Om man har en IQ över 120, men ändå suger på matematik, vad beror det på?

Matematik behöver man öva på och lära sig.
Intelligens behöver man inte lära sig eller öva på för att ha.

Det får man utav sina föräldrars ovilja att hjälpa till. Som en kompensation skulle man kunna säga.

Intressant åsikt. Intelligens brukar anses vara "förmågan att ta till sig och lösa svåra problem", ett citat jag såg nånstans för länge sedan. Enär man kanske inte kan träna intelligens i den klassiska betydelsen är det ju så att många av intelligenstesternas frågor mycket väl är träningsbara - om det nu handlar om talserier, vika figurer eller ange vilken konfiguration av prickar som följer tidigare. Allt är träningsbart.

Alltså är träning att föredra före ingen träning. Detta är vad vår skola borde göra, förutom att lära oss rabbla gamla kungar och vara nöjda med en mittplacering i en klass som inte längre har nåt absolut att kämpa för. Mitt i ingenting är fortfarande en 3:a. Eller (som sagt) vad man nu kallar betyget idag eftersom betyg är nåt anti-vänsterelakt

Adhd? Jag har adhd och matte har alltid vart min grej, har läst masterprogram avancerad nivå. Så skippa ditt skitsnack nu va, lär dig nåt själv istället för att sprida osanningar mupp.

Jag hade liknande under gymnasiet. Klasskompisar som bara kunde lösa saker.

Jag tror nog att det kan fungera som originalinlägget skrev. Det KAN självklart även vara lathet; när man väl insett hur nånting fungerar är det relativt simpelt, men nya saker är jobbiga och kräver insats.

Jag tror inte man ska avfärda åsikter så snabbt (eller elakt) som du gör.

Jag nämnde aldrig dig, eller tror du att du är representativ för alla med diagnosen ADHD? Min tes förutsätter för övrigt ett högt intellekt, vilket du uppenbarligen inte besitter.

Tror man att man inte kan lösa kluriga matteproblem så försöker man inte. Då tar man till genvägar istället, som att försöka memorera lösningar utan att egentligen förstå. Kanske att bra långtidsminne (fotografiskt minne och liknande) kan vara en nackdel? Är man glömsk tvingas man försöka förstå varför en uppgift ska lösas på ett visst sätt istället för att bara försöka memorera hur.

Kanske att du saknar studieteknik? Bra studieteknik vid universitetsmatte är att översiktsläsa läroboken innan föreläsningen - det går ofta fort och man behöver inte förstå allt, att anteckna mycket under föreläsningen, och att efter några föreläsningar skriva en superkort sammanfattningar över teorin.

Har träffat många som är bra på programmering och svaga på matte. Eller svaga på programmering och bra på matte. Det borde hänga ihop kan man tycka. Intresse och motivering har betydelse, och vad man lägger ned tid på att plugga.

Att du nämner adhd i din mening säger väl allt, du sa inget annat, jag påpekade att det inte va sant. Alla med adhd representerar väl ändå diagnosen eller hur menar du?

Ja du verkar vara en ägare av högt intellekt verkligen.

Suck..

Nämnde inget annat? Kan du överhuvudtaget inte läsa?

Personen jag nämner i mitt inlägg har adhd. Pga blandningen högt intellekt och adhd så behövde han aldrig studera då allt var enkelt, och när han nådde nivån där studier behövdes så satte adhdn stopp för det.

Är man för intelligent så behöver man stödundervisning. Det händer rätt ofta att intelligenta människor totalit misslyckas med skolan. Varför? Därför att de glider igenom de första 5 åren av skola utan att behöva anstränga sig. De får aldrig lära sig studieteknik och disciplin. Så då helt plötsligt kommer man efter när det ställs krav.

Skolan är gjord för dem som har normalt IQ. De som har högre får samma problem som förståndshandikappade. Missar du 5 år av inlärning av studieteknik är det ju kört sedan. Då kommer du bara vara bra på ämnen du har intresse av.

