Lämnar ni direkt vid otrohet?

En andra chans = håller igen en stund och sen försöker igen fast förhoppningsvis på ett bättre sätt som inte uppmärksammas lika lätt. Detta för att grundproblemet är högst troligen inte löst, vad det nu än må vara.

Haha, men gubben då. Ät upp din Billys nu, din mamma vill nog att du går ut och tar en nypa luft innan du fortsätter med Fortnite.

Ära och heder Är du från Irak?

Fine då kör vi.


När jag jag någonsin påstått detta? Du lägger ord i min mun och försöker leka Dr. Phil, detta är inte din starka sida.


Javisst är det smutsigt att skylla på spriten, men även den som inte är alkad kan ibland dricka för mycket och helt enkelt tappa kontrollen, det är mänskligt.


På vilket sätt menar du att jag inte står för mina handlingar? Alkoholen är en utlösande faktor, det är fortfarande jag som tagit beslutet att dricka och utföra handlingen.

Tack för rådgivningen.
Kan du skriva det som kontorsmaterial på fakturan?

Jag ska göra det.
Tack!

Även bra människor gör misstag är mitt ledord. Det beror på hur relationen ser ut som helhet helt enkelt.

Otrohet handlar i första hand inte om sex utan om svek, och det finns inget likhetstecken mellan svek och kärlek oavsett vilket kön man tillhör.

Jag skulle lämnat, för då visar det sig att hon inte var den jag trodde.

Är inte i lag med någon som jag inte kan lita på angående sådana här saker. Och är hon otrogen så bevisar det ju saken.

Däremot skulle jag aldrig vara misstänksam, övervakande, paranoid eller försöka luska fram en eventuell otrohet.

Jag litar på någon för anledningarna dom ger mig att lita på dem precis som vice versa.

Och det verkar funka relativt bra attitydsmässigt.
Har sett så många pojkar som förstört för sig själva med bra brudar för att deras ego och paranoia samt osäkerhet förstör allt.

Är självrespekt exklusivt för irakier eller vad har mitt ursprung med saken att göra?

Ära och heder låter en gnutta irakiskt. Självrespekt? Respekt mot sin medmänniska då? Att mörda någon för att dem är otrogna låter som svaghet och noll självrespekt i mina öron. Det låter mer som usel självkänsla och svagbegåvat.

Men är det per definition otrohet om ni har ett öppet förhållande och är ärliga mot varandra? Jag anser inte det. Är båda parter med och gör upp spelreglerna och man inte bryter mot dom så...

Kanske, omständigheter avgör. Har personen ett giltigt skäl kan det gå an men annars är det över. Min tolerans bottnar i att jag blivit bedragen många gånger och själv varit den som har varit otrogen.

I mitt fall blev jag inte lämnad då det var narkotikatrelaterade omständigheter i kombination med svår psykisk ohälsa. I den typen av situation föreligger en extrem utsatthet. Kan den typen av otrohet styrkas och personen erkänner utan att bli påkommen skulle jag ha förståelse.