Amerikanska ATACMS missiler avfyras från Ukraina, nu vänder kriget?

Hörde "Flöjtnant" Paasikivi på radion säga att en klusterbomber av dessa sprider fragment på tyo 4 fotbollsplaner (om jag inte missminner mig). En sådan mot ett helikopeterfält så är väl mer eller mindre varenda en penetrerar.
Dock har jag läst att ryssarnas flyg, med mera, skall vara brutalt robusta och kunna flyga under hejdlöst skrala förhållanden. I motsats till jänkarnas flyg alltså, som blev stående på grund av en näve sand bland rotorbladen (under ökeninvasionen).

Ganska brutalt vapen i vilket fall, trots att de är så gamla och inte tillverkas längre. Eller de kanske fortfarande tillverkas eller?

Vad jag vet har de inte tillverkats på bra länge, då de inte är del av USAs militära doktrin. Och oavsett hur stabila ryska flyg är så flyger de inte efter att ha pepprats av tusentals volframfragment.

Alternativet för ryssarna är att operera från baser som ligger på ett bedömt säkert avstånd och sedan tankar och vid behov ladda vid framskjutna baser. Hade det varit Sverige så skulle detta ske kraftigt utspritt, men ryssarna är trattiga, inkompetenta och gillar toppstyrning, så utspridning är inte riktigt deras sak.

Denna lösning innebär att flygsträckorna blir längre, men underhåll av helikoptrarna och den flygande personalens vila kan ske under bekvämare omständigheter.

Vilken är flygtiden för en ATACMS. Jag antar att man försöker minimera den samtidigt som man försöker minimera att någon slår ut själva avfyrningsfordonet? 100 km?

För de senaste versionerna med 300km räckvidd, så är bantiden max 3-4 minuter och då på maxavstånd.

Rysk artilleribekämpningsförmåga verkar numera vara nära nog ickeexisterande p.g.a. att deras artilleriradar i huvudsak är utslagen (i huvudsak tack vare amerikanska HARM och GMLRS och artilleriradar från väst*) och p.g.a. att ryssarnas omskrutna passiva detektorsystem antingen inte existerar eller inte fungerar, så man kan antagligen gå ganska nära fronten, med minimal risk att bekämpas av ryskt artilleri. Återstår gör drönare, men dessa är i de allra flesta fall oanvändbara nattetid.


(*) Ukrainas fokus i artilleristriden verkar sedan förra sensommaren har lagat på först SEAD/DEAD (d.v.s. att slå ut fiendens radarsystem och att slå ut fientliga ammunitionsdepåer och ledning och därefter på att slå ut det ryska artilleriet. Det innebär att bekämpandet av ryska manöverförband med artilleri länge har prioriterats ner, men nyttan att detta tillvägagångssätt ser vi nu, där det ukrainska artilleriet i allt väsentligt verkar kunna understödja markstriden direkt, utan att behöva bekymra sig om ryskt artilleri.