Att alltid/aldrig leva i "nuet"

Jag har precis avslutat boken Breaking the Habit of Being Yourself av Joe Dispenza som även är författare av You are the Placebo och Becoming Supernatural.

Genom hela boken så nämns det hur man inte kan leva ett liv genom att ständigt tänka på det förflutna eller framtiden. Med att "leva ett liv" så menar författaren utvecklas.

Detta är exakt vad jag gör, mina tankar är aldrig i nuet. T.ex, ser jag en film så tänker jag bak när jag såg en bra film, skapar ofta drömmer om framtiden vilket jag inte förföljer, när jag har en konversation med någon så är mina tankar hela någon annanstans.

Är det någon annan som känner igen detta och har ändrat detta? Skulle även vara intresserad av att höra hur tankemönstret är hos de som alltid lever i "nuet", när ni lägger er i sängen, hur kan man inte tänka på något annat än nuet? När ni sätter er på muggen, hur man man inte tänka på något annat än i nuet? När ni äter ensamma, hur går era tankar?

Det är väl det som är utmaningen. Ingen lever spontant i nu,et.
Sitter du på muggen. Tänker du på gårdagens fröjder. Eller på dagens möjligheter som komma skall.
Så fungerar mänskligheten. Vill du rubba denna cirkel. Måste du lära dig att meditera.
Det finns filosofer som hävdar att. Den ända gång du lever på riktigt fullt. Är när du sover...God natt..

Och man är fördelen att rubba denna cirkel, dvs leva i nuet?

Popcornhjärna är väl nutidens symptom. Titta i mobilen samtidigt som man ser film. Läsa en bok men svara på mail samtidigt. Lär dig göra en sak i taget. Testa meditation mindfullness och dyl.
Ingen lever i nuet hela tiden men det handlar väl om att tänka på framtiden utan rädsla och det som varit utan ångest och inse att det är här o nu som spelar roll.
Åk upp till fjällen o fiska, det är att leva i nuet

Jag är nog ganska bra på att leva i nuet.
Visst kan jag plocka fram trevliga minnen eller planera morgondagen, men det ligger inte för mig att gräma mig över något som redan har hänt eller att oroa mig för något som eventuellt ska hända i framtiden.
Många har tydligen en tendens att göra så när de ska sova, men det finns inte i min värld längre.
När jag var yngre kunde det hända att jag oroade mig för något som (kanske) inte är så roligt i framtiden, men jag hittade en metod för att sluta med det.
Man sover bättre på så vis...

Jodå, människor som drogar regelbundet.

Stod det inget om det i boken?

Det är väl ganska typiskt för folk med ADHD att bara leva i nuet, för stunden.

Man kan även se det hos folk med intellektuell funktionsnedsättning.

Beror på vad du är för typ av person, jag har väldigt lätt att överplanera och har svårt att prioritera min tid på väsentliga saker. Så för mig är att "leva i nuet" att ta vara på och se vad som är väsentligt och värdefullt att disponera min tid på. Det är inget fel med långsiktiga mål men ibland blir det teoretiska konceptet kring målet så stort att man blir handlingsförlamad och man tappar handlingskraft, allt blir bara i "periferin".

Sen är det också en viss "cause and effect" - Hur många gånger har du tänkt på saker som du sedan inser att du aldrig kunde göra något åt?

Det finns många sätt att öva på det, minimera det som är runt dig eller/och försätta dig i situationer som kräver din totala närvaro... fiske, skytte, golf, träsnideri, religion-meditation...

Låt inte språket diktera din verklighet utan låt den odlas.

Från och med nu, när du tänker, så försök att inte använda ord.

Vilket dravel.

Alla lever normalt i nuet utom vid vissa tidpunkter.

Sen har olika distraktioner som böcker, tv, radio, mobiler etc uppfunnits och gjort att eskapism blivit något normalt.

Oroar du dig ständig för framtiden eller funderar över hur du betedde dig eller gav för intryck, är stressad eller likande behöver du terapi.

Tror genom att leva långsammare, det vill säga minska stress och ha mer "downtime" kan man mer tappa in i hur man mår/känner/tänker dagligen istället för att hela tiden stressa till nästa grej (mentalt eller fysiskt). Öva sig på att ha lugna stunder där man är i nuet.