Citat:
Ursprungligen postat av
Mondher
Detta tänker jag på ibland när jag "brottas" med mina tankar och/eller känslor. Oavsett vad vi säger till andra människor hur saker och ting ligger till, har vi alla den där "inre rösten" som vi aldrig kan lura. Det är mao det klassiska "man kan ljuga för alla men man kan aldrig ljuga för sig själv" typ. Det är dock lite mer komplicerat än så har jag märkt. Det är alltså inte alltid 100% säkert att vi själva förstår oss själva. Vi förstår inte alltid vår inre röst.
Jag kan till exempel tänka att oavsett vad jag säger till andra människor så vet jag innerst inne att den enda anledningen jag inte vill försöka inleda en relation med den tjejen är att jag är rädd för rejection. Men sen när jag tänker lite mer så kan jag komma fram till att det faktiskt är lite mer komplicerat än så, och att även om rädslan för rejection är en stor del av förklaringen så speglar det definitivt inte hela bilden.
Vad är det som avgör - med andra ord hur kan vi veta med all säkerhet - vilka tankar är våra mest trovärdiga tankar?
Som jag brukar säga, den första man behöver lura är en själv.
Vid inköp t ex försöker man hitta anledning till varför man behöver prylen.
Händer att jag köper, sparar kartongen och återköp, så man känt, behöver faktiskt inte denna