När chefen ser trakasserier men väljer att ta parti med utövaren..?

När chefen ser trakasserier men väljer att ta parti med utövaren..?
Detta är något jag upplever just nu på en arbetsplats jag snart kommer lämna.
Är det någon annan som har erfarenhet av detta? Det rör sig om en händelse där de flesta i rummet tolkade angreppet på samma sätt. Ena parten blev angripen totalt oprovocerat.

Är det vanligt med chefer som är så totalt ryggradslösa att de tar parti med arbetsplatsmobbaren?

Ja, det är vanligt och typiskt svenskt. Feghet, konflikträdsla och ryggradslöshet är ett nationellt kännetecken och det har bara blivit värre på senare år. Den som blir angripen är ofta den svagare parten och chefen och majoriteten av personalen tycker därför att det är lättare att ta förövarens parti.

Det händer ja.

Kontakta facket. Ofta känner de till individen. Och kan stötta dig.

Bry dig inte om andra utan enbart dig. Välj det som är bäst för dig. Skit i idioten. Lämna.

Dm om du vill veta mer.

Folk är bekväma och vill vara andra till lags och undvika konflikter ja de flesta är ganska ryggradslösa.

Jobbade under 80-talet som diskplockare på Operakällaren i Stockholm. Vilken ruljans av trakasserier det var. Min kollega, stackars Paco från Guatemala blev kallad för texmex-nisse, Vi både jobbade med disken men och var längst ner i hierarkin men han fick all skit. Stackars Paco. En annan gång så hade vi slarvat med disken, vi var ju fan 22 och sket i jobbet, då tog restaurangchefen honom om nacken och dunkade huvudet i diskhon. Hans svarta lockar blev alldeles skitiga av majonnäs- och curryrester. Paco hade ett brutet självförtroende så han gjorde inget tillbaka. Är stolt rasist idag så inget som påverkar mig längre dock. 80-talet var fan sjukt!

Tror tyvärr det händer rätt ofta. Är det du som blir trakasserad? Oavsett så tycker jag du ska ta upp det med personen som är fackligt ombud om ni har en sån, alternativt kontakta facket. Det är inte alls okej. Däremot beroende på hur personen blivit trakasserad så kan det vara svårt att chefen samt mobbaren får konsekvenser. Gäller det sexsistiska, rasistiska, könsdiskriminerande eller dylikt är det lättare. Känner personen sig enbart kränkt är det en gråzon tyvärr..

Det kan va svårt ibland.

Vi hade en disskussion på jobbet. Och jag sa att jag känner mig lite kvinnlig ibland.
Nu kallar alla mig för berit

Högsta chefen bara skrattar. Vet Inte heller vad jag ska göra.
Känner mig väldigt kränkt. Och vi har inget safe room på jobbet eller tillgång till psykolog

Verkligen. Här är den angripne den överlägset starkare parten, men det finns andra saker som gör att jag är bakbunden och inte kan trycka till.


Kommer lämna snart oavsett.


Något jag sett också.


Fuckat.


Du låter ironisk. I mitt exempel är drummeln väldigt kvinnlig. En låtsasman som inte kan odla ett skägg. Gapig, men svag.

En hypotetisk frågeställning. Om man slår sönder någon på fritiden, påverkar det anställningen då?
Annat än polis, misshandel etc.

Du Berit,
du har tydligen inte följt mina trådar.
Det är inte jag som köpt hela PKWOKE kulturvänsterblivna narrativet. Det är de andra mupparna.
Arbetsplatsen är en lekplats. Det är småpotatis, men det är störande med människor som missbrukar sina tjänster och saknar ryggrad. Man är tvingad att ta en massa psykologisk manipulativ skit och sitta där med bakbundna händer. Tyvärr får man ju inte slå sönder folk på arbetsplatsen. Tänk att det faktiskt funnits platser och tider då det varit ett alternativ. Inte så länge sedan ens.

Inte bara på jobb... en klassiker är väl Bjästafallet, ett helt samhälle tog parti för förövaren... det var inte trakaserier utan våldtäkt.