Citat:
Ursprungligen postat av
Exima
Jag har varit deprimerad under lång period men mina antidepressiva hjälper och jag mår bättre nu än jag gjort på länge. Sover som en prins och livet rullar.
Mitt problem jag fortfarande har är att mitt liv är väldigt tomt. Jag har näst intill ingen kontakt med mina föräldrar och jag har aldrig haft en partner och inga vänner är kvar, som jag träffar iallafall. Jag saknar närhet och fysisk beröring något otroligt men jag kan inte föreställa mig att någon kan tycka om mig.
Hur mycket jag än blundar och försöker föreställa mig att jag pussar en tjej eller ännu mer än så så går det inte. Jag är fullständigt övertygad om att ingen kan tycka om mig. För ingen har ju gjort det hittils.
Hur ska jag bli av med dessa tankar? För det borde ju faktiskt finnas en potentiell möjlighet att någon kan tycka om mig ändå....
Känner igen mig mycket i det du skriver.
Men har aldrig testat mediciner, hållit mig ifrån det.
Saknar också närhet och fysisk beröring som bara den.
Upplever också den där tomma känslan konstant, har heller aldrig haft en partner.
Då har jag ändå några vänner som jag skriver och umgås med samt min ena förälder som fortfarande finns kvar.
Jag upplever det som såhär att hitta någon tjej som uppskattar en är inte helt hopplöst
Men finns det inte något fysiskt intresse för dig eller du inte lyckas skapa det leder det ingenvart.
Jag tror absolut du kan hitta någon som tycker om dig och få till en kyss.
Men en relation blir tuffare, är man runt 30 och aldrig haft ett förhållande blir det svårare att hitta ett sånt.
Jag hoppas det går både för dig och min egen del, men tiden sticker iväg och inget blir enklare ju äldre du blir.