Alla är inte intresserade av matte. Du kommer glänsa i de ämnena där du sitter hemma och roar dig med dem, för att de är kul, inte för skolans skull. Resten kommer du suga på.

Du kommer hata att anstränga dig och lära dig saker du tycker är tråkigt. Du kommer bli rabiat vad gäller det. Du kommer aktivt motverka inlärningen. Du kommer att hata skolan.

Eftersom du inte har lärt dig envishet kommer matte om du inte är intresserad, vara ett ämne du inte kan lära dig. Det kräver övning. Det kräver det du hatar mest, att du gör saker som du inte förstår varför du håller på med, du går efter regler som du inte fått förklarat för dig varför de finns.

Du kan acceptera matte så länge som du ser någon anledning. Algebra är där du kommer skita i matten totalt.

Sedan när du är vuxen pratar du med någon som kan tillämpa matteregler på riktigt kluriga saker och du ser att det fanns en mening med regeln. Du blir avundsjuk. Men det är ju dags då. Som vuxen kommer du tappa mer och mer av din mattekunskap eftersom du inte använder den. Du tar fram mobilen för att räkna enkel huvudräkning.

Sedan undrar folk varför man inte kan saker, man som hade sådan talang. Men vem fanns att ta hand om talangen? Vem satte ribban högre så man fick lära sig att anstränga sig? Istället lärde man sig hur man allra enklast klarade saker, tricks och lättja styrde istället.

Det går inte att ha intelligenta barn i en vanlig klass. De kommer att sluta som misslyckade människor. Eller att de bara lär sig en sak och att de fortsätter sin utbildning i den fållan. Det är helt och hållet skolans fel, eftersom man vare sig ska vara för dum eller för smart. Man ska vara precis lagom. Då funkar skolan.

Jag var alltid bäst i klassen fram till högstadiet, och då menar jag bäst som i att jag inte ens var på samma planet som mina klasskamrater. Från högstadiet och senare var jag bara bäst i det fåtal ämnen som intresserade mig. Jag var visserligen mobbad, vilket också hämmade mig, men jag har en bekant som inte var mobbad och vars far var fysiklärare på Chalmers, och han är idag inte mer "lyckad" än jag. Snarare är jag intelligentare än han. Han var dessutom enda barnet i sin familj.

Idag finns det ju aspergerklasser. Jag har ingen aning om hur de är. Men de ska väl motverka mobbning. Jag hoppas även att eleverna får arbeta på sin egen nivå och blir tvingade att anstränga sig. Det hjälper ju tyvärr inte smarta elever utan aspergers.

Jag kunde naturligtvis läsa, skriva och räkna redan flera år innan skolan. Det är numera det vanliga eftersom man faktiskt har undervisning på dagis. Så det är helt andra krav nu. Som säkert skulle varit nyttiga för intelligenta. Men för oss som redan kunde saker satt vi bara av hela lågstadiet.

De säger att ökade krav leder till utslagning av de svaga. Men det är väl bättre än innan, utslagning av de smarta.

Jag gjorde inte läxor innan gymnasiet för det behövdes inte. Sedan på gymnasiet var det skitjobbigt för vi hade tre prov varje vecka och sådant man måste plugga till. Inte fan visste jag hur man pluggade. Jag var nästan vuxen och visste inte hur man pluggade. Satt och läste listor med ord och försökte få dem att fastna. Läste i historieboken och det var så tråkigt att jag inte visste vad jag läste.

Hade varit bra om man hade kunnat studieteknik och disciplin från ettan som alla andra då...

Jag kunde läsa och skriva vid 3 års ålder. Vid ett tillfälle när jag gick i tredje klass tog mina föräldrar hem mig från skolan för att jag var mobbad och blev straffad när jag tog till nävarna. Jag fick faktiskt en lärarinna hem och läste på fyra månader in inte bara trean utan också hela mellanstadiet. Nästa termin fick jag börja fyran från början i en annan skola. Samhället kastade bort den tillgång jag kunde ha varit.