Möjliga syften med religion?

Jag undrar också om en ung tonårig flicka har mycket att tjäna på total hedonistisk utlevelse med många killar? För det första går hon inte miste om mycket då hon senare kan få en pojkvän när som helst. För det andra tror jag att ha legat med 10+ killar som ung tonåring, inte gör henne mer lämplig att hantera fasta förhållanden senare i livet.

Gud utgör en objektiv moral, en extern domare som förenar människor. Om vi är helt obetydliga i universum så spelar ingenting någon roll, och spelar ingenting någon roll så kan vi lika gärna agera utifrån primala instinkter såsom andra djur gör. Om vi skulle agera som andra djur när det kommer till exempelvis våld och sex så kan du ju själv föreställa dig hur samhället skulle se ut. Det skulle egentligen inte vara något samhälle, då avsaknaden av en objektiv moral i princip innebär anarki.

Vi har förstås högre intelligent kapacitet än andra djur, men det finns ju mycket som vore mer tillfredsställande här i livet än att följa en moralisk struktur. Men den strukturen är ändå nödvändig för att samhället ska utvecklas, och för att den ska kunna skrivas i sten krävs en objektiv röst som alla lyssnar på.

Det jag funderar kring är varför de flesta köper begreppet "Gud" och kan ta det till sig? Det är ju väldigt abstrakt egentligen, hur kommer det sig att det då får ett sådant brutalt genomslag?

Nyfikna som vi människor är har vi alltid sökt förklaringar till varför vi är här, och annat vi inte har någon aning om. Vi accepterar helt enkelt inte ovetskap. Vetenskapen har kommit långt men än idag är det fortfarande extremt mycket vi inte vet, och vetenskapen kommer aldrig heller svara på frågan varför, då det inte är en mätbar fråga och därmed inte heller relevant för andra än filosoferna. Då vetenskapen kommer förbli otillräcklig för att besvara alla undringar är det förstås skönt att ha något som kan användas som förklaringsmodell till allt det okända, hur abstrakt det än må vara. Och vad kan denna förklaringsmodell bestå i om inte ett outgrundligt högre medvetande som garanterar att frågan varför alltid har ett svar som är för det bästa, enligt plan och alltså inte meningslöst? Och som dessutom har skapat allt vi ser, vilket täpper igen samtliga luckor i frågan hur?

Jag är själv troende, men ser Gud mer ur hinduismens filosofiska perspektiv än kristendomens. Jag tillstår absolut att Gud är ett koncept som ständigt missbrukats och vinklats av maktgalna människor, men jag förstår samtidigt att den objektiva moralen är en livsnödvändighet för ett stabilt samhällsbygge.

Hopp och möjligheter. Man anser vanligen att ett (fortsatt) eller överkomligt liv, bara är möjligt med Gud. Eller ett meningsfullt liv överhuvudtaget.
Förr hade man människogudar. Halvgudar åtminstone, Asar och Asynjor tex? Men mycket har visst gott förlorat om dessa kunskper.

Vi var tvungna att gå in i en ny era. En era där guds existens var mindre uppenbar. Därför skulle vi glömma våra rötter. Med lite hjälp. Kom döden in i våra liv.. för att vi skulle få liv?


Gud görEtt liv möjligt, som inte är taget ur "där solen inte skiner" på oss alla. Let it shine!

