvtimme?
<Jack> 32 minuter
<chemeleon> börjar känna mig skum
<chemeleon> jag försökte ringa till dig men du svara inte
<chemeleon> via telepati
<chemeleon> det var bara en stor spegel typ
<Jack> Jag börjar också känna av det som fan
<Jack> Haha, det var nog för att jag pissade

Jag kände att jag hade grym koll på tiden, och när jag äntligen hade lagt mig till ro en liten stund så började visuella ting hemsöka mina syner. Det var helt makalösa bilder. Jag älskar de första, riktigt färgglada och intensiva visionerna som man får i början av trippen. Ögon är vanliga i mina trippar. De dyker upp överallt, när som helst och stirrar på mig. De ser ganska apatiska ut och känns varken skrämmande eller underhållande. De är mest främmande men både jag och dem hyser en kommunativ respekt till varandra. Jag stör inte dem och de stör inte mig. Sedan blev det underhållande intressant! Jag höll i ett paraply där varje sektion var en egen färg. Den var formad lite som en varmluftsballong med mjuka, runda kanter. Färgerna var som rök och smetades ut från kanterna och rann liksom neråt. Lite som om man skulle hälla färgmedel i vatten. Kort därefter så insjunknade allting in i en ljusgrön dimma. Jag befann mig långt ovanför en stadsliknande gestaltning. Inom loppet av några sekunder for jag ner i marknivå i den underliga staden. Väggarna var fyllda med tecken som vandrade längs dem. Jag kunde inte avgöra om det var ettor eller nollor, men det kändes väldigt matrix. Ni vet, sådär som Neo ser världen. Jag svävade någon meter ovanför någonting som liknade en väg, och jag följde med en röd, fyrkantig enhet väldigt fort framåt längs vägen. Vägen var helt rak, det fanns inte några kurvor eller böjar. Det fanns heller inte några tvärgator, utan det fanns bara denna väldigt långa väg. Längs efter vägen passerade vi flera olika sorters fordon. Jag kunde tyvärr inte urskilja några större detaljer, mer än att min röda taxi fick undvika dem i hög hastighet med snabba undanmanövrar. Efter ett tag så kom jag fram till någon sorts hus som urskiljde sig från de andra husen i området. Det här påminde om en villa. Det fanns en sorts trädgård, men istället för buskar och träd så fanns där geometriska figurer, statyliknande konstruktioner och väldiga ljusspel i alla möjliga färger. Där husets fasad skulle stått, stod där istället en jättestor spegel som var lite smått böjd. Om ni tänker er en äldre tv, och plockar ur bildskärmen så var den böjd lite sådär som bildskärmen ofta var på äldre tvapparater. Den var perfekt reflekterande och det fanns inte ett dammkorn på den. Jag stod framför den och beundrade detta hus. Då slog det mig! Det var Jacks spirituella boning! Javisst, här kan jag ta kontakt med honom. Jag vidrörde spegeln och den var liksom flytande. Seg som sirap men inte ett dugg kladdig. När jag höll händerna på den så ringde jag Jacks kropp, men det var liksom ingen som svarade. Han hade iallafall den snyggaste trädgården jag har sett (själgården?) och var oerhört imponerad. Jag såg aldrig mig själv eller mina händer. Det var som om min fysiska karnation inte alls var närvarande i denna rymd.

<Jack> är med nästa gång
<chemeleon> det är typ grönt som i matrix... vi bor på samma gata i telepatiska världen
<chemeleon> Du hade en snygg trädgård eller vad man ska säga
<chemeleon> Okej, om några minute

Jag öppnade ögonen och frågade Jack förväntansfullt om han hörde att jag ringde, men han var på toa då.
Vi bestämde oss för att göra ett nytt telepatiskt försök.

Jag la mig ner igen och jag välkomnades snart in i den varma och lugna världen. Jag minns inte riktigt i detalj vad jag gjorde, men jag har för mig om att jag såg mig omkring i ett rosaaktigt rum med någon sorts liten låda i väggen framför mig som var mörkröd. På något sätt kändes den som en portal, men jag hade fullt upp med att titta på alla konstiga former som rummet var uppbyggt av. Överallt fanns det en dimma, och den kändes närande på något sätt. Ungefär som vatten för oss matrialistiska ting. Jag tänkte att det nu hade gått tillräckligt lång tid för att försöka ringa Jack igen så jag försökte använda den där mörkröda lådan på väggen för att kontakta honom. Det kusliga var att medans jag på något sätt försökte lista ut hur man skulle kontakta honom så sögs jag liksom in i lådan och någon började prata med mig. Det var en mänsklig röst, precis som mina egna tankar, fast den lät inte som min, just.

