Somalier och araber i hemtjänsten som inte kan prata svenska

Allt handlar om lön och arbetsförhållanden. Öka ingångslönen från vad - 20k/månad - till säg 30k/månad - och se om du inte kan få en och annan svensk att söka sig dit också.

Ta bort hemspråksundervisningen.
Är övertygad om att den är ganska onödig och dyrt och att man istället ska satsa på svenska istället.
Nu löser det ju inte akutproblemet med personal idag, men visst är en av anledningarna till att folk inte lär sig svenska, att de inte behöver göra det.
Alla är säkert överens om att språkkunskap i landet som man bor i är huvudnyckeln till att klara sig.

Exakt!
Men är det lingvistik eller empati? Även om vi är begränsade i vårt ordförråd, kan vi ändå förstå varandra med hjälp av empati?

Som hörselskadad har jag inga problem med att någon bryter på ett annat språk, bara hen talar tydligt och ser på mig när hen talar så att jag kan lägga till ansiktsuttryck och munrörelser för att förstå vad hen vill ha sagt. Förstår jag ändå inte ber jag hen skriva det på en lapp.

Timanställning som pågår i all evighet. Många arbetar flera år som timanställd blandat med vikariat. Vi snackar om sammantaget två år på en och samma arbetsplats utan möjlighet till fastanställning.
Så driver man som tex hemtjänst där hemtjänsten erbjuder äldre "omsorg i deras hemmiljö". Innebär det att dom äldre kan dö, förflyttas till demens/äldreboende. Vilket används flitigt som anledning till att kunna ha så många vikare som det nu finns i dessa miljöer. Det finns liksom inga garantier om hur många brukare en hemtjänst kan ha.

En annan anledning till varför vissa inte får en anställning är ifall någon saknar omvårdnadsutbildning. Men den argumenten är i mina öron helt ologisk för alla i hemtjänsten gör i princip samma arbete. Förutom dom som kör bil.

Sen finns ytterligare ett stort problem till. Att som ny svensk komma in arbetet där mariotetet av anställda är av utlänsktpåbrå, är jätte tufft. Det är som att vara i ett annat land när du kommer till arbetet. Det talas inte svenska på jobbet. Det hålls varandra om ryggen. Är du talbar om något allmänbildad är du fet körd som personal. Möjligen omtyckt av brukarna men hjälper föga då dom kommunicerar inte som vanliga vuxna människor. Och arbetar du i ett äldreboende så kan du räkna med att bli riktigt trakasserad till början... för möjligen ha hoppet om att en chef gillar dig för hålla dig bakom ryggen.

Är du är vikare då jäklar får du arbeta... för blir du sen sjuk då hittar dom en annan bara. Och på så sätt slippa betala sjuklön för utmattningssyndrom, stress... depression mm. "Det har man inte råd att utsätta fastanställda med".

Och alla som sitter på en fast anställning dom vägrar sluta på sitt jobb, oavsett om dom trivs eller inte. För att få en fast anställning är svårt och därför överger man inte det i fösta tagert. Ond cirkel!

Min erfarenhet är också att när det är dags för skriftliga arbetsmoment, genomförandeplaner, rapportering, beställningar eller kontakt med sjuksköterskan så landar detta nästan alltid på en svensk.

Invandraren kan enkelt dra sig undan, svensken måste ta över.
Det här är det många som irriterar sig på,
är man anställd på lika villkor så är det fanimej lika mycket fördelning på arbetsuppgifter.
Passar inte det så kan man gå tillbaka till SFI.