Vet inte om det här passar här eller i medicinforumet, men jag startar här då sonen uppenbarligen mår dåligt av det.
Min äldste grabb är tolv och i den åldern gör dom ju illa sig lite hipp som happ. Problemet är att så fort han får en sårskorpa så måste han vara där och pilla bort den. Det här har hållit på i några år och vi har sagt åt honom att låta bli, försökt se till att han har plåster på sina sår, smörja så det inte ska klia så mycket vid läkning osv.
I början av veckan vurpade han med cykeln och skrapade upp knät ganska illa. Vi har varit på vårdcentralen och fått hjälp att göra rent osv, men nu är det i stadiet där det har blivit ganska präktiga sårskorpor som han håller på och pillar med. I eftermiddags hade vi ännu en diskussion om detta då han fått såret att börja blöda igen och till slut kom det fram att han vet att han inte ska men inte kan låta bli. Han sitter och tittar på tv eller läser serier och medan han är koncentrerad på annat så "är det som om fingrarna gör det av sig själva". Han är själv väldigt ledsen över det här då han redan fått några fula ärr efter tidigare pillande.
Jag har nu läst lite om dermatillomani, alltså tvångsmässigt plockande på sår och andra ojämnheter i huden och undrar om det är någon här som har erfarenhet av sånt här? Antagligen är det väl VC man ska vända sig till i första hand, men de kommer med största sannolikhet skicka vidare till BUP och där är det årslånga köer i vår region.
För övrigt är han en glad och positiv grabb, inga större problem i skolan, han har kompisar osv. Hittills har vi haft intrycket att han är trivs rätt bra med livet, förutom att precis allt jag och frugan gör är pinsamt och att vi är dumma när han inte får som han vill, men det är väl det vanliga pre-pubertetshumöret.
Någon annan som har erfarenhet av detta för egen del eller för barn eller närstående? Några bra strategier för att låta bli att pilla? Att tejpa fast grytvantar på händerna på grabben känns ganska ogörligt.
Min äldste grabb är tolv och i den åldern gör dom ju illa sig lite hipp som happ. Problemet är att så fort han får en sårskorpa så måste han vara där och pilla bort den. Det här har hållit på i några år och vi har sagt åt honom att låta bli, försökt se till att han har plåster på sina sår, smörja så det inte ska klia så mycket vid läkning osv.
I början av veckan vurpade han med cykeln och skrapade upp knät ganska illa. Vi har varit på vårdcentralen och fått hjälp att göra rent osv, men nu är det i stadiet där det har blivit ganska präktiga sårskorpor som han håller på och pillar med. I eftermiddags hade vi ännu en diskussion om detta då han fått såret att börja blöda igen och till slut kom det fram att han vet att han inte ska men inte kan låta bli. Han sitter och tittar på tv eller läser serier och medan han är koncentrerad på annat så "är det som om fingrarna gör det av sig själva". Han är själv väldigt ledsen över det här då han redan fått några fula ärr efter tidigare pillande.
Jag har nu läst lite om dermatillomani, alltså tvångsmässigt plockande på sår och andra ojämnheter i huden och undrar om det är någon här som har erfarenhet av sånt här? Antagligen är det väl VC man ska vända sig till i första hand, men de kommer med största sannolikhet skicka vidare till BUP och där är det årslånga köer i vår region.
För övrigt är han en glad och positiv grabb, inga större problem i skolan, han har kompisar osv. Hittills har vi haft intrycket att han är trivs rätt bra med livet, förutom att precis allt jag och frugan gör är pinsamt och att vi är dumma när han inte får som han vill, men det är väl det vanliga pre-pubertetshumöret.
Någon annan som har erfarenhet av detta för egen del eller för barn eller närstående? Några bra strategier för att låta bli att pilla? Att tejpa fast grytvantar på händerna på grabben känns ganska ogörligt.