Det här är ett försök att återskapa samtalet. Det var över en månad jag var med om det här så lite har jag försökt att reparera med sånt som känns bekant:

Jack: Hallå? Hallå? Va?
Jag: Öh.. ? Va? Har jag kommit fram?
Jack: Vafan snackar du om, det var ju jag som ringde dig! Vi måste ha ringt till varandra nästan precis samtidigt! *skratt*
Jag: Jaa, så är det ju! Fan, va coolt allt är! Jag fattar bara inte!
Jack: Nä, det är helt bizarrt! Allt är så bra och snyggt och bra på alla sätt!
Jag: Ja.. Oj, nu börjar jag röra mig. Jag passerar någon sorts ananaser som är taggiga och rosa! *skratt*
Jack: Bzzt bbzzzzt fzzzt!
Jag: Det är ananasinvasion! Vi hörs sen!

IRC Log kort efter det:

<chemeleon> ringde du? jag pratade med någon iallafall
<Jack> ja jag försökte hitta chemeleon
<chemeleon> men jag tappa kontakten när vi åkte förbi de stora anannaserna
<Jack> vet inte om jag uttalade det rätt till den telepatiska växeln dock
<chemeleon> det var grönt och rosa
<chemeleon> UNDERBART!
<chemeleon> blundar igen
<Jack> Samma här
* Jack slänger sig i sängen

Kort efteråt återvänder jag till datorn med ett brett flin som jag inte har kunnat torka bort sen jag åt svampen. Jag gör egentligen ingenting alls. Allt är roligt och givande och jag antar att jag stirrar i väggen ganska länge och upplever en hel del. Jag börjar känna mig lättare till mods och känner att jag närmar mig "plasket". Alltså, det stadium när comeup slutar vara jobbigt och man träder in i en svalkande tripp som är lugn och skön. Jag lyckas på minuten avgöra när det har gått 45 minuter, och jag blir imponerad över mig själv. Tankebanorna börjar ändras och jag finner det hysteriskt roligt att hitta på meningar och citat från luften. Datorn bjuder på nya problem och vyer och jag finner muspekarens försvinnande när man skriver otroligt häpnandsväckande.

Precis vid midnatt så träder vi in i svampvärlden till fullo.

<chemeleon> dansen är vägen till välgång!
<chemeleon> haha, fan va flummigt
<chemeleon> massor av prickar som blir 3d demon i skallen
<chemeleon> men den nyktra världen är sig lik
<chemeleon> bättre i den blå lagugen
<chemeleon> vi tar fram voidbrädorna och åker på!
<chemeleon> Jag såg stjärnan igen förresten, men det är inte hans skift idag, så någon annan skulle ta hand om mig
<chemeleon> nu börjar comeup plana av.. allt blir lungt igen!
<chemeleon> så om du har varit skakig på vägen hit, nu är det bara svalka
<chemeleon> "planer finns inte, de är där för att upplevas..." det är jättekul att hitta på citat! PROVA!
<chemeleon> Ta något som verkar ligga bra i mun
<chemeleon> typ 45 nu?
<chemeleon> börjar kännas bekant!
<Jack> 46 minuter
<Jack>
<chemeleon> GOOOOTT!
<chemeleon> vid midnatt också!
<chemeleon> Det är magiskt!
<chemeleon> Min muspekare försvinner när jag skriver!
<chemeleon> sen kommer den tillbaka

...
...
...

<chemeleon> Skulpturer är bra i regn
<chemeleon> Måsskit smakar vatten, tillsätt ingefära
<chemeleon> haha, blir helskumt
<Jack> Sleven mätter dig fasten du slänger den

Efter ett tag så ville jag utforska open eye visuals. Det första jag såg var att klockan var sönderbränd i kanterna. Det såg precis ut som om man hade använt verktyget "burn" i photoshop ect. Svart, krispig kant som var tjock och fyllig krönade kanten på uret. När jag nickade till så försvann det. Jag gick bort till min ytterdörr som är helt vit, och där såg jag en man stå, på andra sidan. Han var fullkomligt vit och det kändes som om han var gjord av ljus. Mannen stod där en stund, men sen kom det fram en virvel från ingenstans till vänster om honom, och han hoppade in i den och försvann. Jag fick nästan lust att gå ut och hoppa in i den också, men mitt förnuft sa åt mig att hålla mig kvar. Jag började också ungefär vid den här tidpunkten prata väldigt mycket med mig själv. Jag lutade mig mot dörren och blundade för en kort stud för att se ett skimrande armbandsur som dansade framför mig. Rymden började expandera och jag var på gränsen att lämna de tre "vanliga" dimensionerna. En kort stund senare bestämmer jag mig för att ta vara på mitt yrande så jag ställer in datorn på att spela in allt som mikrofonen hör. Resultatet, på förhand, blev 1½ timme yrt pratande som är näst intill omöjligt att tyda vad jag säger på grund av dålig inspelning och kvalitet på ljudformatet.

