Mellangärdet och insikten (N2o)

Fakta

Kön: Man
Ålder: 22
Vikt: 68

Drog: n2o

Settings:
Jag varvid en å. En vacker å mitt i ingenstans en varm sommardag. Klimatet var näst intill tropiskt, Ett stort åldrat träd fullt av visdom gav mig skugga. Jag var på en trygg plats...

Jag tänker inte skriva den här raporten i den traditionella 1, 2, 3 stegs metoden där tidstabeller är inlagda. Detta är inte relevant då tid inte existerade. Detta är en upplevelse långt utöver de vanliga. Och jag ska förklara den ingående så gott jag kan.

Jag kan tillägga att jag samanlagt gjorde av med 50 patroner i rad.

Jag hade dagen innan nått en insikt som var otroligt stor, men jag kunde inte minnas den, jag mindes bara att den förklarade hela kosmos. Men denna gång tänkte jag minnas. Jag förberedde mig mentalt på alla sätt för attkänna in alla olika minnesfack i min hjärna och veta om alla skrömslen där saker kan hamna i medvetet tillstånd. Jag utövade helt enkelt en form av Hjärngympa...
Sedan la jag mig ner i gräset och utövade en hel del konstlad andning för att få igång Kundalini kraften innom mig. Sakta kände jag hur mitt medvetande började flyta iväg och hur mina sinnen började blandas, detta var inna gas intaget.

Efter detta besatämde jag mig för att påbörja det hela. De första 5 patronerna stressade jag upp mig för att komma längre och längre.

Men helt plötsligt, utan förvarning stod jag där, naken inför hela naturen, ett 100 tals varelser omringade mig. Jag brydde mig inte för det var bara min känsla som var där, inte min kropp, syn eler medvetande. Men känslan bygdes på.

Snart uppkom en loop, en loop av ett ljud jag hört minst 2 miljoner gånger innan, Jag förstod samanhanget av ljudet både framlänges och baklänges. ALLT flöt ihop. Tidens gränser försvan här någonstans.

Plötsligt satte jag mig up och lyssnade till floden. Den gav ett läta som var universiellt, men jag kunde förstå den. Och allt den sa var denna loop av ord som förföljt mig i århundraden, kanske årtusenden.

Jag la mig ner igen och ifrågasatte mig själv varför jag inte spårade ur på detta, men spårade ur så dant på LSA. Plötsligt insåg jag vart jag var. Jag var i mellanjärdet. jag var där sinnet hamnar efter döden och innan livet.

Detta var Otroligt sjukt!! att komma på det. Jag stälde mig skeptisk till det hela trots min påverkan av drogen. Ur mina ögon var allt som vanligt förutom lite "distortion", men sinnen var där. Jag hade vart där så otroligt många gånger förr. Och nu kom jag ihåg min hjärngympa och försökte hitta alla de minnesfack jag letade efter (svårt att förklara i ord), och plötsligt insåg jag vilken otrolig tillgång till INformation jag hade!! Hela mitt medveteande, Mitt undermedvetande, var uppe på ytan, jag kunde hitta allt. Precis ALLT!
Alla mina minnen, alla känslor.

jag fortsatte resan.

Snart kom ett otroligt bekant ljud. Jag kunde höra orden i Loopen! Detta var ett genombrott i min varelse. Ett genombrott jag väntat på i många många många 1000 tals år. Orden sa något om mitt namn, men det var inte "mitt namn", utan mitt eviga namn. Det var inte "Ord", utan det var "förklaringar" utanför något spårk vi känner till...

Jag genomskådade loopen med stängda ögon, och plötsligt hittade jag en lucka. Jag insåg att jag befann mig precis mitt i mellan punkt Y och X, eller kallade vad du vill. jag vill mittimellan, jag hörde alla ljud från förr, jag hörde alla ljud från framtiden.

Då kom den första uppenbarelsen av vad jag hade glömt bort dagen innan. Jag satt med min vän, och tog patron efter patron, sen sa han något och fastnade i en loop, men han sa det bara i mitt huvud. Ungefär 5 minuter efter det att gasen gått ur mig Sa han exakt den meningen! Jag kommer ihåg att jag reagerade då, men inte fattade på vad. Tiden existera(r)de inte.

Plötsligt föl jag igenom luckan jag hittade i sinnet/känslan. Och fö ll och föll, Och runt mig flög fragment och då och nu och sen i spiraler likt fraktaler. Jag har aldrig kännt mig så enormt befriad som just då. Jag var ett med allt, precis hela värdsaltet.

jag fortsatte ställa mig själv frågor. Som om jag trodde på detta, var jag rädd för döden?? Jag insåg bara mer och mer att det inte fanns någon död, Ifall den skulle funnits så var det den jag var i, men jag har aldrig upplevt en sådan otrolig energi av livskraft som just där. Så mycket rörelse, så mycket friktion, så många varelser, Ingen konstant. Alla var en, de bara flöt ihop med varandra, jag flöt ihop med dem. Alla flyter ihop med dem och varandra hela tiden. Fysiken var långt långt långt bortom räckhåll..