Religion sett ur ett historiskt perspektiv är ett uttryck för människans andliga behov, något som man kan se i alla kända kulturer.
Det handlar i grunden om detta andliga behov, men människan har även utnyttjat det till att skapa sammanhållning och en samhällsstruktur med till en början enbart religiösa ledare, där en shaman eller överstepräst bestämde.
Tanken att leda ett samhälle med hjälp av religion baseras förmodligen på att det är enklare att få folket att göra som man säger om man påstår att en gud sagt att det ska vara på det viset än att det är något som man själv hittat på.
Ta t.ex. hur det var med aztekerna:
Aztekerna hade sitt ursprung i norra Mexiko och efter att ha blivit trängda av andra folk norrifrån blev aztekerna ett nomadfolk. Efter att de tvingats att lämna sina bosättningar sade deras präster att de fått gudarnas löfte om ett nytt land där de skulle kunna slå sig ner och att en örn skulle uppenbara sig när de nått det förlovade landet och att den örnen skulle sitta på en kaktus med en orm i näbben.
Aztekerna fick vandra i flera år, ständigt i fejd med andra indianfolk, tills de slutligen nådde högplatån i centrala Mexiko (mer än 150 mil från deras ursprungliga bosättningar). När aztekerna kom till sjön Texcoco mitt i Mexikodalen fick de se tecknet: örnen på en kaktus med en orm i näbben. De visste då att de var framme. Mitt ute i den grunda sjön låg en ö. Där fanns visserligen ett mindre samhälle, men det var snabbt erövrat. Aztekerna döpte sedan sin stad till Tenochtitlán.
Aztekerna stod ut med sin långa vandring därför att prästerna hittat på att de var ett av någon gud utvalt folk. Det skapade sammanhållning och ett hopp om en bättre framtid. En slutsats som man kan dra av det är att människor i en desperat situation har lätt för att tro på en gyllene framtid. (Det är förresten grundpelaren i kristendomen – de fattiga som sliter hårt och lever på svältgränsen ska prisa Gud för att kunna se fram emot att få komma till himlen när deras världsliga lidande är över. På så vis kunde prästerna och härskarna leva gott utan att de fattiga gjorde revolt.)
En annan slutsats är att ingen gud som har någon som helst makt skulle ge en gåva som sedan måste stjälas med våld. (Vem skulle t.ex. säga att han ska ge en bil i present till sin son, och sedan säga att sonen måste stjäla bilen först för att kunna få den?
Nej, grunden i religion är andlighet och att skapa sammanhållning och ett hopp om en bättre framtid. Någon som är helt ensam om sin tro har ingen religion.
Däremot är andlighet i sig inte något som är nödvändigtvis religiöst eftersom det inte är knutet till någon särskild religion. Man kan vara andlig utan att blanda in någon religion, vilket New Age-rörelsen har visat.

Man kan inte "ta till sig" begreppet Gud men man gör vad man kan.
Det är alltid bättre än man kan begripa. Därför är det farligt eller dåligt att tänka kring Gud som jag gjort. kanske.

Får försöka få det användarvänligt.

Jag har verkligen satt krokben för mig själv när jag försökt ta mig an livet på mitt sätt.
När jag inte förlitat mig på min goda tro. Utan trott på andra människor. Egna konstruktioner och satan.

Nu med min tro på Jesus Gud och tron på mig själv därigenom känns allt så mycket bättre )

Först och främst så gr det inte att, som du försöker göra, reducera ner "religioner" till något enkelt och kategoriserbart.
Men man kan åtminstone försöka och ta det så långt det går, eller hur.

Jag antar tex att du med "religioner" menar de sk världsreligionerna, men det fanns ju andra sorters religioner och religiositet innan också.
De stora världsreligionerna hade emellertid ett bakomliggande syfte, som det ser ut som hade ett ursprung i sydostasien. Deras ledarskap upptäckte att det gick att bygga ut sitt lilla samhälle till ett oändligt stort bara man kunde få alla medborgarna att samsas om vissa gemensamma grundkoncept.
Så att även om man var mycket olika, från det personliga till det kulturella, så hade man iaf detta som det gemensamma.

Kinas tillblivelse för ca tvåtusen år sedan var en slags sådan start. Och det lyckades ju övermåttan bra. De små ständigt stridande staterna kunde gå upp i en helhet och alla samsas kring det gemensamma.

Sen har vi också Indiens födelse med kejsar Ashoka som enade alla småstater til en enda stor gemenskap.

Detta blev allmänt känt, och särskilt romarna lyssnade och tittade.
Och ville prompt apa efter.
Det var där den europeiska motsvarigheten kom fram helt enkelt.
Och efter några hundra år skulle även det bysantinska rikets framgångar inspirera de södra stammarna, som startade sin variant.



Så visst handlar religion, på denna nivån, om att skapa gemenskap, att utöka den politiska maktens räckvidd.



Det har aldrig upphört.
Se tex på hur man gjorde här i Norden för tusen år sedan, i samband med det stora gemenskapsprojektet med den Nordiska Unionen.
Danskarna var mer i framkant än vad svenskarna var, så danskarna skickade iväg sina danska präster till tex de skånska landskapen, liksom de norska, var de uteslutande fungerade som megafon för den danska makten.
Svenskarna var inte alls med på det tåget och förstod väl inte ens vad som höll på att hända förrän det blivit för sent.



