Eu håller på att gå sönder!

I sin nuvarande form, ja. Liberaler är kommunister som gillar pengar. Båda eftersträvar världsherravälde, EU är ett steg på vägen.

Det är därför att vänstern i Europa inte är kommunister längre. Men även i ett så urvattnat sosseparti som V är det typ bara Jonas Sjöstedt som inte vill gå ur. Dock inser folk att det är svårt politiskt eftersom brexit fortfarande inte blivit snyggt löst så det är rätt hopplöst att driva frågan nu. Gissar att det är därför även SD tonat ned det, även om pengar från svenskt näringsliv nog också bidrar.

Inte konstigt att EU kommer kollapsa
Det konstiga är att det går så långsamt!

EU följer bara ett annat vänsterextremt vansinnes projekt, Sovjetunionen, ett dåtida multi-kulti globalistiskt union.

Där en klick ur eliten levde flott men inte hade folket med sig annat än med våld eller hot om våld.

Jag uppfattar att efter det kalla kriget (och särskilt efter 9/11) har vänstern i Europa på många sätt tappat greppet om politiska realiteter, och deras ideologier har mer eller mindre blivit som en våt tvål. Det har att göra med att det inte längre finns någon tydlig konflikt mellan kapitalistiska och eh, anti-kapitalistiska samhällen att förhålla sig till för dem. Man behöver naturligtvis inte försvara marxist-leninister, men den gamla vänstern hade ofta en kompass ifråga om långsiktiga samhälleliga realiteter som idag saknas i debatten.

Det är sant att sen sovjet föll så har inte kommunister haft något våldskapital att falla tillbaka på och därför har kapitalisterna (menande de som lever på kapitalinkomster, inte villiga slavar som väljer det som ideologisk beskrivning trots att de lönearbetar medan en riktig kapitalist tar frukten av deras arbete) fått göra som de vill i 30 år.

Precis, och de (alltså "vänstern" i vid mening) känner sig inte heller tvungna att resonera kring några konkret existerande samhällen och stater utan hoppar direkt in i utopiska resonemang (även om de inte inser att det är vad de gör).

Sven-Eric Liedman, som ju har varit med länge och verkligen kan en del om hur ideologier och tänkande fungerar i praktiken, fångade en viktig poäng för några år sen, Under hundra år fram till 1990 ungefär, menade han, så var personer som stod politiskt ute till vänster tvungna att göra ett klart val mellan Marx och Bakunin. Man kunde inte åberopa sig på båda (eller deras lärjungar) samtidigt, det blev pannkaka eller ledde till omöjliga konflikter när man mötte verkligheten. Men efter att de flesta stater som var tydligt vänster försvann så har det blivit mer och mer fritt fram att blanda intryck från de här båda, att väva ihop dem i sitt visionerande (många av den postmoderna feminismens gudmödrar gör detta, t ex typiska "rasifierade feminister" eller Julia Kristeva, som ändå växte upp i en stalinistisk öststat innan hon emigrerade till Paris). Och då blir det förvirrat...