Varför är det svårare att prata om problem när dom är nya?

När man till exempel gör något dumt eller råkar ut för ett problem som när en tjej blir våldtagen, varför känns det extremt svårt i början att prata om det men det blir lättare efter det att en tid har gått?

Kanske man fått mer tid att analysera/tänka efter vad som skett (inte bara gå på känsla) och smälta problemet

När det är nytt är man ofta i chock och tankarna har inte hunnit ikapp en. Man vet att man mår dåligt men har svårt att sätta ord på det.

När man väl fått bearbeta händelsen i huvudet eller tillsammans med någon som hjälpt en att sätta ord på sina känslor blir det lättare. Tror det handlar om just bearbetningen som gör det lättare... att få prata om det om och om igen, älta och stöta och blöta.

Därför att du är ung.
Senare med livets prövningar kommer du att bestämma vilken person du väljer att vara. Om du väljer de goda krafterna så kommer du alltid att göra vad som är rätt. Blixtsnabbt precis som Fantomen. Yeah baby.

Intressant.
Ligger nog mycket i det.
Det märks ganska tydligt vem som är ung och oerfaren här.

Du ställde en fråga och jag svarade enligt mig. Skrev inte att du var oerfaren. Endast att du var ung. Jag är 53. kan jag be att få fråga vad din ålder är?

Tiden läker sår säger man, tid ger viss distans till händelser. Med distans så skapar man sig en bredare bild, ångesten lättar när man inte längre tror man är världens sämsta människa för att man sa något dumt o s v.

Tyvärr kan det också vara det motsatta för många som har trauma. Känslan lämnar en inte, tankarna kring minnet blir själva minnet och man ältar.