Citat:
Ursprungligen postat av
JohanSverkersson
Förstår inte mycket vad gubben pratar om, men jag har inte orkat se hela klippet heller, men jo, jag ser de radikala unga som lyssnar.
På tal om boomers så är detta intressant, från manosfär-sidan Returnofkings:
When you watch footage of the 1967 Monterey Pop Music Festival, the 1969 Woodstock Festival, and life on hippie communes, you’re struck by the number of babies and young children. You see women breastfeeding their babies. You see parents playing with their young children. At least one child was born at Woodstock and who knows how many were conceived there. What’s on the cover of Led Zeppelin’s Houses of the Holy album? Naked children.
Think you’ll ever see a parent bringing a baby or child to a Kanye West or Miley Cyrus concert? It’s not because they’re overly protective parents afraid the content is unsuitable. After all, Woodstock is infamous for its unabashed drug use, nudity, and profanity. It’s because those who attend these concerts don’t have children. They are childless.
A good number of hippies—while spurning a lot of traditional things—still opted to have children and have them at a young age. The same cannot be said for Millennials. For the first time in history, people are opting to remain childless.
https://www.returnofkings.com/105875...ial-generation
Det var en oskyldig tid av explosiv experimenterande och ungdomlig energi.
När rörelsen blommat klart, och allt förkalkats till akademisk dogma, så fanns inte längre naturkraften heller kvar i rörelsen. Sexuella dragkraften försvann, folk har inget kvar att vara entusiastiska över, inte heller framtiden.
Det som igår var studenter som explosivt demonstrerade, skrek åt lärarna, visade brösten mitt i lektionen; har idag blivit en föreläsning av föråldrade hippies till en generation av zombies som tyst nickar åt den kritiska teorin som lärs ut utan att någonsin tänka utanför bubblan.
Inte heller finns sexuella energin kvar, män finns ju knappt med i humaniora och de som finns där har inte den manliga energin av revolt och strid mot allt och alla som fanns 1968.
Musiken är bara korporativ såld lust, det är inte så spännande som gräsrotsrörelser som söker hitta livets mening medan de tar psykedeliska och finner rytmer som aldrig tidigare någon hade hört (låtarna från 60-talet hade enorma ambitioner).
Det finns inget nytt under solen, dansen och musiken har tagit slut, idag är det fem manliga producenter som skriver Beyonces "girl rules the world" så att någon rik gubbe i något skivbolag kan tjäna sina miljoner på korkade tjejer som inte förstår hur världen verkligen fungerar. Energin är borta, ingen tror ju på någonting egentligen.