Bostadsmarknaden i Sverige just nu!

Ingen som funderat på om det inte är bättre att ha massa objekt uppe på marknaden för ett visst pris där målet kanske inte nödvändigtvis handlar bara om att sälja tillgångarna?

Vad skulle hända om man sänkte priset på samtliga objekt och fann ut vad folk FAKTISKT är villiga att betala för det idag? Jag är inte insatt i vilken köpkraft människor faktiskt besitter idag. Men låt oss ponera att ett hus som kostade 5 miljoner för 3 år sedan skulle säljas för halva priset idag? Vad skulle det göra med Sveriges ekonomi? Hur många människor har använt sitt hus som "spargris" idag och lånat till ytterligare saker med huset som pant?

Vad händer om priset på samtliga boenden i Sverige justerades så att flesta blir faktiskt sålda?


Killgissar här: Men det ligger i allas intresse att "bubblan" hålls igång genom att överrapportera gällande "dyra" boenden och underrapportera vad folk egentligen är tvungna till att i slutändan släppa ifrån sig boendet och till vilket pris om skiten rämnar. För dom som tror att man kommer kunna köpa in sig i marknaden om man tillhör dem som av olika skäl missade chansen att köpa in sig på marknaden efter att IT-bubblan sprack kommer få sig en ordentlig kalldusch.

Jag tänker såhär: Om vi hamnar i ett läge där människor inte har råd att behålla sina boenden så kommer det vara ännu färre som kommer kunna "fynda". När skiten brakar ihop så kommer dom flesta dyka med i skiten.


Knivigt läge!

Ja halveras priserna över en natt så får nog de som äger bostadslånobligationerna det jobbigt när de behöver märka ner de med hälften på sin balansräkning. Blir en SVB kanske.

Nu blir 50% lite dramatiskt men vi kan väl fundera lite kring ett sådant event.

Du har då de enskilda ägarna som i viss utsträckning gör förlust, men långt ifrån alla. Det vore dessutom bara de som säljer som gör förlust så det blir ännu färre. Och sen drar vi ner denna delmängd med de som gör en så stor förlust att de inte kan täcka denna med andra tillgångar. I slutändan tror jag att detta skulle vara en hanterbar grupp, väldigt få skulle sitta med miljonskulder.

Den andra delen är de som ställt ut lånen, och de bakomliggande finansiärerna av t.ex. obligationer. För bankerna i första ledet skulle det förvisso göra en viss påverkan på deras vinst men det vad kan det handla om? 10, 20, 30 miljarder mot en vinst på över 100 bara senaste året?

Bankerna defaultar inte på sina säkerställda obligationer så de som äger dessa (t.ex. Riksbanken) tar ingen skada men kommer nog kräva en högre riskpremie på dessa om det blev såhär skakigt. Säkerhetsmassan i en BoObl tar bara 75% av bostadens värde så viss omstrukturering skulle kanske behövas.

Det är min syn på det hela i alla fall. Kanske blir mer fear på marknaden så det blir väldigt stökigt på grund av psykologi.

Frågan var vad du vinner på att betala ränta? Du har ingen ränterisk som hyresgäst och kostnaderna för att äga stiger de med.
Att vi haft en historiskt sett unik period med kraftigt stigande bopriser senaste 25 åren gör att människor som du blir fartblinda.

Hela 80-talet var det fantastiskt att äga sin bostad. Köpte du 1980 hade alla dina lån ätits upp av inflationen 1990 i princip. Med bra lön hade du 80% ränteavdrag och priserna mellan 1980-1990 ökade med 300%.

Sanningen är att köpa en bostad har under de senaste 43 åren varit en fantastisk affär annat än om du köpt på någon enstaka topp och varit tvungen att sälja kort därefter.

Du missar att vi hade en krasch i början av 90 talet pga de fantastiska reglerna du hänvisar till. Inflation äter både värde och lån, det finns en anledning till att det kryllar av bostäder utanför storstädernas tillväxtområden där bostadspriserna inte rört sig alls eller backat i reala termer, trots de senaste decenniernas prisökningar.

Nytt årshögsta i utbud av bostäder på Hemnet: 46 109 ute.
https://www.hemnet.se/statistik/utbu...arketState=ALL


Grafen får de sannolikt göra om till sommaren då taket är 55K!

För de som köpte i hyfsat läge var det en fantastisk affär oavsett. Du kunde få en villa på bästa läge i Stockholm för 200-300k 1980 som du kunde sälja 1990 för uppemot 2 msek. Sen kanske den gick ned till 1,3-1,5 msek till 1995 och sen upp igen.

Så är det och man får inte glömma två saker. Bor man länge i hus så spelar det mindre roll om man säljer under en dipp eftersom man köper nytt på samma marknad. Ponera att man köper hus som 28-åring och bor i huset ellet flera olika hus tills man fyller 70. Det är 42 år och då kommer man ha en hyfsad slant över och speciellt om man bor i storstadsregioner.
Dessutom har man bott mycket bättre än man gör i lägenhet och speciellt då hyreslägenhet.
Livet ska vara gött att leva och det gör man bäst i eget hus.

Ja ytterst oklart vad de många skribenterna i tråden menar exakt. Menar de att man ska sälja villan man trivs och och flytta till en HR i det lokala centrumet med familjen 1990-95 och sen återgå till villa? Det är ju en fullständigt absurd ide. Ungefär som att man ska äta enkom ris ett år när börsen väntas gå bra så man kan slänga in alla matpengar i fonder. Maken till horribelt liv får man leta efter.

Dessutom åker man under tiden på en vinstskatt, styling, mäklararvode etc som måste betalas samt en stor kostnad för lagfarten varje gång man köper och säljer.

Hela konceptet är bara löjligt

Ja majoriteten av skribenterna i tråden verkar vara runt 20-30 års åldern, singlar och barnlösa, det är enda scenariot jag kan se framför mig som får folk att resonera på det viset.

Åtminstone mentalt är de mellan 20-30 och barnlösa.

”Är ju bara att hyra en villa” säger tomtarna då. De har ingen aning om hur meckigt det är att byta förskolor, skolor, kompisar etc för barnen. Chansen att du hittar en bra villa precis där du bor som du kan hyra till ett bra pris över 5 år är ungefär lika stor som att vinna på eurojackpott.

Sen ska vi inte prata om flytten av det stora bohaget.

De flesta i tråden verkar bo i sovsäck och ha alla sina ägodelar i en resväska.