Citat:
Ursprungligen postat av
heggenes
Det är svårt att argumentera emot att Sverige idag är ett av världens rikaste länder. Vi är i topp 5 i stort sett i alla listor över välstånd år 2022. Välfärd, köpkraft, livskvalitet, ja i stort sett i allt är vi i toppklass.
Ämnet för tråden är: Hur hamnade vi här?
Mina teorier, i kronologisk ordning:
(1) Hårt arbetande förfäder
Basen är den svenska arbetaren. Den som på 1800-talet och 1900-talet, och tidigare än så, i sitt anletes svett huggit stock, anrikat järn, rallat fram järnvägslinjer, helt enkelt lagt grunden för vår välfärd. Vi har mycket att tacka våra förfäder.
(2) Industrifamiljerna och den Svenska modellen
Under 1900-talet växte den svenska modellen fram, med fred mellan arbetstagare och arbetsgivare, och måttfulla lönekrav. Samtidigt växte starka industrifamiljer fram, som ägde företagandet och skötte det väl i samklang med arbetstagarorganisationerna.
(3) Socialliberalismen
På 1970- och 80-talet hotades Sveriges välfärd av en extrem socialistisk våg, med löntagarfonder, industrinedläggning, extremt skattetryck och statsskuld och nästan kollaps. Socialliberalismen som växte sig stark under 1990-talet räddade oss undan denna kollaps, och lade grunden för fortsatta framgångar.
(4) IT-boomen och "Berikningen"
Under 2000-talet har vår framgång präglats av två olika rörelser, å ena sidan en superstark IT-sektor, och på andra sidan en diversifiering av ekonomin, med nya tjänster, driven av en stark invandring. IT-boomen har skapat framgångsrika exportföretag, och invandringen har skapat en prisvärd serviceekonomi som fungerat som smörjmedel i ekonomin med alla de nya tjänster och möjligheter vi ser idag.
Vad tycker ni, är detta en hyfsat bra beskrivning om var vi är idag, och varför? Är det något ni vill tillägga, eller modifiera?
Det är en bra frågeställning.
Svaren finns redan. Men ämnet är politiskt känsligt och folk är beredda att förringa/svartmåla/försköna/blunda/yra för att skydda sina egna "politiska" föreställningar. Och då blir det bara en enda sörja.
För att ett resonemang skall kunna ses som inte fullkomligt ogiltigt så måste det vara hyggligt allmängiltigt.
Säger man att Sverige är "bra" pga X. Då måste alla länder/regioner som uppvisar X också vara "bra".
Sedan är det bra om man kan basera sig förklaringsmodell på uppmätt data.
Man behöver minimera inslaget av fantasier och föreställningar.
Tittar vi på (real) BNP/Capita för Sverige så stod Sverige still från när vi har de tidigaste estimaten på 1300-talet fram till början på 1800-talet. Levnadsstandarden förbättrades inte.
År 1318: 1626 (i 2011 års USD)
År 1849: 1672
Beroende på skördar och så, så svängde det lite fram och tillbaka. Sverige var en sunkland i Europa på den tiden. Så det med hårt arbetande förfädrer har inget med saken att göra. Hårt arbete kan vara bra i sig, och nödvändigt för att överleva, med det skapar ingen tillväxt.
Förklaring: Tillväxt innebär att du får mer gjort med lika mycket arbete, eller lika mycket gjort med mindre arbete.
Som jämförelse låg Holland 1849 på 3709. Dvs dubbla svenska levnadsstandarden.
I början på 1800-talet var inte levnadsstandarden i Sverige direkt bättre än i många länder vi idag ser som hopplösa. Dvs U-länder. Med hårt arbetande människor och agrarkultur blir det inte bättre än så.
Från 1850-talet ökade emellertid BNP/Capita i Sverige ganska raskt. Något hände då.
