Detta med många barn=bidragsberoende

Jag fick vetskap om en kvinna som fött fem barn, 28 år gammal. Sannolikheten att hon någonsin kommer ut i arbetslivet och lär sig flytande svenska får betraktas som låg. Maken ägnar sig åt tvivelaktig näringsverksamhet.

Jag befarar att barnalstringen är ett sätt att hålla kvinnan utanför samhället och som mannens hushållerska/egendom, av kulturella skäl.

Kommer verkligen obligatorisk förskola och borttag av flerbarnstillägg råda bot på detta? Om inte, vad är verksamma åtgärder?

Vi kan ju börja med att slopa bidragen efter första ungen, spottar man ut massa ungar ska man klara av att försörja dom själv utan bidrag jag har svårt att se att hon kommer arbeta eller ens vilja med så många barn.

Nånstans måste man dra en gräns, inte hållbart få massa bidrag och sitta hemma med ungar det skickar en signal att det lönar sig inte att arbeta..

Aktivt arbetssökande för att få försörjningsstöd. Men hon lär föda fler barn.

För det första är det inget problem i sig att en tjugoåttaåring skaffat fem barn. Barn behövs, och det är bästa åldern att skaffa barn i (mindre risk för downs och aspergers).
Problemet är att vi har ett samhälle som säger "Det ordnar sig" vad gäller pengar, så fort någon har barn.
I ett normalt land där man förväntas försörja sig själv, så hade en kvinna som är sugen på att skaffa fem barn, först behövt etablera en relation med en bra man som är villig att försörja henne. Nu behöver hon knappt ens skaffa en man. Bidragssamhället underminerar allt socialt liv.

Sverige behöver sänkt medelålder och fler barn som kan jobba som vuxna så att vi slipper höja pensionsåldern allt för mycket. Men för att ungdomar ska få jobb som vuxna behöver de slutbetyg, och för att bli stimulerade och studiemotiverade behöver de växa upp i ett hem där det finns mycket böcker och pedagogiska dataspel och leksaker, och föräldrarna ofta läser för barnen och har tid och kunskap att hjälpa dem med läxor. Eller kanske kan betala någon "tutor" att hjälpa ungarna. Betyg är korrelerat med familjens ekonomi. Att dra in barn- och bostadsbidrag innebär att barnen får sämre förutsättningar. Dessutom är SD emot integrationspolitik så med deras politik får barnen ändå sämre förutsättningar.

Frågan är om och hur hon själv ska bli produktiv, på vilket sätt hon kan hjälpa in sina barn i det svenska samhället med så låg förankring. Den kultur hon har med sig hit gör henne ytterst osjälvständig. Är det sådan befolkningsökning du anser tryggar framtiden? Ok men gnäll inte över statens utgifter då.

Jag pratar om barnafödande generellt, inte om människor från någon särskild kultur. Ingen människa skulle ju flytta till Sverige och skaffa fem barn om det inte vore för bidragen. Om människor från främmande kulturer flyttade hit, försörjde sig själva och skaffade fem barn så vore det inte ett problem.
Främmande kulturer är inte problemet. Det är vårat bidragssystem som är problemet.

Helst vill vi att välanpassade individer som är högutbildade och besitter ekonomiska muskler att ge en större familj ett lämpligt boende och ett drägligt liv skaffar sig 3-4 barn. Anledningen till detta är att utbildningsnivå hos föräldrar, möjlighet till diverse aktiviteter, storlek av familj, storlek av boende och nivå av anpassning gentemot samhället i stort är alla faktorer som påverkar barnens möjlighet att skaffa sig en produktiv framtid.

Anledningen till just 3-4 är därför det är helt korrekt att vi behöver sänka vår medelålder i Sverige men att det även finns emotionell investering (kärlek, uppfostran) att beakta. Forskningen visar ganska tydligt att för varje barn som föds in i en familj desto mindre emotionell investering får barnet av sina föräldrar då föräldrarnas tid (förhoppningsvis) blir mer begränsad för varje enskilt barn. Resultatet av bristande emotionell investering är kort sagt en ökning av risken för stort sett alla negativa kategorier (brottslighet, arbetslöshet, psykiska sjukdommar m.m.).

Slutsatsen är kort och gott att det inte är särskilt lämpligt att försöka skapa en ny generation som är sämre utrustad för att lyckas i livet än den generation som man försöker ersätta och det kommer bli pankaka om vi tillåter detta att fortgå - särskilt om denna generationen är större än generationen som vi ersätter då det kommer en dag där även dessa behöver försörjas. Som jag ser det så skulle jag nog vara ganska hård här och säga att det ej borde vara tillåtet, eller iaf. inte finnas incitament för, att skaffa sig en stor familj för personer som inte äger sitt eget boende, är bidragsberoende eller inte gått ut gymnasiet. Somaliska flerbarnsfamiljer är redan ett stort problem idag och kommer bli en mardröm i framtiden. Jag tror inte att det är särskilt lämpligt att dra in barnbidraget i helhet då vi behöver öka vår befolkning och barn är dyra. Vad jag däremot tycker är att det kan vara fullt rimligt att forma och villkora barnbidraget runt faktorer som gör en människa till en önskvärd förälder. Möjligen skulle vi kunna omvandla barnbidraget till en skattesänkning istället?