Tycker mig märkt en sak på bilmarknaden. Roar mig som många andra ibland med att surfa runt på blocket. Är inte ute efter att köpa något speciellt, men spanar av bilmarknaden lite helt enkelt.
Exempel. En gammal bilmodell som är på väg bort från marknaden, men som ändå är lite lagom sug efter då de betraktas som häftiga.
Skulle kunna handla om VW Golf GTI, BMW 320. Årsmodell 80/90-tal.
Tidigare såldes dessa bilar för 20-30 tkr och låg länge där. Sedan annonserar någon tjomme ut sin bil för 50. Nya säljare kollar "vad de står i" och tänker, men mil är ju finare. Bilen annonseras ut för 70 tkr. Sedan kommer nästa och tänker "jag kan nog få 90 för min då". Sedan tänker nästa säljare, men står de i 100 vill de säkert pruta så jag sätter 120 för min. Ja, ni fattar...
Fungerar väl bara på bilar med begränsat utbud kan jag tänka, men där det ändå finns en viss efterfrågan. Har väl möjligen lite svårt att förstå varför en skaplig BMW 320 från årsmodell 1990 ska kosta fem gånger mer än vad de gjorde för några år sedan. Har lika svårt att fatta varför en sådan bil ska kosta lika mycket som en BMW 840 eller en Corvette från samma år, eller varför samma bil men som cabriolet ska kosta mindre. Är inte detta rätt unikt?
Tycker det finns fler exempel på äldre bilar som liksom på ett mycket svårförklarligt vis dragit iväg på ett ganska absurt vis. Visst, jag fattar att det är en balans mellan utbud och efterfrågan, men i en marknad där det finns förhållandevis få köpare och säljare blir jämviktspriset en smula svajigt minst sagt. Gäller nog egentligen inte bara bilar utan kanske än mer tydligt om man kollar begagnade motorbåtar, där det kanske bara finns en handfull till salu i Sverige. Listpriser, rörande vad objektet ska "stå i" känns inte helt relevant.
Exempel. En gammal bilmodell som är på väg bort från marknaden, men som ändå är lite lagom sug efter då de betraktas som häftiga.
Skulle kunna handla om VW Golf GTI, BMW 320. Årsmodell 80/90-tal.
Tidigare såldes dessa bilar för 20-30 tkr och låg länge där. Sedan annonserar någon tjomme ut sin bil för 50. Nya säljare kollar "vad de står i" och tänker, men mil är ju finare. Bilen annonseras ut för 70 tkr. Sedan kommer nästa och tänker "jag kan nog få 90 för min då". Sedan tänker nästa säljare, men står de i 100 vill de säkert pruta så jag sätter 120 för min. Ja, ni fattar...
Fungerar väl bara på bilar med begränsat utbud kan jag tänka, men där det ändå finns en viss efterfrågan. Har väl möjligen lite svårt att förstå varför en skaplig BMW 320 från årsmodell 1990 ska kosta fem gånger mer än vad de gjorde för några år sedan. Har lika svårt att fatta varför en sådan bil ska kosta lika mycket som en BMW 840 eller en Corvette från samma år, eller varför samma bil men som cabriolet ska kosta mindre. Är inte detta rätt unikt?
Tycker det finns fler exempel på äldre bilar som liksom på ett mycket svårförklarligt vis dragit iväg på ett ganska absurt vis. Visst, jag fattar att det är en balans mellan utbud och efterfrågan, men i en marknad där det finns förhållandevis få köpare och säljare blir jämviktspriset en smula svajigt minst sagt. Gäller nog egentligen inte bara bilar utan kanske än mer tydligt om man kollar begagnade motorbåtar, där det kanske bara finns en handfull till salu i Sverige. Listpriser, rörande vad objektet ska "stå i" känns inte helt relevant.
Visserligen har ju säljaren nu självmant prutat 20 tkr, men ändå...