Citat:
Ursprungligen postat av
ekerilar
Jag jobbar på ett vildmarkshotell och känner igen situationen.
Under pandemin var det många inom hotell och restaurang som sökte sig till andra branscher med högre lön, men framför allt med bättre villkor.
Det har kommit som en chock för arbetsgivarna att helt plötsligt inte ha ett halvdussin timanställda som bara väntar på att få rycka in. Resultatet har blivit att man tvingats fylla vakanserna med folk som helt enkelt inte håller måttet. Folk som p g a. kraftig övervikt begränsas i sin förmåga att utföra arbetsuppgifter, eller folk med bristande språkkunskaper, så att de får svårt att bemöta såväl gäster som medarbetare.
Resultatet blir att allt läggs på den erfarna, kunniga personal som finns kvar, vilka till slut går på knäna. Då slutar de, och problemet förvärras ytterligare.
Allt inom arbetsmarknad är ett spel.
Arbetssäljarna skriker att de är livsviktiga, arbetsköparna försöker hålla ner deras egon.
Som entreprenör så identifierar du ganska snabbt vilka personer som ger högst värde till verksamheten, de kommer aldrig vara missnöjda för du vill inte bli av med dem och de vet om det. Har man varit en av dessa så vet man, de som klagar och tror att de är oumbärliga har aldrig tillhört denna grupp.
Vad som diskuteras här misstänker jag är den nya bortskämda generation som nu kommer in på arbetsmarknaden utan erfarenhet men med en massa krav, jag känner igen dom. Ett tydligt samhällstecken rykande av Dunning Kruger-effekt.
Arbetssäljare behöver identifiera sitt värde bättre och vi skall inte ha myndigheter eller organisationer (facket) som hetsar upp dom, då går allt åt helvete.
Varje människa måste förstå hur marknadsekonomi fungerar om vi skall ha ett välfärdssamhälle (dessutom är borttagandet av allmän värnplikt den största faktorn till problemen med dagens unga idag).