Romarriket, å andra sidan, om vi ska gå ännu längre tillbaka i tiden, de förstod inte heller poängen med en allomfattande "värdegrund."
För dem var det bara "Rom" och det Romerska idealet" som räknades. Alla andra fick vackert hålla till godo med att förstå att de var erövrade och att de nu lydde under just Rom.
Samma med Egypten. Faraonerna var naturligtvis mäktiga härskare, men deras räckvidd tog slut där rikets gränser gick, och de var inte riktigt intresserade av att utöka gränsen och inkorporera nya landmassor osv till det de redan hade.



Fast sen å andra sidan så var ju nästan all religion osv hyfsat snarlik runt om i hela "närområdet" på den tiden och även långt före.
Dvs både egyptier liksom nordvästeuropeiska kelter osv hade ju väldigt snarlika religiösa idéer, något som kanske fick fäste först (eller ännu tidigare) under Bronsålderns långväga bronshandelsresor, som praktiskt taget alla tog del av. Då träffades man ju och man blev inspirerade och influerade av varandra. Skillnaderna var mer i stil med att alla har samma nationalrätt, men olika kulturer kryddar lite olika bara.


Även här i gamla Norden fanns det ju en motsvarighet under den förkristna perioden.
Härskarsläkterna hade tagit sig rätten att vara inte bara den världsliga makten, utan även den religiösa makten. Hövdingfamiljen hämtade sin legitimitet från de fornfynd som fanns på hövdingens ägor, och man spelade sen upp de lokala gudarnas roller inför folket - på så sätt blev folket också beroende avsina härskare, eftersom de gav både världslig som religiös trygghet och säkerhet.Tex ingen växtsäsong skulle ju kunna nå framgång utan att gudarna välsignade allt som behövde välsignas. Och det var, som sagt, hövdingen och hans familj som spelade gudarnas roller, och gick omkring och välsignade åkrarna, verktygen, djuren, och familjerna såklart också, osv.
Det som vi idag känner som Lucia-tåget är ett arv från den tiden. Men på den tiden skulle det förmodligen ha varit hövdingens snyggaste dotter som gick Lucia.




Har du förresten tänkt på att religionen Fortfarande påverkar hela vårt moderna västerländska samhälle?
Ja, även det vetenskapliga, med forskning och ingenjörskonst osv.
För du förstår väl att vi hyllar minnet av Jesus död, och Återfödelse, varje gång tex en forskare skriver "Före Kristus" som tidsangivelse.
Visst håller vi på att glömma, på samma sätt som vi glömt bort betydelsen av de hedniska veckodagarna, tex. Solens dag, Månens dag, Tyrs dag, Odens dag, Tors dag, Frejas dag osv.

Jo, religioner var ju snarlika främst i form att nästan alla i det förflutna var polyteistiska. Den tro vikingarna hade var ju snarlik den som fanns hos de germanska stammarna. Namnen lever också kvar i form av veckodagarna.

En del hade att göra med att romarna accepterade att folket i provinserna fick ha kvar sina religioner. Antagligen också därför romarriket kunde finnas så länge... Fast romarna ansåg gudar korresponderar mot varandra. En åskgud likställde de med Jupiter eller vad som passade bäst.

Den andra sortens religion som var ovanlig var monoteistisk. Hebréerna hade en sådan och även egyptierna under Akhenaten. Vissa misstänker att hebréerna var samma som ett folk som i Egypten kallades Hyksos och att de påverkades till monoteism under sin vistelse där.

En annan teori är att hebréernas gud var samma som huvud-guden i ett tidigare Kanaanitiskt panteon. Detta är dock inget som rabbiner tror särskilt mycket på...

Men det finns hur mycket underligheter som helst kring religion. Varför är judarna bara uppkallade efter en hebreisk stam? Varför fanns svarta judar i Etiopien? Varför togs 14 böcker eller mer bort från Bibeln av katolska kyrkan? Varför använder judarna en sexhörnig stjärna som symbol när inget står om detta i deras skrifter? Vad är namnet på den hebreiska guden?

Islam har också många konstigheter som är nog för flera föreläsningar och dokumentärer. Varför kallas Jesus "Isa" i koranen? Vart vände sig muslimerna först när de bad och varför? Finns vetenskapliga bevis i koranen som bevisar den kommit direkt från Allah?

Slutligen... Varför har Mellanöstern haft så stor religiös och annan betydelse för hela världen? Judendomen kommer därifrån. Den var grund för kristendomen och dessutom har judar haft enormt inflytande i västvärlden. Kristendomen kommer därifrån som haft stor betydelse för inte bara västvärlden. Islam kommer även därifrån såklart...