Citat:
Ursprungligen postat av
NBeginning
Jag är en man som upptäckt att min tjej som bott med mig i 18 år varit otrogen i flera år.
Vi var inte gifta, vi var inte Kristna.
Vi har två barn, hon var även gravid flera gånger med andra och gjorde aborter utan min vetskap, ljög konstant, och tjänade väldigt lite pengar, jobbade bara i några år och det var mina finansiella muskler som betalade för det mesta av all spenderande för hela familjen. Så, ja, jag känner mig utnyttjad på så sätt nu också.
Men jag var inte perfekt heller, hade mina brister, dock 100% lojal till familjen.
Detta hände förra året och sedan dess har jag mått mycket dåligt, detta träffade mig så djupt att jag blev nästan galen. Jag går mot bättre och bättre och har funnit Gud igen, och följer Kristendomen. Så nu till frågan:
Jag har fått höra att man ska förlåta allt och alltid (inom Kristendomen), en sak är dock säker, jag vill/kommer aldrig att vara tillsammans med henne igen, och jag vill inte ha någon kontakt med henne heller, eftersom jag tror att hon är en obotlig lögnare, men hon har knuffat på att ha kontakt hela tiden.
Så vad ska man göra i denna situation för att inte bryta mot Guds regler. Har jag rätt att blockera henne ur mitt liv helt, eller måste man "förlåta" och svara på sms/samtal och sånt småprat för att vara nice, försöka vara vän även om jag verkligen aldrig mer vill tala med henne, hon har förnedrat mig djupt osv.
Vill helst bara göra vad som är rätt ur Guds perspektiv, även om det skulle kännas otroligt svårt. Kanske jag har för stort ego att bekämpa? Kanske jag borde slappna av lite, jag ägde inte henne, tänka i dessa bannor? Vi lever i ett fritt land? Men varför känner jag en sådan stor hat när jag tänker på vad hon gjort.
Så jag frågar er experter inom religion, vad vill Gud att jag ska göra, för att som sagt mina känslor svänger fortfarande så starkt att jag själv blir förvirrad och kan inte tolka vad Gud talar till mitt hjärta. Ibland har jag känt "förlåt henne" och dom andra 99% av tiden, må hon brinna i helvetet. Men egentligen vill jag inte att hon lider, kanske bara att inse vad hon gjort till mig, skulle räcka för mig.
Sviker jag Gud om jag blockerar henne för alltid och aldrig pratar med henne igen, även om hon vill kommunicera?
Inte ett enda ställe bibeln säger att du måste genomgått en religiös cermoni för att vara gifta.
I 1 Mosebok står att en man ska lämna sina föräldrar och ta sig en kvinna och de ska vara "ett".
Det är det närmaste man kommer om bibliskt äktenskap.
Om du och din sambo var ett fysiskt i samlag, ett i boende, ett som vänner, då var ni i Guds ögon att betrakta som gifta.
Din sambo bröt er äktenskapliga relation, det är att bryta mot guds bud. Det står att du inte ska ha begär till din nästas hustru (och därför knappast heller till din nästas man).
Kristna har många gånger gjort förlåtelse till en dogm, fast inget av buden i moseböckerna säger att du måste förlåta.
Kristna gör det därför svårt för personer som blivit utsatta för brott eller synder, när de kräver att offren ska förlåta.
Förlåtelse har två olika betydelser, att försonas eller att lämna och gå vidare.
Att försonas är att den som begått brottet/synden inser att den gjort fel och inser att den skadat den andre, faktiskt mår dåligt av sitt dåliga samvete och ber om förlåtelse dessutom.
Desmund Tutu skrev en väldigt bra bok om försoning där han ger exempel på hur mördare och anhöriga till de mördade kan försonas, släppa det som varit och gå vidare i livet.
Men så länge den som gjort fel inte ger offret sitt erkännande av sitt fel, så har offret svårt att lämna gamla oförrätter bakom sig. Det förblir ett sår som har svårt att läka.
Erkännande av det som var fel kallas med modern terminologi för att få bekräftat eller validerat att det är ok att bli upprörd över de onda som någon gjort mot dig.
Människor har en fantastisk förmåga att försonas och gå vidare (ibland var och en åt olika håll), men försoning förutsätter helhjärtad bekräftelse från den som gjort fel att den inser hur ont den gjort. Då kan offer ofta släppa och gå vidare.
Sedan finns det den djävliga betydelsen av förlåtelse, att jag skiter i dig och går vidare utan att bry mig. Tack och hej, leverpastej!
Försoning innebär att förövaren i kärlek inser att den skadat den andre och försöker erkänna av omtanke om offret.
Djävlig förlåtelse innebär att du tvingas försöka gå vidare i livet utan något som helst erkännande av att det är förståeligt att du fått djupa sår, det är kärlekslös förlåtelse.
Kärlekslös förlåtelse kan även vara när någon snabbt säger förlåt, men det inte finns något som tyder på att personen har någon empati med offret, förlåt var bara ett tomt ord.
Kristna bryr sig sällan om ifall du är i en process av försoning eller om du lider i ett djävligt dålig försök att gå vidare där x-et river i såren med sin kontakt.
De häver ur sig sina floskler om att du måste förlåta.
Jag tycker du ska tillåta dig att få vara sårad över att ditt ex bröt er äktenskaps-lika relation.
Om ingen annan bekräftar för dig det är ok att vara sårad över sveket i relationen, bekräfta för dig själv det varje dag.
Efter en kanske lång tid kommer en dag när du tänker att du missade dagens bekräftelse av att det är ok att vara sårad, för du hade viktigare saker i livet att syssla med. Då har du gått vidare, men låt det ta sin tid.
Du behöver inte vara vänn med henne, även om du samarbetar kring barnen.