<chemeleon> jag försökte gå genom dörren men det är nog inte bra
<chemeleon> jag ska stanna inne
<Jack> ja stanna där det är tryggt =D=D
<chemeleon> men det var en man utanför min dörr.. han sybntes genom dörren. lös vitt gjorde han. Tunneln tog honom till sin
plats men jag stanna kvar (skiter i om det inte är begripligt! jag har ett äventyr)
<chemeleon> Musiken!
<chemeleon> Jag ser armbandsur när ja blundar
<chemeleon> prova blunda och snurra långsamt runt
<chemeleon> jag ser mig omkring i kosmos
<Jack> jag såg genom en katts ögon
<Jack> som såg en falk
<Jack> kastar mig ner i sängen en stund!
<chemeleon> jao!
<chemeleon> jag lär mig ingenting nytt, det är ju sommarlov! Och fan va de klipper gräset i musiken
<chemeleon> jag spelar in
<chemeleon> det måste vara låta jhur sjukt som helst

Jag orkar inte skriva ner allting som jag spelade in, det blir vansinnigt för mycket, men jag kan bjuda på de två första minuterna:

Jag är lätt... Och det är skönt. Yeah. Jag har två tuggummin på ögonen *skratt*. Jag börjar förstå hur man kan bli världsvan. Jag ser massvis med saker hela tiden. Man kan komma riktigt djupt, det är skönt. "5B"... I sån här logotyp för musik... Vad heter dem? Dom heter.. Dolby *skratt*. *suck* Jaaah... Det är inte det att det är färgglatt utan det är att... Dom finns så jävla bra. Alltså det är tydligare än en bioduk! Det här är min semseter!

Tuggumina var någon sorts plasmatiska, lysande fyrkanter som råkade ha ungefär samma form som tuggummin. Dessa placerade sig rakt framför mitt synfält. Uppenbarligen såg jag en massa saker som skedde hela tiden, men det minns jag ingenting av hur det såg ut. Antagligen en massa fraktaler, hade en hel del såna. På samma sätt som Dolby har sin [IMG="http://www.thedigitalbits.com/articles/episode1boot/dolby.jpg"]logo[/IMG] så såg jag istället "5B" där dubbel D finns till vänster. Det tog lång tid för mig att komma på vad företaget hette. När jag väl kom på det så släpper jag ifrån mig ett väldigt tjejigt och fnittrigt skratt. Med bioduk menar jag att man ser oerhört mycket och tydligt.

<chemeleon> jag har varit på ställen man inte typ kam beskriva
<chemeleon> Sökerligen sett det som de flesta aldrig kommer att se... allt badar i fraktaler
<Jack> jag känner otroligt myckte känslor.. jag känner ställerna mer än jag ser dem
<chemeleon> ja
<chemeleon> jag förstår precis
<chemeleon> jag badar i känslor
<chemeleon> precis lagom ljummet
<chemeleon> vi två är nog de finaste personerna som finns just nu
<Jack> haha det där var bra sagt

Jag kände en sliskig samhörighet med Jack. Det kändes som om de enda som existerade och fanns var just han och jag. Loggen börjar ta slut här och Jack skriver inget mer. Dagen efter sade han att han hade somnat mitt i allting.

