Att vara Kristen i världens mest sekulära land - vad är era erfarenheter?

Under 1800-talet, när Sverige var djupt nere i misären av fattigdom, alkoholism och smuts, väntade en förnyelse runt hörnet; då de Kristna omvandlade sin tro till handling genom mobilisering och andlig förnyelse. Detta skulle visa sig vara vägen ut ur fördärvet, och väckelsen var ett faktum. Bönemöten, nykterhetsrörelser och rättfärdighet spreds i hela Sverige. Tack vare denna andliga förnyelse lades förutsättningarna för Sverige att bli ett av världens rikaste länder.
Ordspråksboken 14:34: Rättfärdighet upphöjer ett folk, men synd är folkens vanära.

Nu, c:a 100 år efter, har Sverige förkastat Gud. Inte bara det, man har dessutom blivit världens mest sekulära land (Räknar inte Kina eftersom de har ett totalitärt statsskick där religiösa aktivt förtrycks genom statliga medel). Jag måste erkänna, det är svårt att inte bli vemodig när man beskådar det gyllene Korset som återfinns på Sveriges flagga, och samtidigt begrundar hur långt nationen har gått vilse. För dem med ögon att se, är det tydligt att rättfärdighetens stadgar numera är ett minne blott. Brustna familjer, skilsmässor, våld, drogmissbruk, utsvävningar, ensamhet, psykisk ohälsa, förvirring. Ja, listan kan göras lång.

Men trots att Sverige har blivit världens mest sekulära land, så finns det fortfarande en skara kvar - om än liten till antal. Liksom Kung David, den lille kämparen, står de inför en stor och självsäker Goliat. Och precis som David fick utstå hån och narr av fienderna, så får även vi Kristna i Sverige idag utstå samma sak. Det finns inget nytt under solen.

När jag blev kristen var det så, människor trodde man hade blivit galen. Det talades skit om en bakom ryggen, det lades spydiga kommentarer och man blev dumförklarad. Detta är ett pris man får betala om man vill vara en Kristi efterföljare i Sverige idag. Ibland blir man arg, gör och säger saker som man inte borde. Men man försöker förlåta och be för dem också, vända andra kinden till. Däremot är man är ju ännu inte fullkomlig, så man misslyckas naturligtvis, men då omvänder man sig och försöker igen. Jag vill leva i Kärleken och fullkomnas i den, det är ett ärofyllt uppdrag enligt mig, men många kan inte förstå vad det innebär, för de kan inte se in i hjärtats djup. Så de hånar istället. Då försöker jag finna tröst i att det var likadant för Herren Jesus, de kallade honom galen och sade att han hade djävulen i sig. De hatade honom, och därför hatar de oss också.

Men jag tappar inte modet för det, tvärtom! Deras hån stryker min tro, eftersom det bekräftar Jesu ord. Dessutom finner man stryka i berättelserna om Elijah, Daniel, de tre vännerna i elden och alla profeter som stod upp och motsatte sig ogudaktigheten och ondskan. Vi ska vara som dem, vänner!

Frågeställning:
- Hur har dina erfarenheter som Kristen i världens mest sekulära land sett ut?

Till icke-kristna:
- Varsågoda att håna, vi är härdade och vi går med glädje samma väg som vår Herre gick!

Må Herren återigen förbarma sig över Sverige, så som Han gjorde då. Så att vi återigen kan se frid, trygghet och kärlek flöda över vårt vackra land. Låt rättfärdighet fylla Sverige, likt vattnen som fyller världens hav.
Frid vare med er alla.

Nåde stött mig, ska inte klaga till Kristus om dina handlingar ifall skickar mig till himmelriket.

Finns inget större förtryck år 2022, alla vill åka hem igen..

Samhället är en exakt kopia av hur det fungerar och ser ut i helvetets fängelsehålor.

MvH Herr Majestät Konungen.

Sverige är världens mest kristna land.
Vi följer Jesus bud bättre än något land i världen någonsin.
Vi delar med oss och ger hem åt förföljda och är toleranta och förlåtelse.

Håller med att det har varit så och fortfarande är så till viss del, samt att Sverige verkligen har implementerat de kristna idealen på ett extraordinärt sätt. Det var den kristna grunden man byggde på, så absolut ser man frukten av rättfärdighet än idag. Däremot befarar jag att trädets rötter börjar torka ut, för det ser man ju också med exemplen jag nämnde.

Att Sverige idag är oerhört sekulariserat är ett faktum. Moralen må vara kvar, åtminstone på ett övergripande plan, som du nämner. Men utan en ontologisk förankring för den moralen är den föremål för förändring. På individnivå är det dessutom en annan femma, menar jag.

Sverige har gjort det vi ska göra. Slutat upp med att vara religiösa. Vi ska lämna religion bakom oss. Vi ska lämna templet och falska gudar bakom oss.

Om misären som var under 1800-talet återvänder (Gud förbjude!), så ska du nog se att människor kommer flockas till kyrkan och bli religiösa igen.

