Varför måste tjejer ständigt referera till sina pojkvänner?

Är det här en brist hos mig att jag stör mig något enormt på att tjejerna alltid ska säga något om deras jävla ex? Mitt ex gjorde det här eller det där. Mitt ex gjorde så. Mitt ex gjorde si. Fy fan vad drygt det är att höra på den skiten. Jag är inte intresserad, men borde jag vara det egentligen? Varför ska dom alltid säga mitt ex? Jaha ditt ex? I don't give a fuck about your ex! Är vad jag tänker efter ett tag.

Borde jag istället vara mer "Jaha gjorde ditt ex det? Nää det menar du inte?" Hänger ni med? Är det någon form av avundsjuka från min sida eller är det tjejen som har något problem?

Chilla lite! När känslorna växer fram och ni (litar) mer på varandra så kommer denna känsla att försvinna.

Är det någon statusgrej? Nu pratar jag inte om det klassiska där en man raggar på en tjej i krogen varpå tjejen svarar "tyvärr jag har pojkvän".

Vi snackar alltså om vanliga konversationer där de hela tiden ska prata om sina pojkvänner.

- "Min pojkvän, han ... "
- "Jag och min min pojkvän, vi ..."

... in absurdum ...

Satt på stranden i medelhavet där det kom en man och en kvinna som ville sälja biljetter till en partybåt. Tackade nej till biljetten då jag inte är intresserad av sånt. Vi snackade däremot om allt mellan himmel och jord. Hela tiden nämnde hon sin "my boyfriend who lives in the UK..." "During the pandemic my boyfriend was stuck with me here". Några dagar senare såg jag dom igen och vi började prata igen. Tro fan att hon nämnde ordet boyfriend igen. "My boyfriend... and then my sister and her boyfriend is also here"

En annan gång i högskolan när vi pluggade inför ett seminarium så började helt plötsligt en blond tjej prata om något helt annat som var helt oväsentligt "asså min kille glömde köpa den där...."

Snälla, ingen bryr sig om era jävla pojkvänner. Det känns som att kvinnors liv cirkulerar kring att diskutera om relationer och att det på något sätt är status att vara i förhållande. Är det för att det är typ det enda tjejer har som mål eftersom ni är så dåliga på allt annat? Vi killar kan prata om sport, politik, filosofi och så mycket annat medan kvinnor endast kan prata om sina killar, hur relationen funkar, sexlivet...

För att de är löjliga och saknar personlighet och en egen identitet.

Tycker allt att det är ett ganska vanligt beteende hos killar också. Ett djävla tjat om vad deras tjej tycker, tänker och gör, vad de ska hitta på med sin tjej i sommar och berättelser om hur det gick till när de träffade sin tjej etc.

Troligtvis är det först och främst rätt relationsorienterade personer som helt enkelt tycker att deras tjej/kille är bland det viktigaste på jorden och även tycker att just relationen är det centrala i varje berättelse (kan även gälla en kompis, mamma etc, poängen är att det är relationer med andra som är det viktiga när man berättar om något kanske mer än resten av storyn).

Men sen kan det nog även i bägge fall handla om att somliga är nervösa för att framstå som att de är "sådana tragiska freaks som gör saker på egen hand" det vill säga måste klargöra att olika aktiviteter görs i någon form av relevant sällskap och inte på egen hand.

Det handlar om känslor;

När en tjej säger saker som "min pojkvän glömde dehär..." Så är hon irriterad, arg eller ledsen

När en tjej säger saker som "han är så fin, igår gav min kille mig blommor" så är hon glad, stolt, förvånad eller skadeglad

Kan vara så att relationer generellt betyder så mycket mer för tjejer än killar.

Jag tror tjejer pratar om pojkvänner så som killar pratar om bilar ungefär;

"den här bilen suger för att"
"min nya kärra är sjukt fräsch i lacken"
"jag vill verkligen ha den där bilen"

Om man vänder på resonemanget, har en kvinnlig kollega som aldrig någonsin yppat ett ord om sin kille eller att hon ens skulle ja en trots att jag vet att hon har det, why?