Hej
Jag Är student och detta gäller ett 3 månaders sommarjobb jag tidigare arbetat på under covid på distans. Nu är vi 60% på plats. Jag jobbar i en väldigt liten grupp som just nu saknar chef, där 1 av kollegorna är min handledare
Jag började i tisdags. Frågade i onsdags om ett ”material” som jag visste kommer behövas i arbetet. Fick som svar att ”vadå vad ska du med det till” typ. Och blev satt på plats. Jag sa typ att hur ska jag annars veta att allt fungerar?
Frågade igen på torsdagen när jag behövde materialet för att gå vidare, samt visade vad jag gjort hittills och blev hänvisad till några ändringar. Sen väntade jag hela fredagen på materialet som han sa han skulle fixa. På måndagen frågade jag igen, han skickade då ett Mail till någon som skulle ta fram den. Men det slutade att han tog fram ett material han hade på datorn.
På tisdagen (igår, veckan efter) sa jag att jag inte hade något å göra, fick då börja med en ny uppgift(den här kollegan menar att man bara ska göra 1 åt gången dock). Dock behövs en access för den nya uppgiften, och de som ansvarar för den har fullt upp i en vecka med annat jobb. Jag ber kollegan om hjälp men får inte den hjälpen jag behöver. Och är blyg och introvert å det gör ju inte saken bättre
Jag fick även en känga för att när jag frågade om access till verktyget jag skulle använda i min första uppgift tycker kollegan att jag angav fel användarnamn till honom, då vi använder dubbla datorer i arbetet. Faktum är att jag aldrig angav något användarnamn alls till honom utan förutsatte att han hade koll då han beställde datorn åt mig. När jag senare insåg att jag aldrig fick någon access bad jag kollegan kolla på det. Han bad mig uppge användarnamnet igen, och då uppger jag fel namn (såklart, dumma mig), men ändrar mig 5 sek senare med ”men det är väl användarnamnet till dator nr 2 du ska ha?” Han tolkar det som att jag alltså angett fel namn 2 gånger när jag bara gjort det 1 gång och då även rättat mig.
Det hela blir skittråkigt. Hoppas ni förstår vad jag menar. Jag är driven av mig men det är helt hopplöst på den här arbetsplatsen när man ska vänta så mycket och inte får något annat att göra emellan. Och sedan får skit för att man gör ett dåligt jobb..
Vill inte pajkasta min kollega, han är hur duktig som helst på sitt jobb men jag får känslan av att han inte vill att jag ska vara där. Det var fd chefen som anställde mig, som nu har slutat. Chefen klickade jag bäst med..
Jag har även problem att äta med kollegor, stressad eller nervös typ. Så har det alltid varit. Även när jag trivs på arbetsplatser, men med klasskompisar är det aldrig några problem. Jag brukar äta matlåda och när jag hör att kollegorna också har matlåda går jag på tidig lunch. Jag får inte ner mig maten annars. Vår lunch är 40 minuter men jag får knappt ner maten på 60 trots att jag äter själv. Får lite ångest också över att överskrida lunchtiden.
Jag jobbar på ett finare kontor med kollegor i 30-40 års åldern med högskoleutbildning. 21 år gammal. 27k i månadslön för att kolla in i väggen typ. Jag får ångest över alla dessa käppar i hjulet.
Jag Är student och detta gäller ett 3 månaders sommarjobb jag tidigare arbetat på under covid på distans. Nu är vi 60% på plats. Jag jobbar i en väldigt liten grupp som just nu saknar chef, där 1 av kollegorna är min handledare
Jag började i tisdags. Frågade i onsdags om ett ”material” som jag visste kommer behövas i arbetet. Fick som svar att ”vadå vad ska du med det till” typ. Och blev satt på plats. Jag sa typ att hur ska jag annars veta att allt fungerar?
Frågade igen på torsdagen när jag behövde materialet för att gå vidare, samt visade vad jag gjort hittills och blev hänvisad till några ändringar. Sen väntade jag hela fredagen på materialet som han sa han skulle fixa. På måndagen frågade jag igen, han skickade då ett Mail till någon som skulle ta fram den. Men det slutade att han tog fram ett material han hade på datorn.
På tisdagen (igår, veckan efter) sa jag att jag inte hade något å göra, fick då börja med en ny uppgift(den här kollegan menar att man bara ska göra 1 åt gången dock). Dock behövs en access för den nya uppgiften, och de som ansvarar för den har fullt upp i en vecka med annat jobb. Jag ber kollegan om hjälp men får inte den hjälpen jag behöver. Och är blyg och introvert å det gör ju inte saken bättre
Jag fick även en känga för att när jag frågade om access till verktyget jag skulle använda i min första uppgift tycker kollegan att jag angav fel användarnamn till honom, då vi använder dubbla datorer i arbetet. Faktum är att jag aldrig angav något användarnamn alls till honom utan förutsatte att han hade koll då han beställde datorn åt mig. När jag senare insåg att jag aldrig fick någon access bad jag kollegan kolla på det. Han bad mig uppge användarnamnet igen, och då uppger jag fel namn (såklart, dumma mig), men ändrar mig 5 sek senare med ”men det är väl användarnamnet till dator nr 2 du ska ha?” Han tolkar det som att jag alltså angett fel namn 2 gånger när jag bara gjort det 1 gång och då även rättat mig.
Det hela blir skittråkigt. Hoppas ni förstår vad jag menar. Jag är driven av mig men det är helt hopplöst på den här arbetsplatsen när man ska vänta så mycket och inte får något annat att göra emellan. Och sedan får skit för att man gör ett dåligt jobb..
Vill inte pajkasta min kollega, han är hur duktig som helst på sitt jobb men jag får känslan av att han inte vill att jag ska vara där. Det var fd chefen som anställde mig, som nu har slutat. Chefen klickade jag bäst med..
Jag har även problem att äta med kollegor, stressad eller nervös typ. Så har det alltid varit. Även när jag trivs på arbetsplatser, men med klasskompisar är det aldrig några problem. Jag brukar äta matlåda och när jag hör att kollegorna också har matlåda går jag på tidig lunch. Jag får inte ner mig maten annars. Vår lunch är 40 minuter men jag får knappt ner maten på 60 trots att jag äter själv. Får lite ångest också över att överskrida lunchtiden.
Jag jobbar på ett finare kontor med kollegor i 30-40 års åldern med högskoleutbildning. 21 år gammal. 27k i månadslön för att kolla in i väggen typ. Jag får ångest över alla dessa käppar i hjulet.
jag känner ändå att jag har framtiden hyffsat klar för mig. Nästa sommar vill jag söka mig mer åt industrin, vill inte vara kvar här nästa sommar iallafall