Ärva sambo, hur?

vägrar denne ochså livsförsäkring? isåfall vill han/hon inte att du ska ha något och du får acceptera det eller göra slut.

Min advokat skrev in att testamentet gäller så länge vi bor tillsammans
Då blir det enkelt att bryta testamentet.

Jepp! Aa, jag vet inte. Får acceptera bara tydligen



Smart! Vågar dock inte nämna det mer...

Dina frågeställningar är helt sjuka.

Om partnern för är väl för helvetet en flytt det minsta problemet?

Du verkar jättekonstig. Skum. Skulle definitivt tro att du var ute efter att ta kol på en, om jag levde med dig.

Vem tänker ens på pengarna om partnern dör. Du har ett psykopatiskt mindset. Jag har inteens en partner och vet ändå att flytta och sälja hade varit den lättaste biten i att förlora någon.

Det är partnern som borde dra.

Läs trådnamnet bara. Partnern känner väl på sig att något är väldigt fel i den här fixeringen.

Haha, alla är vi olika. Varför finns ens testamente?

Jag vet inte men folk har ju svårt att göra sig av med saker från folk som går bort, det är väl samma där. Jag mår dåligt av tanken på att min partner skulle stå barskrapad eller ens behöva rodda i att sälja och fixa ifall jag skulle gå bort. Jag vill lösa allt innan så att hen bara kan sörja och likväl gäller det mig. Jag vill då inte ringa en mäklare och lösa sån skit när mitt liv i sådana hemska fall skulle vara slut för mig också. Måtte det inte hända!

Men om du då säger, att man har det som en anledning att mörda någon, varför ens ha testamente eller livförsäkring i så fall? Jag vet inte hur det funkar, men jag har läst i typ dagstidningar att man inte ärver ifall man mördar och det låter för mig jävligt rimligt. Dessutom så hade det väl varit sjukt uppenbart, eller? Haha, galet. Vidrig tanke ens. Usch! Tänk steget längre och läs igen så inser du också att det inte handlar om att ärva för att mörda.

Vet du hur det är att leva med katastroftankar?

Jag kommer lämna tråden eftersom det bara spär på mina katastroftankar om att min partner kanske kommer dö ifrån mig. Det kväver mig och jag mår illa av att jag ens startade tråden. Det var inte meningen om att det skulle utvecklas till att jag ens hade tanke på att mörda min partner och det får mig faktiskt illamående och får mig att må riktigt jävla dåligt.

Önskade att jag hade formulerat mig på något annat sätt så att det inte misstolkades. Jag är livrädd för att bli lämnad ensam utan hen och vet inte vad jag skulle ta mig till. I min panikslagna hjärna är det självklart även döden för mig. Jag älskar hen över allt annat och skulle aldrig få för mig att vilja önska livet ur människan. Ur ens någon.

Jag tackar för er andras normala och informativa svar men utöver det så spyr jag bara. Hur jävla vidrigt som helst. När det kommer till sånt är jag verkligen inte tålig. Jag går sönder av att ens veta att denna tråden finns. Jag önskar att den glöms bort och jag kommer aldrig mer komma in och läsa på den igen. Det här får mig att inte vilja ha någon försäkring för min del alls. För min partners skull önskar jag det bästa.

Herregud, trodde inte jag var så känslig. Det här tog orimligt hårt.

Din sambo verkar inte vara den kunnigaste personen på området. Ett vanligt avtal blir inte ogiltigt bara för att en av parterna river sönder papperet det är skrivet på, detta till skillnad från ett testamente som faktiskt blir ogiltigt om testatorn river sönder det. Rättsligt är det alltså tvärtom jämfört med vad din sambo tror.

Vidare så gäller normalt inte ett testamente till förmån för en sambo om samboförhållandet har upphört innan dödsfallet. 11 kap. 8 § ärvdabalken:

Samma presumtion gäller förövrigt avseende försäkringar.

Testamente är ens vilja. Du försöker tvinga fram din vilja.

Det är väldigt lätt att sköta dödsbo. Nåväl jag har berättat om ena soppan som än idag inte är ordnad. En sak lärde jag mig, tydligen är det extremt lätt att döda någon i Sverige eftersom ingen vill utreda något hur mycket någon än försöker dra i bromsen. Du kanske inte får ärva om du dödat någon men är kroppen kremerad har du knappast mycket att oroa dig för. Och tydligen kan man som anhörig inte ens stoppa en kremering om man lurats till att godkänna den mot någons sista vilja. För vem tror att någon skulle göra så? Jag gjorde det då inte iallafall...

Ja jag föreställde mig att dina märkliga frågeställningar kommer av någon form av diagnoser. Autism kanske annars ett enormt kontrollbehov

Lyssna. Folk lever. Folk dör. Sörj inte innan för då hinner du inte leva under tiden

https://www.efterlevandeguiden.se/
Det är enkelt att ordna upp allt när någon dör (om man inte får en extrem otur och en totalt galen kvinna skyddad av samhället emot sig).
Det finns information på nätet. Man ringer några samtal.
Ni har uppenbart ekonomiska möjligheter och råd med en jurist därmed. Med lite pengar behöver man inte fixa mycket alls. Tvister uppstår men inte ens de är så illa som skiten jag fick problem med normalt. Men det är hanterbart.

Man säger upp bostaden eller ordnar juridiskt kring kontrakt eller ägande. Man går till en begravningsbyrå. Adressändrar om man har ombud eller någon annan är den som företräder dödsboet. Ringer runt efter försäkringar. Annars kan begravningsbyråer ha tjänster man kan köpa. Man kan gå till tingsrätten och begära en en boutredningsman osv.

Det är enklare saker att ordna när någon dör eftersom det finns människor som arbetar med de här frågorna. Och det som måste göras, måste ändå göras. En mäklare kan inte vara värre än att gå till en begravningsbyrå. Stå i bostadsköer istället. Kolla priser på bostäder osv. För en sak är givet. Du måste ändå ringa samtal och fixa även om det är saker man inte vill. Annars måste någon annan steppa upp och göra det åt en. Att sälja en bostad är inte en jättestor sak i helheten.