Är kärlek viktigt för oss att må bra?

Självklart. I alla fall för de flesta av oss hoppas jag.

Kärlek kan dra åt helvete! Säger en man med ett nykrossat hjärta , tacka fan vet jag alkohol & kokain.

Tro mig droger är lätt att falla till om kärleken har "misslyckats hos en partner" Man skapar ett kaos tänkande efrer en sådan traumatisk händelse. Drogerna ger inte kärlek eller äkta lycka.. Gäller även andra kickar.. Jag har varit där. Har du inte familj att vända dig åt för att ge och få kärlek ifrån? Om man har familjen kvar typ mor och far eller syster, kusin osv kan dom hjälpa en att läka genom att vara där för varandra. Nu har du tid att älska dig själv

Skriv gärna PM om du känner för det

Alla vill älska sig själva och andra samt få kärlek tillbaka. Däremot finns det uppväxter hos vissa som gör det svårare för dom. Tyvärr. Samt andra traumatiska händelser. Men har man grunden kan man alltid börja jobba på den igen som dom flesta har..

Äkta och sund kärlek är svårt att slå men det är ett tvåeggat svärd. Du kan förlora den du älskar eller liknade händelser. Har aldrig riktigt upplevt äkta och sund kärlek någon gång.

Jag har alla i familjen kvar & vi är väldigt nära men vad ska dom göra när man mår piss pga ett luder? Det känns bättre nu efter ett tag, bara att hoppa upp på hästen igen, de kommer nya bussar. Tack gubben du är en riktig broder

Din frågeställning är väldigt bred och ospecifik, men men.

Hm, snarare kanske än att 'må bra'. Så händer det saker i en mänskas utveckling som är allt ifrån dåligt till extremt skadligt, för hälsan och utvecklingen, om den lever under lång tid utan 'kärlek' av något slag.

Ett slags grundkrav för att det öht ska kallas kärlek får väl vara att det är ömsesidigt: alltså inte bara något som man själv eller någon annan vill, eller som projiceras emot en eller som man själv projicerar mot någon annan.
Tyvärr är det idag någon slags marknadsmodell som även överlappat in på kärleksområdet, där individen ska anpassa sig eller ta vad som bjuds eller bjuda, som om det är något som ingår i bnp eller har nationella/västliga regler att följa.

Att överanalysera föräldrars betydelse( både sina egna och utifrån hur andra är) tror jag mestadels är ett (fegt) sätt att obstruera sådana (oftast små, t.ex. prata med någon) initiativ som går att ta.

Obstruerandet, där man utan att ta reda på själv eller tidigt bestämmer sig för att någonting är på ett visst sätt, tror jag är ett av de största hinderna för alla former av kärlek eller läkande eller utveckling, även kollektivt och politiskt.

Sant, att det finns många som blir föräldrar som ej borde blivit det.

Väldigt löst och o-akademiskt reflekterat..

Believe is not most importantly.

Friends is important.

Friends is like.

Money is most importantly.

Money is love.

Det som är mest anti-kärlek, är nog vänsterns kärlek-åt-alla, som ju därför är ingen-kärlek-alls, i och med att den inte gör någon åtskillnad och inte förstår att kärlek till stor del handlar om att förstå saker på ett lite mer längre och icke-kategoriserande sätt än "alla behöver kärlek".

Men för att svara på frågan, så, ja, mänskor som växer upp och lever utan kärlek, tar skada av det, och påverkar också samhället negativt, inte genom att dom eventuellt gör något dumt(för det gör ju ofta mänskor som haft kärlek också) utan kanske snarare därför att dom inte blir lika bra resurser för andra mänskor och samhället. Om dom nu inte lever i något självplågande moder-teresa-jesus-komplex. Vilket ändå inte är bra för samhället och andra mänskor, då det inte är genuint, utan något slags role-model-crap/religion.