<chemeleon> varför är allting fraktaler?
<chemeleon> ord, meningar?
<chemeleon> allt är bara komplimanger!
<chemeleon> Prova att drick lite vatten!
<chemeleon> visst smakar den skumt? =)
<chemeleon> typ som smör... men mer i konsistensen
<chemeleon> fast det är ju bara vatten! det är nyttigt
<chemeleon> man blir en mästaste på att föra dialog

Lite blandat om visionerna:
Jag skulle gärna vilja dela med mig av alla detaljer men det skulle nog ta ett bra tag... Ja, jag såg ju en hel del saker och jag kan inte sammanfatta dem riktigt på det sätt de förtjänar. De var absolut för många för att komma ihåg. Lingon, krukor, pyramider och träd som växer upp och ned var det. Fraktaler, drömvärldar, konstiga trattar och tunnlar som man åkte igenom. Köpcentrum på sju våningar blev till min vattenpipa. Buskar blev till regnbågar. Jag var nere i botten av farbror Joakims pengabinge, såg en microprocessor på riktigt nära nivå som svalde mig, kom fram till att Magica de Hex är världens starkaste kvinna (förväxling med Pippi Långstrump?) och jag reste runt bland ostskivor. Dessa ostskivor eller vad man skall kalla dem ritade jag även av. Ska försöka scanna dem på något sätt och sedan dela med mig. Blev riktigt bra faktiskt! Det var även flera open eye visuals. Såg någon sorts kamera och lite annat.

Jag sa en hel del korkade och urflippade saker som är sparat på hårddisken. Jag spelade även in när jag lirade gura, det lät fördjävligt, men jag uppskattade det då. På request kan jag tänka mig att skriva lite mer, men jag är ärligt talat riktigt trött just nu och jag vill bara komma till ett avslut. Samtidigt känner jag mig lite illa till mods när jag inte pratar om alla andra häpnandsväckande saker jag upplevde. Jag skriver antagligen mer imorgon, eller så. Ha tålamod. Nä fan, nu tar jag och lägger mig!




EDIT: Lite extramaterial
Jag tänkte putsa på historien lite granna genom att beskriva lite udda saker som jag upplevde. Se det som ett booster pack

Beyond 3D - <Detta inträffade ungefär då när jag skrev att jag var på väg att lämna de tre vanliga dimensionerna>
Musiken pulserade igenom mig, och solen sken varmt i ansiktet. Jag satt på min stol och blundade bort mig utanför horizonterna av världens kända fysiska begrepp. I mitt huvud seglade jag omkring i rymden, ute i kosmos. Så litet universum är, tänkte jag för mig själv när jag kunde resa från ena änden till det andra. Det var som en liten container, fast ändå var dimensionerna ändlösa. Framför mig susade stjärnor, planeter, galaxer och kometer omkring. Jag kände mig lätt och bekymmersfri, ungefär som om jag hade kommit till ro med själen efter att ha arbetat riktigt hårt, och liksom verkligen förtjänade vilan. Jag var inte trött, men jag var avslappnad och avspänd. Plötsligt så började rummet morpha/warpa. Stjärnorna trycktes ihop till tunna, tunna streck som alla sträcktes pararellt med alla tre spatiala axlar. Jag förstod då att jag var precis i origo i universum, och jag bevittnade en övergång till fler dimensioner. Rummet blev till tre linjer. En linje för x, y och z. Innuti denna tredimension så fanns våran värld. Nu var jag utanför den och beskådade den utifrån någon högre dimension (matematiskt). Det kändes logiskt att om jag beskådade världen i 4D (xD?) så borde de tre lägre dimensionerna beskådas som linjer var för sig. Sedan hände något intressant och märkligt. De tre linjerna som skar varandra började vandra ur fokus och började böja sig. Rymden (3d) var inte helt balanserad på något sätt. Då förstod jag hur jag kunde komma ut därifrån. Allting var helt kolsvart omkring mig och jag upplevde de nya dimensionerna som vanligt. Det enda som syntes var tre skeva streck som vandrade ifrån varandra, och gled ur fas. Allt var frid.

haha, du verkar ha haft det soft

Schysst av mig att somna mitt i allt Men min dag hade varit ganska trippad om man säger så

Jävligt bra skrivet som vanligt =)

fan va skönt det är med rapporter som inte är fulla med felstavningar och trams.

Svinbra skrivet trevlig tripp verkade det ha varit också.

4.5/5 av mig

Älskar dina rapporter 8/10 !

vackert skrivet och intressant. precis som det skall vara!

Tack tack för all feedback. Jag blev så glad att jag skrev lite till (se edit post). Blir nog lite mer senare när jag är piggare. Har en hel del saker som jag vill förmedla till er

Fasen vad nice Chameleon, extra material uppskattas alltid.

I vanliga fall skulle jag klaga som fan över att det var så jävla LÅÅÅÅÅÅÅNGT.. men eftersom att du skriver som du gör är det bra som fan :character56:

Mm, men det säger du ju bara för att du omnämns i texten

Nä faktiskt inte Trodde inte jag skulle vara med alls först