Ursprungligen postat av
Skugg4n
Under 1800-talet, när Sverige var djupt nere i misären av fattigdom, alkoholism och smuts, väntade en förnyelse runt hörnet; då de Kristna omvandlade sin tro till handling genom mobilisering och andlig förnyelse. Detta skulle visa sig vara vägen ut ur fördärvet, och väckelsen var ett faktum. Bönemöten, nykterhetsrörelser och rättfärdighet spreds i hela Sverige. Tack vare denna andliga förnyelse lades förutsättningarna för Sverige att bli ett av världens rikaste länder.
Ordspråksboken 14:34: Rättfärdighet upphöjer ett folk, men synd är folkens vanära.
Nu, c:a 100 år efter, har Sverige förkastat Gud. Inte bara det, man har dessutom blivit världens mest sekulära land (Räknar inte Kina eftersom de har ett totalitärt statsskick där religiösa aktivt förtrycks genom statliga medel). Jag måste erkänna, det är svårt att inte bli vemodig när man beskådar det gyllene Korset som återfinns på Sveriges flagga, och samtidigt begrundar hur långt nationen har gått vilse. För dem med ögon att se, är det tydligt att rättfärdighetens stadgar numera är ett minne blott. Brustna familjer, skilsmässor, våld, drogmissbruk, utsvävningar, ensamhet, psykisk ohälsa, förvirring. Ja, listan kan göras lång.
Men trots att Sverige har blivit världens mest sekulära land, så finns det fortfarande en skara kvar - om än liten till antal. Liksom Kung David, den lille kämparen, står de inför en stor och självsäker Goliat. Och precis som David fick utstå hån och narr av fienderna, så får även vi Kristna i Sverige idag utstå samma sak. Det finns inget nytt under solen.
När jag blev kristen var det så, människor trodde man hade blivit galen. Det talades skit om en bakom ryggen, det lades spydiga kommentarer och man blev dumförklarad. Detta är ett pris man får betala om man vill vara en Kristi efterföljare i Sverige idag. Ibland blir man arg, gör och säger saker som man inte borde. Men man försöker förlåta och be för dem också, vända andra kinden till. Däremot är man är ju ännu inte fullkomlig, så man misslyckas naturligtvis, men då omvänder man sig och försöker igen. Jag vill leva i Kärleken och fullkomnas i den, det är ett ärofyllt uppdrag enligt mig, men många kan inte förstå vad det innebär, för de kan inte se in i hjärtats djup. Så de hånar istället. Då försöker jag finna tröst i att det var likadant för Herren Jesus, de kallade honom galen och sade att han hade djävulen i sig. De hatade honom, och därför hatar de oss också.
Men jag tappar inte modet för det, tvärtom! Deras hån stryker min tro, eftersom det bekräftar Jesu ord. Dessutom finner man stryka i berättelserna om Elijah, Daniel, de tre vännerna i elden och alla profeter som stod upp och motsatte sig ogudaktigheten och ondskan. Vi ska vara som dem, vänner!
Frågeställning:
- Hur har dina erfarenheter som Kristen i världens mest sekulära land sett ut?
Till icke-kristna:
- Varsågoda att håna, vi är härdade och vi går med glädje samma väg som vår Herre gick!
Må Herren återigen förbarma sig över Sverige, så som Han gjorde då. Så att vi återigen kan se frid, trygghet och kärlek flöda över vårt vackra land. Låt rättfärdighet fylla Sverige, likt vattnen som fyller världens hav.
Frid vare med er alla.
