Jag vet inte vad jag vill med mitt liv

Hej! Förlåt att jag skriver här vet inte vart jag ska vända mig.. Jag är en kille på 22 år som har haft en del strö jobb! Har sökt en del utbildningar som jag varit intresserad av men har tydligen för dåliga meriter för att komma in! Så nu sitter jag här i reserv!

Men iallafall till saken! Jag vet inte vad jag vill jobba med/utbilda mig till! Alla mina kompisar är antingen klar med utbildning eller håller på med en! Men jag känner inte det där suget för något!

Jag har så svårt att få kontroll på mina tankar, har så mycket idéer om företag och idéer om olika jobb men jag kan inte riktigt hitta det jag brinner för. Hur ska jag få mina tankar att stanna och mig själv att veta vad jag vill! Det enda jag vet säkert är att jag vill ha pengar, jag vill inte behöva tänka så mycket på pengar om jag får familj och barn i framtiden! Jag är så rädd att jag inte ska finna ut vad jag vill göra och bli som vissa luffare där jag bor!

Är det någon som suttit i liknande sits och kommit på vad ni ville göra? Väldigt tacksam för svar! Jag är en social kille, gillar ekonomi men även statusen i polis yrket, jag är rädd att jag ska misslyckas i livet….

Spela eurojackpott. Chans minimal du drar in jackpotten men du ger dig chansen åtminstone.

Snälla, Wall of text är bara jobbigt.

Du pluggar högskolepoäng i Lund, Uppsala så skall du se du blir klarare i dina planer, tankar

Utan att på något sätt förminska dig på grund av din ålder utan mer som ett "ta det lugnt"-råd; Du är 22. Du behöver inte ha kommit på exakt vad du vill göra. Vet att när man är där själv så känns det som att livet rinner iväg, sen när man är 32 så inser man att 22 inte var någonting och man kan skratta åt att man kände sig så stressad över att leva livet och "få klart" allt.

Jag skulle säga såhär: Om du inte känner för att studera något, om du inte hittat rätt, gör det inte. Krysta inte fram något bara för att. Risken är att du inser under utbildningens gång att du egentligen ville göra något annat. Har du ett jobb så är det ju lugnt jämfört med om du känt dig manad att studera enbart för inkomsten.
Jobba lite till och fundera på vad du hade kunnat tänka dig att jobba med. Finns så himla mycket intressanta jobb att välja mellan, saker man inte ens visste existerade.
Kolla runt lite, "fönstershoppa" utbildningar och olika utbildningsformer. Välj några universitet, gå igenom deras program, kolla YH-utbildningar osv. Tillåt dig själv att falla i utbildningsväsendets rabbit-hole på internet, när du klickat runt ett tag kanske du hittar något som låter sjukt intressant.

Men, som sagt, jäkta inte fram något. Vet att det är svårt också när samhället idag propagerar att man ska gå direkt från gymnasiet till vidare studier. Jag tror det tänket får många att välja fel, ärligt talat. Många skulle nog behöva prova jobba lite, tänka efter vad man egentligen vill, istället för att rusha och sen upptäcka att man inte alls är nöjd med utbildningen eller trivs i dom yrken man förväntas jobba inom.
Att du haft ett par år där du jobbat istället är inte alls till din nackdel. Du kommer säkert göra ett moget, noga avvägt beslut istället.
Och du, jämför dig inte med andra i din ålder. Det är bara onödigt.

Tack för ett riktigt svar! Jo lite sant är det väl att jag bara är 22 år! Men jag känner väll att jag vill börja nån form av karriär, är så rädd att jag ska bli fast här liksom! Har tyvärr inget jobb just nu! Jag gick väll lite i planerna om att plugga! Känns bara som att jag ska bli fast om jag inte tar chansen liksom! Jämför väll mig kanske lite mycket med andra! Bor ju hemma också vilket man stressar galet över! Känns så svårt att hitta rätt utbildning liksom!