Patronerna var slut. Men känslan bestod...

jag gick sakta hemåt efter en 20 minuters villa. På hemvägen svävade Loopen i mitt sinne, tillsammans med allt annat. Jag var lite nojjig. hade jag skadat mig själv?? Men så fort jag tänkte den tanken växte mitt självförtroende sig starkare och insåg att jag var en sådan som kunde skilja på tid och rum, och flöt inte, och jag var psykiskt tålig.

jag hade upplevt ett "psykotiskt tillstånd" föär de som inte kan hantera det. Och ett "uppenbarelse/insikts" tillstånd för de som kunde hantera det hela. Och lära sig av det. Jag är övertygad om at jag skulle kunna komma så långt genom bara konstlade andningar och djup meditation. men nu tog jag en genväg, vid namn n2o. En genväg som har Ett säkerhetsbälte, men tar man av sig det så klär man av sig hela sin kropp. Och då gäller det att veta vart man är på väg och vem man är för att klara av att hitta tillbaka.

Jag hittade tillbaka. Jag är precis den samme som jag var innan. Jag finner allting lite mer meningslöst nu än tidigare. Men jag vet att det fyller sin funktion till punkt och pricka, Och precis dt ska jag stanna för.
För att fylla min uppgift.

Och jag vet en sak. Att är det någon drog jag någonsin kommer ta, så är det Salvia. Jag vet inte varför. Jag ha ralltid varit livrädd för Salvia. Men min hjärna säger till mig att det snart är dags. Det var ett budskap som upprepades från centrumet av min varelse.

Jag har insett att det är mitt ego som är rädslan, Mitt ego, mitt Jag. Som vill hålla mig kvar här. Samtidigt vill en anan del av mig tillbaka, till någpot jag inte kan förklara.

Ja, jag ställer mig skeptisk inför hela upplevelsen. men jag vore en dåre om jag avvisade den som rent nonsens.
Det var mitt psyke det handlade om. Det var JAG, den Jag är..
Och det kan man inte blunda för. Gör man det kommer mann gå i cirklar hela evigheten...

Låter som en härlig upplevelse!

Jag måste bara fråga - hur i helvete får du den effekten av lustgas? Vilken metod använder du dig av för att suga i dig gasen?

Jag har använt lustgas vid ett flertal tillfällen - har ett ganska stort förråd här hemma. Jag har alltid använt mig av ballong-metoden, dvs andas in och ut i 20-30s tills skrattanfallet kommer. Har också provat att suga i mig 2 hela ballonger i 2 andetag, men även då kom skrattattacken.

Låter som en fin upplevelse, rätt för mycket flummigt skriven dock, inte lika lätt att bli fångad i som andra rapporter, fick anstränga lite too much för att hänga med vad som hände.

Omg! 50 patroner lustgaS Verkar som du fick en himla schysst trip iaf! Förstår inte hur du kan veta att du ska ta Salvia, varför, hur vet du det?
Får jag nåt sånt infall att jag vill ta en annan drog under eller efter ett rus viftar jag bara bort det med att det är farligt med droger. Typ.

wow säger jag bara. Längesedan jag skrev här o jag måste säga att jag ser upp till dig som klarade av att vara stark i ögat där tiden inte finns. Jag har upplevet näst intill ordagrant samma sak ett antal gånger. Men det som startade det hela var när jag drog i mig på tok för mycket lustgas efter extremt mycket syra. Nu förtiden kommer jag alltid till samma ställe när jag tar lustgas oavsätt. Jag är däremot både rädd och fasinerad av insikterna på lustgas och förstår inte alls det där med skrattattacker o dylikt.

Hur som så gick jag i ett antal månader efter mitt första möte med insikten utan att veta varken in eller ut. Trodde ett tag att om jag kom på vad jag inte mindes ur ekvationen om tiden så skulle den upphöra. jaja löjligt intresant o läsa en så pass lik upplevelse. Hoppas du kan ta det med lika god hand i fortsättningen. Tror faktiskt jag kan ta nästa möte lättare med vetskapen om att jag inte är ensam om att vandra där.

Har massor jag skulle vilja skriva/diskutera men det får bli en fortsättning i så fall.

Tack!

EDIT - ok.. Jag tar tillbaka allt jag skrivit i detta inlägg då jag i efterhand inser att jag var allt för stuk för att försöka skriva något seriöst. Kanske kommer en dag då jag har tillräckligt med ledigt utrymme för att orka vad jag försökte skriva, fast på ett vettigt oflumminerat sätt....
haha, om jag kan.