Innan dess fick folk inte ens resa i Sverige som man ville. Den som ville resa till en annan stad fick ansöka hos myndigheterna om tillstånd. Och betal för ett respass. Myndigheterna bestämde resvägen. Och den resande fick uppsöka myndigheterna i alla passerade städer och få en stämpel i respasset.
Det fanns enorma restriktioner på folket i Sverige på medeltiden.
Dessa hinder/restriktioner släppte här. Även internationellt. Man kunde helt plötsligt resa mellan länderna utan pass. En stor rörelsefrihet hade uppstått.
Detta gjorde att ideer, metoder, processer som användes i länder med högre levnadsstandard sipprade in i Sverige och hinder och restriktioner borta så kunde driftiga människor i Sverige införa dessa. Varvid BNP/Capita i Sverige började stiga. Vi fick alltså in metoder med vilka vi kunde åstadkomma mer per arbetad timme. Då stiger levnadsstandarden.
År 1900 var BNP/Capita
* USA 8038
* UK 7594
* Australien 6397
* Belgien 5947
* Holland 5306
* Danmark 4809
* Tyskland 4758
* Sverige 3320
* Norge 3249
Dvs vi var fortfarande i något C eller D-lag.
1950 hade världen tagit sig igenom två sk världskrig.
* USA 15240
* UK 11061
* Australien 11815
* Belgien 8706
* Holland 9558
* Danmark 11067
* Tyskland 6186
* Sverige 10742
* Norge 8655
Som synes har Sverige kämpat sig upp här. Det lär bero på världskrigen som Sverige lyckades hålla sig utanför. Tyskland är inte i så bra läge här precis. Notabelt är dock att Danmark lyckats bli närmast opåverkade av världskrigen.
Här kan det vara värt att notera att 1951 var skattekvoten i Sverige 19%. Dvs något som idag skulle ses som extremt nyliberalt. Och på den tiden kunde arbetsgivare säga upp folk om dom ville.
Sveriges framgång berodde på att hinder och restriktioner var borttagna och att kapitalister kunde starta/driva företag utan att staten obstruerade alltför mycket.
Det var det som gjorde att Holland och en del andra länder hade högre BNP/Capita 1850. Där hade man frigjort sig från restriktioner tidigare än Sverige.
Det med social i socialliberalism ser jag inte stämmer när jag tittar i andra delar av världen.
Det är tvärtom den råa kapitalismen som ger den kraftiga tillväxten. Sydkorea är ett exempel där man legat fram till år 2000 på en social expenditure på 5%. Vilket är enormt lågt i en internationell jämförelse. Det ökade man till 10% då. Och sedan dess har tillväxten varit svagare i Sydkorea.
Vad gäller immigration så har både Sydkorea och Singapore haft en enorm tillväxt.
Sydkorea med minimal invandring och Singapore med en extrem invandring.
I den mån invandring har betydelse är det iaf underordnat den ekonomiska politiken.
Givet då att man har en tillräcklig population. Små länder med hög tillväxt har haft stor invandring.
Men Sydkoreas population är stor så den har uppenbarligen räckt för att ha kritisk massa inom olika segment. (Dock måste näringslivet nu flytta ut ur Sydkorea för att upprätthålla sin konkurrenskraft. Deras låga invandring är ett hinder nu).
Sammantaget kan man säga att historisk data visar att man kan få hög tillväxt om:
* man råkar ha en dyr råvara man kan exportera. Kanske bara gäller olja.
* man låter rå kapitalism råda.
(Notera att Venezuela visar att olja inte räcker. Med tillräckligt anti-kapitalism man man få 0-tillväxt ändå).
--------------------
Sedan kan jag lägga till att länder/regioner som handlar mycket med varandra tenderar följas åt vad gäller BNP/Capita. Ideer och policy tenderar att harmoniera hyggligt, varvid de följs åt.
Men det finns undantag där också. Italien är ett bra sådant, som inte följt med under 2000-talet.