Kulturell appropriering, vad handlar detta egentligen om?

Dreadlocks kommer inte från svarta utan kommer ifrån Europa och rättare sagt från Grekland.

Dreadlocks, även dreads, är en frisyr baserad på hårets förmåga att tova sig. Dreads har funnits sedan minst 3600 år sedan, då de avbildades i den minoiska kulturen på Kreta, i nuvarande Grekland. Frisyren är vanligast på afrohår, men kan göras av alla hårtyper, förutsatt att håret är tillräckligt långt.

Det är en av vänsterns galna hjärnspöken påhejad av eliten för att splittra folk, sinnessjuka vänster regler i en sinnessjuk värld

Ingenting. Nya modeord skapade för att kunna hata på andra och verka god samtidigt.

Modern rasism kan man säga, fast inklädd i "fina" ord.

Vad har det att göra med påståendet att all musik är emot islam att göra?

Jaha, jag trodde ni diskuterade påståendet att islam är emot musik, och inte tvärtom. Nä, självfallet finns det musik som inte har något emot islam.

De här tankemodellerna har också tagit klivet över till vanlig litteraturhistoria och idéhistoria, via modeämnet post-colonial studies. I vanlig västlig litteraturhistoria sågs motivet "den ädle vilden som kritiserar högreståndskulturen, skolan osv" tidigare som ett motiv som hade uppstått och utvecklats helt *inom* den europeiska traditionen. Det hade formulerats och drivits i Europa, av västerlänningar inom en främst europeisk diskussion (och oftast ganska högt upp i samhället) - ända sedan Voltaire och Rousseau. Men numera analyseras samma böcker, samma motiv ofta som en del av "postkoloniala studier", och då ses det som att det antihierarkiska tänkandet, kritiken mot förfining och hovkultur (och denna kritik är ju en del av upplysningen) till stor del hade kommit från indianer i Sydamerika eller möten med svarta eller muslimer i Mellanöstern. Motivet ses både som ett lån från dessa folk och en del av exploateringen av dem - och därmed anses deras ättlingar idag ha rätt att vara med och bestämma hur vi ska se på de här motivens utveckling.

Det här är helt åt skogen skulle jag säga. Att en fritt gestaltad indianhövding eller svart slav dyker upp i någon filosofisk eller komisk roman från 16-1700-talen (av t ex Voltaire eller den brittiska författarinnan Aphra Behn) betyder inte att dessa figurer är modellerade efter *verkliga* indianhövdingar eller avsåg att säga något om hur svarta slavar verkligen tänkte eller hade det. Det är en inomeuropeisk diskurs som gestaltas, "the Noble Savage" är en litterär trop: inte ens Rousseau, som verkligen idealiserade "den naturliga människan" siktade på att bli läst av infödda i Centralamerika eller Kongo.

En annan variant av samma bakvända resonemang: för en tid sedan såg jag en intervju med en romsk teaterregissör som surt deklarerade att Carmen inte är någon realistisk romsk kvinna, de uppträder inte som hon gör och operan ger ingen realistisk bild av det romska samhället. Nej, tacka fan för det? I 17-1800-talens europeiska kultur så är ju den farliga och förföriska zigenerskan en mycket välkänd litterär trop, en symbol för den fria, lättfotade men farliga kvinnan, för passion och livsfara. Bizets opera är självklart inte avsedd att vara etnorealistisk.

Lycka till att klä dig i kolt om du ertappas inte vara tillräckligt mycket same. Då tar det hus i helvette, det kan jag lova!

Har du ett enda exempel på det? För det har förekommit. Lapparna bryr sig i alla fall inte speciellt mycket om det. Däremot kan förstås nån vit pk-idiot i Stockholm blåsa alla säkringar och börja skrika.

Var med nåt om samer i dokumentären om Gudrun Sjödén:

https://www.svtplay.se/video/KRo2Rbg.../gudrun-sjoden

I övrigt var det väl mest Black Lives Matter-aktivister.

Kulturell appropriering, ja, det kastar man omkring sig samtidigt som man avskyr kulturkonservatism och nationalism, vilket skämt. En ex talade till och med om konstnärlig kolonialism. Vad fan är det ens?

Picasso är anklagad för kulturell appropriering för att ha inspirerats av afrikansk konst. Afrikanska konstnärer som i sin tur i dag inspireras av kubismen, vad ägnar de sig åt? Nej, dessa förmenta hycklande antirasister vill bara ge sig på inspiration i sig, vilken för bövelen inte har några gränser.

Kultur är både utbyte och medvetenhet om egna rötter, svårt att greppa för människor som varken fattar det ena eller andra här, I guess.

Kulturell appropriering handlar i grunden om att "varumärkesskydd" kulturella inslag så att man kan tjäna pengar på dem. Allt annat som sägs är skitsnack.

Problemet är att de grupper som anser sig "äga" ett kulturellt inslag endast utgör näst sista steget - innan "appropiatören". Om vi tar de där färglada ponchosarna som de sydamerikanska indianerna bär - och som de anser sig ha ensamrätt på, så snodde indianerna dessa från spanjorer som kom ditt i slutet på 1700-talet/början 1800-talet. Det är alltså i grunden ett spansk mode. Men orka berätta det. Nej fan hävda att det är "unikt" och försök ta betalt som fan.

Samma sak gäller med nästan allt. Man har influerats och lånat från någon annan. En kultur är absolut unik - men många av delarna som utgör helheten i den delas av andra. Därför blir begreppet totalt meningslöst och smått tarvligt.

Det handlar mest om att vita är bättre på att vara afroamerikaner än negrer så afroamerikanerna känner att de blir exploaterade.

Ta ett land som Kina eller Japan så bygger hela ländernas kultur på just kulturell appropriering.

Det är skitsnack från folk som till att börja med inte har någon kultur. Afroamerikaner är amerikaner i första hand de har typ enbart sin hudfärg gemensamt med afrikaner.

I stort sett är det som popjournalister som tycker att har man inte rätt åsikter så får man inte lyssna på vissa band därför att de är större fans.

Dvs en teenage härdsmälta från folk som typ bara kan försörja sig genom konflikt på internet.

edit: also, det här med att hålla på och appropriera musik och säga att bara vissa med rätt kläder och rätt subkulturella markörer får lyssna, de flesta lägger av med sånt efter 20. Popjournalister är oftast människor som inte kan få andra jobb.