Jag håller med dig till punkt och pricka.
Det är just det där med tiden som jag helt snöat in på när det gäller lustgas. Och just det där med att man befinner sig på samma ställe varje gång.

Idag hittade jag två patroner. Denna gång satt jag i mitt rum, hade rökt lite cb innan och satt sedan och koncentrerade mig på andningen ett tag för att lugna ner lungorna och hjärtrytmen. Sen drog jag in patronerna i följd med ett andnings stopp i en plastpåse med varje.

Jag kom att tänka på "någonting" och skrattade i tanken åt det. Kommer inte alls ihåg vad det var nu, men jag kommer ihåg att ett sorts "motargument" som jag själv skapade mot denna tanke på "någonting" ledde mig till ett självklart svar igen, och det var samma svar, samma ljud, samma ord som jag inte förstod förra gången. Men de var så extremt självklara i stunden där jag befann mig. Allt var så självklart, och än en gång kom jag ihåg att koncentrera mig på en viktig tanke enbart medans gasen lämnade kroppen och sattsa allt på att minnas detta fragment. Tanken var något i stil med att jag skulle minnas hur fruktansvärt relativ verkligheten och tiden är. Som att allt alltid händer och har hänt, helt omöjligt att förklara på ett "oflummigt" sätt. Iaf för mig.

Detta höll jag kvar förra gången med. Och jag har "växt" utav det på ett sätt jag knappt förstår. n2o har varit mitt Ibogaine, fast mot rädslor, ångest och panik som utlöstes av LSA för flera år sedan istället för Drogberoende. Mitt Ibogaine mot Hallucinogen nojja.

En viktig sak jag minns från stunden vid bäcken är hur jag nogrannt granskade ett träd från lustgasens vinkel. Jag var (är) väldigt inspirerad av Pantheismen och Michael J. Roads bok "möte med naturen", samt Castanedas böcker. Eller av alla de skrifter, filmer som ledde till den insikten jag själv redan under LSA ruset fick av min omvärld, och sen dess har jag sökt efter svar innom mig istället för utåt. Och jag har länge velat våga krypa tillbaka mot hallucinogenerna, men inte vågat.

Lustgas kunde jag inte nojja ur på, det gav mig insikten att allting är dött, allting är levande. Det är ingen skilnad, bara olika ord på materia och energi. Och sedan dess har min nojja släppt mer och mer. Jag har blivit av med halva mitt kontrollbehov ochn öppnar sakta upp dörrarna för världen mer och mer hela tiden.

Nåväl, efter mycket cannabispåverkat skitsnack så återkommer jag till trädet.
Jag tänkte hela tiden "men vart är livet i trädet?", och försökte jämföra det med hur jag såg på ett träd under ett hallucinogent rus. Jag insåg då hur hallucinogenen visade det vackra i livet, det totala livet. Livskraften. Men också det hämska, det fula det läskiga. Kontrasterna. Hallucinogenerna framhäver kontrasterna i livet...

De Disociativa drogerna slätar mer ut, smälter ut hela livet, alla stadier, alla tillfällen.
(ok, lustgas är den ända jag testat, men av vad jag läst om folk som tagit dxm, ketamin, salvia, och även flugsvamp så tycker jag det stämmer lite iaf)

Och därför tror jag att man tror sig komma till "samma ställe" som man sedan inte kan sätta fringret på. Eftrsom att även om det inte var samma tanke som man hade första gången så står hjärnan still i tiden och den platsen dä'r den insikten komförsta gången är lika tydlig som alla andra platser. Eftersom att allt "är" konstant. Haha, förstår om detta är svårtolkat, jag förstår knappt själv vad jag skriver. Vissa saker är för svåra för att förklara med ord. Kanske ska de inte ens förklaras eller förstås...

Jag tänker iaf utforska den platformen mer på olika sätt. Min övertygelse är att kroppen står i makt att ta sig till alla dessa platser utan substanser, men dåmåste man ha insikt först. Och att ta sig dit med dessa substanser lite rysk rollette. Iaf om man inte har insikt i vad man gör. Och om man tror på saker blint utan att reflektera och ställa sig skeptisk till alla insikter och medvetanden.
Det är lite som i matrix, har man väl valt pillret finns det ingen återvändo. Det är en insikt, något man får leva med.

Men om man ifrågasätter hela sin verklighet så behöver inte dessa insikter vara varken plågosamma eller häpnadsväckande. Men det gäller såklart att ha dinstans till ifrågasättandet också, annars hamnar man snart på psykhem för att man blir konspirationsteoretisk och allmänt paranoid.

Nej nu ska jag verkligen sova. Detta leder ingenvart idag. Jag Återkommer nån gång när mitt minne och sinne är tillräckligt långt och nyktert för att kunna skriva ett ord utan att glömma bort det vid nästa...