Folk som börjar varje svar med ”nej”

Visst är fenomenet vanligare söderut i landet? Skåningar säger ju t ex alltid nej i början på meningar.

Alltså, liksom, det är ju bara ett ljud man ger ifrån sig för att det inte skall uppstå en pinsam tystnad medan man försöker formulera ett svar. Ett sätt att vinna lite tid. I det här fallet kanske det råkade vara ett utdraget nej, men det hade kunnat vara något annat.

Det går ju lite mode i vilka ord som används så här, och det personliga språkbruket kan variera. Det är inte så märkvärdigt egentligen. Det finns en språkvetenskaplig term för det här, men jag kan för mitt liv inte komma på den nu.

skåningar säger väl jau ?

Lika irriterande med de som säger ”va” efter varje mening. Typ ”jag körde bil va”, ”sedan svängde jag va”.

Varför börjar vissa människor sina svar med ”nej” eller ”nej men” även om de i resten av meningen menar ja? Särskilt vanligt verkar det vara vid intervjuer med medieovana idrottare och artister.

På den tiden jag tittade på TV minns jag att Henke Larsson inledde varje svar med "Nej".

Visst är fenomenet vanligare söderut i landet? Skåningar säger ju t ex alltid nej i början på meningar.

Alltså, liksom, det är ju bara ett ljud man ger ifrån sig för att det inte skall uppstå en pinsam tystnad medan man försöker formulera ett svar. Ett sätt att vinna lite tid. I det här fallet kanske det råkade vara ett utdraget nej, men det hade kunnat vara något annat.

Det går ju lite mode i vilka ord som används så här, och det personliga språkbruket kan variera. Det är inte så märkvärdigt egentligen. Det finns en språkvetenskaplig term för det här, men jag kan för mitt liv inte komma på den nu.

Det beror nog mest på invandringen.
Dom har blivit så negativa så dom startar alltid en mening med nej och ett litet suck

skåningar säger väl jau ?