Det är enkelt att vara icke-troende när man är rik och har allt vad världen kan erbjuda. Korrelationen mellan välstånd och sekularisering är slående!

Matteus 19:23
Jesus sade till sina lärjungar: "Amen säger jag er: det är svårt för en rik att komma in i himmelriket.

Men han definerar aldrig vad rik innebär? I jämförelse med den tiden så är alla i västerländska länder "rika", inklusive dig själv.

Saken är den att när man väl har valt att se sanningen så går det inte att sätta på sig skygglapparna och hoppa in i mörkret igen. Religion hade sin tid, då vi inte hade några etiska, moraliska eller juridiska ramar att förhålla oss till. Idag är verkligheten annorlunda, alla människor föds med en moralisk kompass och kulturen man växer upp i lär oss vad som är rätt och fel.

Att religion kommer ta större plats i framtiden än den gör idag anser jag extremt osannolikt. Möjligtvis sekulär buddhism då den är kompatibel med vetenskapen och undviker Gudar.

Jodå, det gör han. I sammanhanget som dessa sanningens ord uttalades var det en rik man som hade kommit fram till Jesus. Det står att den rika mannen ''ägde mycket.'' Alltså åsyftas materiell rikedom.
Du har rätt att alla västerländska länder är rika idag jämfört med deras tid. Utifrån ett historisk perspektiv är jag extremt rik! Det stämmer.

Uppskattar att du är uppriktig genom att säga att religion var användbart förut. Jag argumenterar för att den fortfarande är användbar även idag.
Håller med dig om att människan föds med en moralisk kompass, se C.S Lewis Abolition of Man. Att kulturen sedan formar denna moraliska inklination håller jag också med om, men det faktumet utesluter ju inte att det finns ett verkligt rätt och fel. Om moralen är helt och hållet subjektiv, vad ger oss då rätten att fördöma vissa moraliska handlingar, eller värdera en viss moral mer än någon annan? Moralen blir istället en smaksak, ser du. Vi här i Sverige menar att människan har ett okränkbart, inneboende värde. Nazister vill å andra sidan utrota lägre stående raser. Vi har en smak, de har en annan. Hur kan vi redogöra för vilken hållning som är mer rätt än den andra, menar du? Utifrån din världsåskådning.

Det verkar som att du har ett antagande att Gudstro och vetenskap står i ett motsatsförhållande. Varför tror du det? Det trodde inte den moderna vetenskapens pionjärer som t.ex. Newton, Farraday, Galilei, etc.

Jag har en tråd där jag lägger fram hur vetenskapens snarare pekar på att det existerar en Skapare, se här om du är intresserad: (FB) Det finns 3 olika "världsbildsfamiljer." Vilken prenumererar du på?

Jag tror man inte behöver vara religiös. Religiös är att dyrka sin bild av Gud.
Det är inte ödmjukt. Jesus Kristus är inte någon man i himlen. Det är en andlig Jesus vi ska se till. Det som är sant och riktigt . Inte barnsliga sagor. Jag tror det är dags att plocka fram Bibeln igen och försöka förstå den andligt. Inte dåraktiga försök att göra den till ordagrann historia.

Okej, då tror jag det har skett ett missförstånd i hur vi förstår termen religiös. Med religiös menade jag helt enkelt att man tror på Gud. Sedan hur det tar sig till uttryck eller vilken sorts bibelexegetik man tillämpar är en annan fråga.

Söker ständigt en djupare förståelse av Skriftens mysterier, och jag finner stor hjälp genom att läsa de heliga fädernas utläggningar. Vissa skriftställen är allegoriska, vissa är historiska, ibland är det både och.

Har du några andra tips på hur du gör för att få en djupare insikt i mysteriet?

Nej, det finns ingen objektivitet i vad som är rätt och fel. Lagar är nedströms från etiken, och det är således vad en väsentlig del av populationen ansett är riktigt.

Moral i sig är och kommer alltid vara subjektivt, för människor värdesätter olika saker och ting. Jag kan nämna massor med exempel där handlingen man begår är fel enligt bibeln, som att döda någon, men att handlingen är moralisk.

Att döda någon som skall döda mig eller någon annan är en moralisk handling. Personen har i ögonblicket den valt att döda mig, reducerat sitt egenvärde och gjort det moraliskt acceptabelt att skydda mig själv, även med dödligt våld.

Så nej, det finns alldeles för mycket grå-zon när det gäller moral för att det någonsin skall finnas ett objektivt rätt och fel, speciellt om ramen du använder för att bestämma detta är din religiösa tro.

Vetenskap är inte kompatibelt med religion på mängder av olika sätt, men främst för att vetenskap motsäger hela skapelsemyten. Antingen så tror man på evolution, dinosaurier m.m eller så tror man på bibeln.

Vad betyder "tro på Gud".
Det är frågan.
Gud?
Vad betyder det?

Det är ingen lätt sak att svara på.
Man kan inte lära sig det genom att läsa och lyssna. Man måste vandra genom livet och göra erfarenheter och förhoppningsvis hittar du Gud, någon gång när du klättrat upp på berg och varit nere i mörka dalar.