Ang jul osv

Ordet jul är ett nordiskt ord med dunkelt ursprung. Det finns inte bara i urnordiskan utan också i gotiskan.[10] Ordet skulle kunna vara av germanskt ursprung, och sannolikt var då den urgermanska formen jehwla. Ordets ursprungliga betydelse är omstritt, men den kan ha betytt "fest" eller "högtid". Genom att jämföra olika språk har man rekonstruerat att det urgermanska ordet var jehwla. Ordet lånades tidigt in i finskan, "juhla" betyder där "högtid". Senare har finskan lånat in ordet en gång till, "joulu" med betydelsen "jul". Uppenbarligen fanns här redan en stor fest, sannolikt i samband med midvintersolståndet, som kallades jul.[11]

Konung Håkon var en god kristen, när han kom till Norge. Men eftersom landet där var helt och hållet hedniskt och där rådde mycken avgudadyrkan, och eftersom där funnos många mäktiga män och han tyckte sig behöva mycken hjälp och välvilja av folket, så beslöt han sig för att hemlighålla sin kristendom. Han iakttog likväl söndagarna och fredagsfastan och införde i lagen den bestämmelsen, att man skulle börja julfirandet på samma tid som de kristna, och då skulle var och en hålla dryckeslag på en »mäle»1 malt eller också bota samt hålla heligt, så länge ölet varade. Förut hade man börjat firandet av julen »höknatten», d. v. s. midvintersnatten2, och firat den i tre dygn. Han ämnade, sedan han satt sig fast i landet och lagt hela riket fullständigt under sig, förkunna kristendomen. Till en början gjorde han emellertid så, att han lockade de män som voro honom kärast att antaga kristendomen; hans vänsällhet gjorde, att många läto döpa sig och några upphörde att blota. Han uppehöll sig långa tider i Tråndheim, ty där var landets största styrka. (Snorres Heimskringla- Håkan den gode kaptiel 13)