Varför är inte vätgasmarknaden för bil större än vad den är?

Främsta orsakerna är att bränsleceller för ett fordon ännu så länge är dyrare än batterier, och ännu inte finns i massproduktion (vilket driver upp kostnaderna ytterligare).

Därtill är vätgasen i regel dyrare än el. Den vätgas som inte produceras med fossila bränslen finns enbart tillgänglig i liten skala och är dyrare, bland annat för att den inte tillverkas i stor skala.

Komprimerad vätgas kan i fordon lagras i kolfibertankar med upp till ca 800 bars tryck, så det är inget problem. När man pratar om läckage så är det främst av säkerhetsskäl man inte får ha för stort läckage. Om en bil parkeras i ett garage som inte är ventilerat så får inte vätgas läcka ut och skapa en antändlig blandning i garaget, men detta är numera inget problem.

Inte för att jag är så påläst om vätgas som energibärare till fordon men jag har några idéer om varför det inte har satsats så mycket på det. Rätta mig gärna.

1. Hönan och ägget. Det saknas ställen att tanka vätgas. Det finns väl just nu bara en handfull tankställen i Sverige. Varför bygga dyra tankställen när det finns så få vätgasbilar? Varför bygga vätgasbilar när det är så få tankställen? För batteribilen är det lättare. Ström finns ”överallt”.

2. Bränsleceller är dyra. Jag vet inte hur dyra för tillräcklig hög effekt. Svårt att motivera kostnaden i mindre bilar som inte behöver ha lång räckvidd.

3. Kräver större säkerhet vad beträffar tankar och anslutningar. Hur mycket dyrare än en bensintank vet jag inte.

4. Lägre verkningsgrad än med batterier. Det kostar energi att tillverka gasen och det blir förluster i bränslecellen. Jag såg en siffra, om jag nu minns rätt, att förlusten av energi låg omkring 40 % jämfört med batterier.

Troligen blir vätgasen mer använd där lång räckvidd behövs och där batterier blir för tunga. T ex lastbilar, bussar och flyg. Samt att vätgaskostnadens del av fordonet är lägre jämfört med personbilar. Lastbilar, bussar och flyg är redan rätt så dyra.

Vänligen Näckrosen

Vätgas är svår att lagra.
Tydligen så diffunderar det ut ca 1% ur tanken per dygn.
Det är i mitt tycke en ganska stor förlust.

Fördelen är väl att man kan ha en mack ute i obygden som med hjälp av solceller hela tiden producerar ny vätgas.

Man kan även göra egen vätgas hemma utan att staten ser dig.

Det väger inte lika mycket som ett bilbatteri till elbilar.
Släpa runt på ett helt ton i onödan slipper man alltså.

Har ingen aning om hur mycket laddning ett bilbatteri tappar per dygn/vecka/år.

Vätgasens förmåga att diffundera ut genom stål kommer ge intressanta problem i parkeringshus,färjor o så om det är mycket hög andel vätgasbilar.

Vätgas imponerar dock på ytterligare ett sätt , gasen kan deflagera i luft.

Det kan explodera med våg hastighet på km per sekund , inge gasol poff

Moderna fordonstankar är tillverkade av plast, vanligen polyamid som sedan lindas med kolfiber och impregneras. Dessa drabbas inte av väteförsprödning och har en mycket låg permeabilitet.

Ja de e ju så men utläckt vätgas poffar eller exploderar inte utan detonerar fett..

https://m.youtube.com/watch?v=drrK3ETymwc

Vätgas som läcker ut genom tankväggen kommer bara att blandas upp i luften.
Det tråkiga är att du tappar gasen och kan således inte köra lika långt.
1% per dygn i förlust är mycket.

Moderna fordonstankar är tillverkade av plast, vanligen polyamid som sedan lindas med kolfiber och impregneras. Dessa drabbas inte av väteförsprödning och har en mycket låg permeabilitet.

Vätgasbilar kommer, var så säker.
Så snart miljömupparna släppt etanolen.
Då kommer vätgasen att subventioneras.
Se bara föregångsländerna Kina och Japan - som inte har några milömuppar!

Enda, av mig kända, sättet att lagra överskottsenergin från solceller soliga dagar, och blåsiga dagar från vindmöllor, till tider när det varken finns sol eller vind, är att omvandla elöverskottet till vätgas, och tulla på vätgaslagren för att stötta när elen inte räcker till.

Lätt som en plätt när regeringen fattar.
Inga dyrbara utbyggnader av kraftnätet - som kommer att ta minst en eller 2 decennier att bygga ut.
Första decenniet för att söka och erhålla tillstånd av markägare som kommer att överklaga till diverse instanser.

D v s fråga om politisk vilja och att fatta beslut - fatta i dubbel bemärkelse!

Exakt!
Det här ämnet återkommer här med jämna mellanrum. Oavsett vad man kör en bil på så krävs energi som på nåt sätt är lagrat. Min vision är att man snart kommer att kunna binda väte vid en slags bränslecell som gör det relativ ofarligt att hantera och sen byter man bara hela cellen när man "tankar". Cellerna laddas sen nära där vätet produceras, t ex i öknar. Ja, det kostar även mycket energi att utvinna väte men tar man tillvara på all solenergi i form av el och vind så kan detta överskott (när produktionen överstiger behovet) användas för tillverkning. Sen tror jag att "pendlarbilar" där man ska köra max 50km per dag blir helt elektriska.
Men allt detta ligger, säg 10-15 år bort så att förbränningsmotorns tid är räknad kan vi nog redan nu fastställa.

Så kan det bli. Men de nästa 10 åren blir det batterielektriska bilar med räckvidd på 500-1000km.
Den teknologin som tar över efteråt måste trumfa batteri-el på tuffa områden som energieffektivitet, säkerhet, pris osv.
Det blir knappast vätgas-bränsleceller då med andra ord, utan något betydligt mer och kostnadseffektivt, med möjlighet till lokal produktion etc.