Stödgrupp sökes

Goddagens.

Ja, som det står i rubriken, finns det någon aktiv organisation eller grupp som sysslar med någon form av support för folk som det religiösa livet bakom sig? Har hört talas om Hjälpkällan men dom verkar inte vara så aktiva på sin hemsida. Har harvat ett tag på egen hand och har väl tagit kontrollen över större delen av livet och mitt medvetande och inser väl att jag kanske är rätt paj...
Är uppväxt, uppfostrad och välnärd med bibeln på tallriken och vakttornet i handen.
Sorry om det låter luddigt, det tog 2 år att skriva detta. Ni som fattar, ni fattar.
Är inte bitter och jävlig, mest ensam och lite trasig.

Kanske räcker så för stunden?
Trevlig helg på er!

Tänkte bara förtydliga: ensam i min specifika situation. Polare har jag gott om!

Skickar en kram!
Lycka till på resan.

Tack tack, det var omtänksamt!

Du kan ju kika lite på humanisterna. Dels har de en del tips för folk som släppt sin religiösa tro.

https://humanisterna.se/extroende/

I övrigt har de en stödlinje man kan ringa om man behöver någon att prata med. Tror inte den har så långa öppettider. Men var för mig att den är igång kvällstid vardagar. Sen kan man ju aktivera sig i organisationen och hjälpa till med någon av de verksamheter de driver eller stödjer.

Hej! Det är sannolikt väldigt dött på hjälpkällans webforum nuförtiden, men jag tror man har en hel del andra aktiviteter för avhoppare som t ex stödgrupper och hjälp till psykologkontakter. Testa att skriva ett mail eller slå en signal.
Vilka tycker du dina största svårigheter med det "normala" livet är? Grubblerier, eller att känna sig udda och obekväm i vissa sociala sammanhng?
Du har i o f s även detta forum. Vi är ett gäng avhoppare som härjar här.

EA (Emotions Anonymous) men kolla om det finns stödgrupp för medberoende i din stad. Många stödgrupper är rätt lika i hur de jobbar. Kommunen kanske har t ex familjeterapeut som du kan ringa och fråga?

Dom hade jag glömt. Ska kolla upp! Tack!!

Yep, hjälpkällan verkar vara rätt död verkar det som tyvvär, men hoppas jag har fel. Men du har rätt, man kan alltid kolla.
De främsta svårigheterna är väl att man får kalla handen av föräldrarna. Farsan har hållit på i åratal med fördömande i allmänhet. Varje försök att närma sig honom slutar i en verbal käftsmäll från 1917 års översättning. "Tig och vet hut, hädare", "dö i harmageddon" osv. Nu har morsan börjat undvika mig i samtal också vilket är extremt knäckande. Antar att dom gjort sina val, men dom är mina päron liksom. Saknaden och ovissheten gällande vad fan det är som pågår är som sagt, extremt knäckande. Minns när han dödförklarade syrran när hon vart ytis vilket, tja, väcker medlidande med honom, men också agg hos mig.
Vid sidan av detta, så är jag nojjig och lite rädd mest hela tiden. Första gången jag glodde på avfällingsmaterial på Youtube så kollade jag mig bakom ryggen flera ggr, trots att jag var i mitt eget hem med persiennerna nere. Det finns något komiskt i det och jag jobbar rätt mycket med mig själv.
Udda och obekväm, det är lite story of my life så det är ingen skillnad riktigt. Jo det är det. Det är värre nu tror jag, men jag är äldre än när jag var ung och som du sjnälv skrev, jag har er så det är en rätt bra dag trots allt!

Jäklar, tipsen öser in, stort tack!
Är lite allergisk mot gruppaktiviteter egentligen, vilket är kopplat till erfarenheterna i församlingen men vill man ha hjälp så får man nog omprioritera en aning.
Ska kolla upp dina schyssta tips!

Rätt skevt att vi potentiellt har befunnit oss i samma lokal någon gång i tiden, typ i strängnäs eller någon hockeyrink.
Och nu sitter vi här.
Jag sitter ner iaf ni kanske står eller leviterar eller gör nått annat fett!

JV-läran går i princip ut på att skrämma människor till lydnad. De flesta är rädda för äldste, uteslutning och världsliga och harmageddon. Det är nog vanligt att avhoppare känner ångest och kanske har katastroftankar. Tyvärr är också många socialt ovana vid situationer utanför organisationen. Det blir en period med bearbetande och nyinlärning. Sedan är det klart att detta är olika svårt beroende på vid vilken ålder man hoppas av och hur ens andra sociala omgivning ser ut.
Tyvärr är det nog inte så mycket du kan göra åt dina föräldrar, det låter som om din mamma varit litet liberlare, men att hon numera låter sig styras mer av din pappa.
Har du någon kontakt med din uteslutna syster? Ni har ju trots allt samma bakgrund och har gått igenom liknande saker.