Finns snart inga seriösa jobb, ingen verkar bry sig

Arbetsmarknaden är ett skämt. Väldigt många jobb är som "konsult" via bemanningsföretag där man först ska passera deras intervju, ibland göra tester och sen göra en intervju till. Klarar man det får man en provanställning, behovsanställning eller vikariat på en dålig arbetsplats där man ska pressa ur varenda öre ur alla anställda och behandla dem som skräp.

Rekryterare och "chefer" är oftast de allra vidrigaste och respektlösa människor som slösar ens tid och skiter i en fullständigt. Falska och äckliga.

Det här har sen länge spridit sig till högutbildade som ingenjörer, IT-branschen och ekonomer, jurister osv. För "vanliga" jobb är det i princip standard.

Många arbetsgivare kräver utbildning och sen flera års erfarenhet på det. Det finns ytterst få juniora tjänster och det är mördande konkurrans om de som finns. Så man förväntas låna massor av pengar för att sen komma ut på arbetsmarknaden och bli ratad. Man får söka länge och har man otur finns inget för en för man har ingen erfarenhet så man får återgå till att söka slavjobb fast med skillnaden att man nu har ett skuldberg och förlorad inkomst.

Varför ska jag ställa upp på det här? Jag har länge funderat på att utbilda mig med känner en stor tvekan pga ovan nämnda anledningar. Jag skulle inte stå ut med att se skuldkontot ticka medan jag ruttnar bord i nån bok. Jag funderar på att bara skita i allt och bara stämpla bidrag. Ingen verkar bry sig om det här eller vill ens kännas vid det. Då kan ni som arbetar och är så framgångsrika gott ta och försörja mig. Generaliserar såklart en hel del men överlag är det så här det ser ut enligt mig.

Med din inställning så är det naturligtvis svårt att hitta ett jobb.

"Det finns ytterst få juniora tjänster och det är mördande konkurrans om de som finns."
Ja, det är hård konkurrens. Du får väl kanske börja kämpa lite i ditt liv?

Socialkredit kallas det.
Andra länder har ett mer tydligt system tex Kina.
I Sverige fungerar det annorlunda men vi har fortfarande socialkredit inbyggt i samhället.

Min inställning har inget med fakta och omständigheter att göra. Jag har jobbat hela mitt vuxna liv, jag pallar bara inte mer under såna här villkor. Sverige var ett bra land för arbetare och nu är det skit.

Japp. Detta är varför jag efter 10 års heltidsarbete bestämde mig för att börja leva på a-kassa och svartarbete. Varför ska jag jobba och betala skatt till en stat som är min fiende? Varför ska jag slava för en kapitalist värd 100-tals miljoner för 20k brutto i månaden?

Nej tack. En kulle i pannan på er och lägger beslag på era tillgångar. Vem ska straffa mig? Staten som ger mig 3 år i fängelse? HAHAHHA

Nästan alla chefer jag har haft har varit bra. Några få kalkoner har passerat också, men så är det här i livet.


Utbilda dig till nåt du tycker är kul. Klart + om det finns en arbetsmarkand för det också. Men tycker man inte att utbildningen är kul blir det bara jobbigt.

Få länder är bra för arbetarklassen. Se istället till att du inte tillhör den. Bli kontorsråtta eller se till att få jobb i offentlig adminstration eller nåt.

Rekommenderar dig till att sätta dig in inom IT om du är intresserad utav det.
Du behöver inte betala för studier för att lära dig om kodning, allt finns kostnadsfritt på internet.

Jag har aldrig behövt visa några betyg från studierna när jag har sökt jobb inom IT-branschen.

Spelar ju ingen roll hur kul det är om man går ut med 500k i skulder, förlorad pensioninsättning och kanske 1 miljon eller mer i förlorad inkomst från slavjobben/akassa.
Jag hade tyckt det var kul att röka crack i 3 år men det är inte en smart grej att göra.

Så din inställning har INGET med fakta att göra ? Så det är alltså enbart sin fantasi då eller? Skulle inte säga att Sverige är ett skitland för arbetare sett till övriga världen. Men det betyder dock inte att det inte finns saker att förbättra inom nation när det kommer till arbetsmarknaden. Kan du förklara vsd du menar att "nu är det skit". Sen är väl CSN ett av de mest fördelaktiga lånen man kan ha . Men ifall man arbetar X antal år innan man utbildar (samt även under tiden) så är det ju möjligt att komma väldigt billigt undan när man studerar.



Nja, ICA (och liknande ) har du bra chans att kunna jobba på ifall du är bra på att kunna prata för dig, även ifall viss kontaktnät underlättar.

Det är inte kämpande som tar dig framåt. Det är privilegium dvs hjälpen du får på vägen som får dig att lyckats.
Allt handlar om att födas i rätt familj, tillåme för att få packa upp varor på Ica krävs de kontakter... och varför ska TS kämpa mer om han ha ett svårare liv än majoriteten?
Han ska väl istället få hjälp?

Lösningen är förstås att du ”blir din egen”, alltså startar eget företag/verksamhet.
Ingen chef, inga rekryterare som ratar dig, ingen bättre kandidat som konkurrerar.

Dock kommer du samtidigt att inse att det är ”göttigt” att vara anställd, att ”få ett jobb”.

Det finns stora fördelar, stora möjligheter och stor frihet i att vara sin egen, men det är inte direkt som att du kan registrera ett
företag och sedan sätta dig på soffan.
Sedan kanske du själv skall ha anställda; gnälliga jävlar som du ödslar tid på att rekrytera rätt, ge konkurrensmässig lön, lär upp, skickar på kurser, ger kompetens och erfarenhet, och som sedan drar till konkurrenter…

Ja, för att tjäna ditt bröd finns grovt sett dessa två vägar. Ingen av dem är en dans på rosor.