Sorry, jag läste för snabbt. Jag trodde du jobbade. Ja, men då förstår jag om du vill börja studera. Kanske inte bara för "karriärmöjligheterna" men kanske också för att klippa navelsträngen och bli vuxen.
Om du känner dig osäker på vad du vill studera kan du ju söka fristående kurser, istället för att hoppa på ett program. Är inte helt dumt att göra det, dels kan du flytta hemifrån men du får också prova på studier och få kläm på hur det känns att studera utan att signa up för flera år framåt. Du kommer säkert känna under kursens gång vad du vill fortsätta plugga.

Jämför dig inte med andra, det har man aldrig nytta av. Man kan inspireras av andra och bli peppad, det är något annat. Men att jämföra sig i syfte att klanka ner på sin egen livssituation är inte gynnsamt!

Du passar uppenbart inte för att göra karriär. Så glöm det.

Glöm status och mycket pengar. Särskilt snabba pengar.

Du ska skaffa ett jobb på din nivå, du passar möjligen som arbetare. Som de flesta av oss.

En 22 åring som vill bli polis? Eh nej. Du är helt olämplig. Fundera igen om 10 år, när du kan något (vissa saker är en merit när du söker till polisyrket...).

Prata med arbetsförmedlingen om utbildning till brist yrke, de fixar in dig på något. Om du inte är helt hopplös, då behöver du kamma dig och växa upp.

Nu kommer jag med ett helt galet påstående. De flesta har ingen aning om vad ett yrke innebär om det inte är väldigt specifikt typ lärare, läkare, pilot osv. utan får helt enkelt prova sig fram.

Vissa byter utbildning flera gånger, vissa tar en KY-utbildning och kommer sedan in på ett företag, jobbar något år och blir sen lite mer klara i bollen med vad som kan vara en intressant karriär. Själv pluggade jag statsvetenskap och efter det miljöteknik. Jobbar jag då med detta kanske du undrar? Nej inte alls, jag jobbar på ett medelstort IT-bolag. Har jag någon nytta av utbildningarna? Ja, faktiskt ganska ofta när jag möter kunder i miljö/bygg/offentlig sektor osv.

Som någon annan skrev: tillåt dig själv att fönstershoppa och kasta dig sen ut.
Lycka till!

[quote=vantablack|81289376]Sorry, jag läste för snabbt. Jag trodde du jobbade. Ja, men då förstår jag om du vill börja studera. Kanske inte bara för "karriärmöjligheterna" men kanske också för att klippa navelsträngen och bli vuxen.
Om du känner dig osäker på vad du vill studera kan du ju söka fristående kurser, istället för att hoppa på ett program. Är inte helt dumt att göra det, dels kan du flytta hemifrån men du får också prova på studier och få kläm på hur det känns att studera utan att signa up för flera år framåt. Du kommer säkert känna under kursens gång vad du vill fortsätta plugga.

Jämför dig inte med andra, det har man aldrig nytta av. Man kan inspireras av andra och bli peppad, det är något annat. Men att jämföra sig i syfte att klanka ner på sin egen livssituation är inte gynnsamt![/QUOTE

Det är ju sant, känns som så svårt att veta vad man vill! Ena sekunden de och sen de! Fristående kurser lät ju inte helt fel men har fått känslan av att det känns onödigt då du bara står på olika ämnen!

Tycker du ska prova att utbilda dej inom ekonomi, det kommer du att ha användning för
inom många olika arbeten och även privat. Lycka till!

Ja, ta mig inte fel nu och klankar inte ner på någon! Men jag är liksom lite skraj att man ska välja nått jobb och sen liksom fastna där och vakna upp vid 40 och tok ångra sig! Känns som att om jag går en utbildning kanske lönen kompenserar eller att man lättare kan stegra lite inom företaget! Känns lite som att förr så kunde man gå bygg och sedan jobba som ekonom för ett företag! Om du förstår vad jag menar!

Att läsa en eller två fristående kurser är inte farligt och det är ingen som kommer tycka det är konstigt.
Vad är det för utbildning du sökt nu?