Citat:
Ursprungligen postat av
Briascca
Som jag har uppfattat det r kulturell apropriering nr vita vsterlndska mnniskor tar kulturella uttryck frn minoriteter eller ursprungsbefolkningar vrlden ver och som de vita frtryckt ngon gng i nra historia, och nr de vita samtidigt gr de frtrycktas kulturella uttryck till sina egna eller varianter av det.
Resonemanget r frankrat i samtida vsterlndsk normkritik och maktteori, srskilt kolonialteoretiska resonemang. Det r vanligare att det avser svarta mnniskors kultur n t.ex asiatiska kulturer.
Det hr r ocks ett stort akademiskt mne vid vita universitet och handlar dr om att vita forskare mutar in ett nytt omrde, nmligen frtrycket av svarta och minoriteter. Kulturell apropriering r allts paradoxalt i sig sjlvt en kulturell apropering.
De hr tankemodellerna har ocks tagit klivet ver till vanlig litteraturhistoria och idhistoria, via modemnet
post-colonial studies. I vanlig vstlig litteraturhistoria sgs motivet "den dle vilden som kritiserar hgrestndskulturen, skolan osv" tidigare som ett motiv som hade uppsttt och utvecklats helt *inom* den europeiska traditionen. Det hade formulerats och drivits i Europa, av vsterlnningar inom en frmst europeisk diskussion (och oftast ganska hgt upp i samhllet) - nda sedan Voltaire och Rousseau. Men numera analyseras samma bcker, samma motiv ofta som en del av "postkoloniala studier", och d ses det som att det antihierarkiska tnkandet, kritiken mot frfining och hovkultur (och denna kritik r ju en del av upplysningen) till stor del hade kommit frn indianer i Sydamerika eller mten med svarta eller muslimer i Mellanstern. Motivet ses bde som ett ln frn dessa folk och en del av exploateringen av dem - och drmed anses deras ttlingar idag ha rtt att vara med och bestmma hur vi ska se p de hr motivens utveckling.
Det hr r helt t skogen skulle jag sga. Att en fritt gestaltad indianhvding eller svart slav dyker upp i ngon filosofisk eller komisk roman frn 16-1700-talen (av t ex Voltaire eller den brittiska frfattarinnan Aphra Behn) betyder
inte att dessa figurer r modellerade efter *verkliga* indianhvdingar eller avsg att sga ngot om hur svarta slavar verkligen tnkte eller hade det. Det r en inomeuropeisk diskurs som gestaltas, "the Noble Savage" r en litterr trop: inte ens Rousseau, som verkligen idealiserade "den naturliga mnniskan" siktade p att bli lst av infdda i Centralamerika eller Kongo.
En annan variant av samma bakvnda resonemang: fr en tid sedan sg jag en intervju med en romsk teaterregissr som surt deklarerade att Carmen inte r ngon realistisk romsk kvinna, de upptrder inte som hon gr och operan ger ingen realistisk bild av det romska samhllet. Nej, tacka fan fr det? I 17-1800-talens europeiska kultur s r ju den farliga och frfriska zigenerskan en mycket vlknd litterr trop, en symbol fr den fria, lttfotade men farliga kvinnan, fr passion och livsfara. Bizets opera r sjlvklart inte avsedd att vara etnorealistisk.