Konflikträdda chefer

I mindre butik. Hon kan inte säga till om minsta grej, ingen kommunikation ö.h.t. utan hon går hellre och är grinig och arg utan att säga till den det gäller. Sen i efterhand, ibland månader senare, får man veta från en kollega att chefen stört sig på något, alternativt att det dyker upp ett passiv-aggressivt meddelande skrivet på en lapp, fortfarande utan att nämna personen det gäller.

Sen är det större saker - personalbrist och kaos i schemat, eftersom för många är på semester samtidigt. Ibland får en jobba dubbelpass eftersom hon inte har löst personal. Utöver det har vi en kollega som mer eller mindre arbetsvägrar genom att säga att han inte kan jobba flera pass han är uppskriven på - flera veckor i rad, så vi andra förväntas lösa skiten genom att ställa upp. Inga konsekvenser alls för hans del - varken en varning eller tillsägelse. Jag ställer aldrig upp längre, så när chefen frågade om jag kunde täcka den kollegans pass blev det nej direkt, så hon har fått jobba själv från öppning till stängning några gånger.

Vi har aldrig haft personalmöte eller utvecklingssamtal, så ingen vet konkret vad de kan förbättra, eller vad vi tycker och känner. Aldrig ett uppmuntrande ord, bara det dåliga. Otroligt många fel från chefens håll som leder till mer arbete för oss anställda. Alla har ledsnat vid det här laget. Ingen ställer upp längre, alla är griniga och vantrivs, och majoriteten letar efter andra jobb.

Jag är på väg därifrån på grund av universitetsstudier, men tänker på mina kollegor och framtida anställda som måste utstå skiten. Jag hoppas innerligt att hon blir av med butiken, men det är väl bara en tidsfråga eftersom det har gått dåligt en längre tid.

Har ni liknande erfarenheter?

Vem är dennes chef, finns dem?

Ohja, det finns distriktschefer, och över dem regionschefer, och säkert fler ännu högre upp. Jag funderar på allvar på att dra in facket på något sätt, men vet inte om det leder någon vart eller är värt mödan.

Har varit med om liknande och det är inte alls bra med chefer som är konflikträdda. Det är inte heller bra med chefer som inte vet hur man ska bete sig eller snacka heller.
Alltså att dom på ett bra sätt säger till en när man gjort något fel och inte bara blir helt aggro och högljudd framför alla.

Har varit med om att dom bara bytt mitt pass utan att säga till mig. Inget sms, samtal eller något. Utan bara skrev det på tavlan. Jag såg det när en arbetsledare pekade på tavlan och flinade lite passiv aggressivt. Jag flinade tillbaka och sa att jag kommer säga upp mig Han slutade flina och sa det såklart till chefen.
Fick såklart som jag ville då jag var en av dom som jobbade bäst där.

Har också hänt på större möten att chefen har sagt "nu är det det här som gäller pga det här". Vet inte om det varit riktat till mig för någon snackat skit eller för att varna alla bara. Om chefen inte kommer till mig och snackar med mig på ett bra sätt då tar jag det bara som att det gäller allmänt och inte är riktat mot specifikt mig.

Oftast så brukar det vara någon brorduktig på jobbet som golar och snackar skit för höja sig själva. Oftast förstorar dom också upp saker eller rentav ljuger.

Chefer är definitivt olika per butik oavsett gemensam kultur företaget sägs ha, det gäller att ha tur med sin chef och en som är chill är alltid bäst i vinstdrivande företag som ger golvsäljarna 6kr extra för gedigen insats

Chefer är mestadels överflödiga. Se dem som parasiter som sitter och suger pengar från företaget. Det enklaste är att helt enkelt ignorera dem i största möjligaste mån.

En chef ska klara av att hantera konflikter. Egna eller andras.

Om inte så är personen felplacerat som chef.

Detta har hänt här flera gånger under sommaren, senast igår. Kvällspasset börjar vid 16, men det hade hon strukit över och skrivit 12 istället. Inte ett ord. Anledningen? Hon hade inte löst någon som kunde jobba mellanpass.

100% det här. Hon verkar inte ens se problemen, eller i alla fall inte hurpass illa det faktiskt är.

Jag har varit betydligt mer lättretlig de senaste veckorna, och det beror uteslutande på jobbet

Byt jobb! Har lärt mig att blir man missnöjd med något så får man byta jobb. Tyckte att du skrev att du pluggade vilket är mycket bra för då kommer du i framtiden slippa dessa idioter.

Man ska byta jobb vartannat år för att ha ett någorlunda sunt psyke.

Jag har varit med om liknande, vi hade en chef på Coopbutiken jag jobbade å han var "bossig" på sitt sätt. Man skulle aldrig ifrågasätta honom utan lyda hans order vilket ledde till att det inte fanns nån struktur på arbetet utan vi sprang runt som höns. -gör detta å sen detta å så ska det här vara klart innan lunch, bygg inte exponeringen där utan närmare entrén. Vi hade mängder med varor att plocka å kassachemat då man skulle sitta i kassan. Man sprang som en skållad råtta.
Priset som fick bägaren att rinna över var när en kollega var på sin fars begravning å chefen sms:ade henne då hon satt i kyrkan. -Kan du tänka dig att börja tidigare imorgon? Hon visade sms:et för mig när hon kom på morgonen. Jag gick in till chefen å drämde näven i bordet å skällde ut honom efter notor å det var inga fina notor kan jag tillägga. Dagen efter kallade chefen mig till sig å han sa. -Erik, tack. Det blev bättring efter det, sen att man bara är människa å ingen är perfekt, jovisst är det så men man kan försöka vara lyhörd å ha lite stil å klass.

Tyvärr väldigt vanligt förekommande beteende hos "chefer". Majoriteten av alla så kallade "ledare" sitter inte på den positionen de gör p.g.a kompetensen de besitter utan de är ofta duktiga på att slicka röv samt skvallra. En bra "chef" tar inte saker och ting personligt utan hanterar dylika incidenter på ett konstruktivt sätt.