Började på ett nytt jobb - arbetskamrat snokar om min historik - han lägger sig i?

Är detta sådant 90-talister inte klarar av att snacka om med andra? Han ville säkert veta om du innebar trubbel eller inte. Lite snack man har för att lära känna varandra och speciellt nya på jobbet. Som t.ex. vad man gjort innan och så.

Tror inte ts är är 90-talist, hans konto är reggat 2006.

Om din ansökan bestod av formella meriter och ett längre personligt brev så är det inte ovanligt att en chef ber en anställd att titta igenom och ge sin åsikt och kanske bad just din kollega. Kollegan kan då ha sagt att tror du passar bra. Men nu när du fått anställningen fiskar lite om rekommendationen var riktig, så inte sa "fel" till chefen.

Kan finnas flera andra skäl som inte betyder att menar något illa.

Körning lokalt och då träffas vi ju morgon, fika, lunch, rast och avslut, och vid diverse problem längs vägen, måndag till fredag.

Privatlivet och den personliga integriteten ska respekteras, det är alldeles för mycket snokande, spioneri och patologisk nyfikenhet på arbetsplatser. Man är på jobbet för att jobba, inte för att snoka i andras privatliv och för att andra ska kunna tillskansa sig information de inte har någon rätt att ta del av eller efterfråga. Man pratar om neutrala och allmänna ämnen och snokar inte i folks bakgrund och privatliv såvida personen i fråga inte frivilligt delar med sig och berättar först. Man måste ha ett väldigt tomt och innehållslöst liv om man måste tvinga sig på andra människor och vara som en igel och suga i sig information om deras privatliv. Det är en sak om en person frivilligt vill dela med sig och berätta för sina kollegor men folk ska ge fan i att vara så patologiskt nyfikna och fråga så mycket på arbetsplatser, det heter privatliv av en anledning.

Det handlar om repekt för den personliga integriteten och privatlivet. Man snokar inte i andra personers liv och bakgrund. Det är en sak om en person frivilligt berättar men ingen har rätt att tvinga sig på och fråga ut folk som vore det någon sorts polisförhör. Man är på jobbet för att jobba, inte för att snoka eller bli utsatt för andras patologiska nyfikenhet.

Alltså det där är en modesak, så var det inte tidigare. Då ställde man vilka frågor som helst till arbetskamrater och det var inget med det. Väntade sig också mer eller mindre ärliga svar tillbaka. Det är de senaste årtionden folk har blivit svåra att prata med. Nya fick alltid massor av frågor och det var också ett sätt att lära känna varandra. De lite tuffare, som jag själv, frågade lika mycket tillbaka. Det kunde bli mycket skratt. Respekt, för vem, varandra? Ni är så j-vla svåra idag med er respekt!

Det är ett sjukt beteende att tvinga sig på andra och fråga ut dem om deras privatliv, det finns en anledning till att det heter privatliv. Man är på jobbet för att jobba, inte för att springa runt och snoka och lägga sig i andra människors förehavanden och ta reda på saker man inte har med att göra. Det är en sak med folk som vill vara öppna och dela med sig men alla är inte sådana, det finns människor som vill vara ifred eller bara värnar om den personliga integriteten och inte vill sitt i polisförhör med patologiskt nyfikna fanskap som inte bara kan hålla sig till sitt eget utan måste snoka och tvinga sig på. Jag ställer aldrig några personliga frågor till folk på jobbet, dels för att jag respekterar den personliga integriteten och privatlivet och låter var och en berätta om personen i fråga känner för att vara öppen men även för att jag inte är ett dugg intresserad. Jag är på jobbet för att jobba, inte socialisera. Folk får gärna springa runt och pladdra men jag och många andra är inte intresserade av att stå och tjattra vid kaffeautomaten. Varför ska vi då tvingas utstå polisförhör och utfrågningar från människor vars liv är så innehållslösa att de måste tvinga sig på sina kollegor och ta reda på saker som de inte har något som helst med att göra. Människor som har noll respekt för den personliga integriteten och noll förståelse för att det finns personer som bara vill vara ifred och sköta sitt. Jag avundas verkligen alla som har möjlighet till hemarbete och därmed slipper allt jävla frågande från patologiskt nyfikna kollegor.

Aa jo då blir det ju lite knivigare, men säg det bara rätt ut ''Ursäkta men har du och jag ett problem eller varför är du så nyfiken för? Vi löser det nu eller så ger du fan i mig för alltid innan det spårar ut''

typ?

Fattar man inte vinken av det är man ju inte frisk.

Mvh
Lasse