Citat:
Ursprungligen postat av
Mirini
Hej,
Var går gränsen för vad som är att anses som förtal och var man ”tår lov att tåla” om man fattar obekväma beslut eller agerar talesperson sin yrkesutövning? Utan att gå in på detaljer så handlar det om en familjemedlem som blivit uthängd i diverse grupper med >10 000 följare och fått kompetens, moral och psykisk hälsa ifrågasatt. Han har inte begått något fel och har sin arbetsgivare bakom sig men de agerar inte mot de som skriver i grupperna. Jag tror han skulle må bra av att få någon form av upprättelse. Men är det värt att polisanmäla eller stämma?
Förtalsbestämmelsen hittar du i
Brottsbalken, 5 kap. 1 §. Den lyder så här:
Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.
Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.
Det är ett antal villkor som ska vara uppfyllda. Det låter inte som att din familjemedlem blivit anklagad för något brott. Som framgår av förtalsbestämmelsen är det inte heller nödvändigt. Att vara alkoholist, till exempel, är inte brottsligt. Däremot kan det vara förtal att påstå att någon annan är alkoholist.
Däremot krävs att det ska röra sig om en någorlunda konkret uppgift. Att säga att någon är ”en skitstövel”, till exempel, är ett värdeomdöme. Sådana är aldrig förtal. Gränsen mellan värdeomdöme och sakliga påståenden kan ibland vara lite knivig. Att kalla någon ”idiot”, till exempel, är det ett sakligt påstående? Eller ”cp”? Eller ”hora”? Eller ”fascist”? Alla de orden förekommer som kraftuttryck i affekt. Men de har också alla en konkret innebörd som grund.