Kan man dömas med hänsyn till social adekvans?

Det är relativt välkänt att man kan bli frikänd från brott pga social adekvans. Dvs, att något rent tekniskt är brottsligt, men med tanke på omständigheterna så bedömer man det som fullständigt orimligt att det ska vara straffbart.

Skulle man kunna dömas på samma sätt? Dvs att något inte är olagligt, men det bedöms som så oerhört omoraliskt att man dömer ändå?

Jag gissar på inte, men det vore kul att höra ifall någon vet mer i ämnet.

Frågan uppkom av en diskussion i den här tråden (FB) Abortfrågan - allmän diskussion

Det handlade då om situationen att en läkare aborterar ett foster med en spik i fontanellen strax innan födseln. Självfallet skulle det gå emot abortlagstiftning och sådant. Men skulle det kunna bli något mer? Betänk att om ungen hinner ploppa ut så är det mord direkt.

Nej, det vore ett flagrant brott mot legalitetsprincipen, som är grundläggande i en rättsstat. Däremot hade man kunnat resonera sig fram till att rekvisiten i ex mordparagrafen är uppfyllda varpå personen döms för mord.

"Skulle man kunna dömas på samma sätt? Dvs att något inte är olagligt, men det bedöms som så oerhört omoraliskt att man dömer ändå?"

Nej, absolut inte. Det framgår av Legalitetsprincipen som säger att man inte kan dömas för ett "brott" om det inte finns en lag som reglerar det. Det faller också på Skuldprincipen som säger att för att kunna dömas till ett brott skall man veta att det är kriminaliserat OCH man skall då ha gjort det i uppsåt eller av oaktsamhet. Givetvis kan man inte veta att det är kriminaliserat om det inte finns någon lag som reglerar detta OCH man kan heller inte agera med uppsåt eller oaktsamhet om man inte vet om det är ett brott eller står skrivet någonstans.

Ursäkta? Det där lät väldigt märkligt. Uppsåtet gäller väl bara att man har för avsikt att utföra handlingen. Vetskap om dess legalitet är väl inte relevant?

Jag menar alltså att man juridiskt sätt inte kan ha uppsåt till ett "brott" som inte finns :-)

Alltså, jag köper hela alltet med legalitetsprincipen. Men jag ser bara inte riktigt vad uppsåtet har med saken att göra. Men jag kanske överanalyserar nu.

Jag kanske skrev det lite otydligt. Jag tar det lite tydligare...

Man kan säga att Skuldprincipen innehåller två delar:
1. För att kunna dömas för ett brott krävs det att man vet att det är kriminaliserat.
2. För att kunna dömas för ett brott krävs det att man agerat med uppsåt eller oaktsamhet.

1) Stämmer inte alls. Grundprincipen är tvärt om att okunskap om lagen inte är en ursäkt(med vissa undantag)

Då föreslår jag att du läser https://svjt.se/svjt/2013/306
"En närliggande fråga som är av betydelse för om det är befogat att använda straffrätten eller inte, är graden av uppsåt eller oaktsamhet, dvs. skuld. Enligt den straffrättsliga skuldprincipen är det uteslutet att kriminalisera gärningar som inte innefattar skuld. Principen i fråga innebär nämligen att endast den som haft förmåga och tillfälle att rätta sig efter lagen får drabbas av straffrättsligt ansvar"

Samt: https://www.diva-portal.org/smash/ge...FULLTEXT01.pdf
"Principen skyddar gärningsmannen i de fall han ej kan anses ha förstått att han gjorde något visst som föreskrivs som otillåten handling eller om han inte förstått att det han gjort varit straffrättsligt otillåtet".

I övrigt är vi helt överens om att okunskap om lagen generellt inte är en ursäkt, men att det finns undantag - som är straffrättsvillfarelse.

Som jag skrev, vissa undantag. Men att kunskap om lagen(veta att något är ett brott) Skulle vara ett krav för att kunna dömas som du skrev är totalt fel.

Nej, det är helt omöjligt. Straffrätten är mycket tydlig om detta. Man kan inte ens dömas för ett brott med analog tillämpning av lagen. Endast det som faktiskt är olagligt enligt lag kan leda till ansvar.

I efterspelet av andra världskriget dömdes flertalet krigsförbrytare för brott mot mänskligheten m.m. trots att lagar och regler stiftats i behörig ordning för att undvika detta. Trots avsaknad av lagstöd (Legalitetsprincipen) blev de dömda vid Nürnbergprocesserna som också blev startskottet för neo-naturrätten vilket förenklat innebär att det finns någon form av högre moral, väsen och att folkmord, krigsförbrytelser är något som inte är möjligt att lagstifta bort. Så åtminstone en gång i historien har det skett.