Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2022-06-15, 12:29
  #1
Medlem
Mondhers avatar
Vi älskar ju att prata om oss själva, brukar det heta. Till och med Jordan Petterson och Robert Greene, i en video som jag såg typ 2-3 minuter av, pratade om sig själva och vilka jobb dom hade när dom var yngre och hur dom tänkte och vad dom tyckte om dessa jobb. Det gjorde såklart att jag avbröt tittandet direkt, det sista jag vill höra är en världskänd professor som pratar om sitt jobb som diskare när han var 18. Tycker för övrigt att Pettersson inte berättar några revolutionerande saker utan det är allmän kunskap som vem som helst bör känna till.

Jag, som inte är lika känd som han eller inte ens i närheten, har betydligt mer intressanta saker att berätta. Däremot vill jag ta bort ordet "jag" helt från mitt språkbruk men jag har märkt hur svårt det är. Det känns faktiskt nästan omöjligt.

Oavsett hur medveten man är om sitt pratande och hur mycket man försöker undvika att prata om "jag" så slutar det ändå oftast med saker som "jo men jag är också likadan faktiskt" eller "det där känner jag mig inte i" eller "jag var också en sådan för några år sen men sen tror jag att man lär sig och förändras med åren" osv. Alltid jag jag jag alltså. Så varför är det så?
Citera
2022-06-15, 12:33
  #2
Medlem
JRdTLs avatar
Jag är helt ointresserad av att prata om mig själv, för jag får inte ut något utav att prata om det. Det jag säger vet jag redan. Vill ha ny information, skiter i vad folk tycker och tror om mig.
Citera
2022-06-15, 12:43
  #3
Medlem
Mondhers avatar
Citat:
Ursprungligen postat av JRdTL
Jag är helt ointresserad av att prata om mig själv, för jag får inte ut något utav att prata om det. Det jag säger vet jag redan. Vill ha ny information, skiter i vad folk tycker och tror om mig.

Det tvivlar jag lite på att du gör men visst säger du det så. Men har du kanske ljudfiler där man kan höra hur du pratar i din vardag? Det hade varit intressant o höra hur sällan du använder ordet "jag".
Citera
2022-06-15, 13:36
  #4
Avstängd
Gud...s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Mondher
Vi älskar ju att prata om oss själva, brukar det heta. Till och med Jordan Petterson och Robert Greene, i en video som jag såg typ 2-3 minuter av, pratade om sig själva och vilka jobb dom hade när dom var yngre och hur dom tänkte och vad dom tyckte om dessa jobb. Det gjorde såklart att jag avbröt tittandet direkt, det sista jag vill höra är en världskänd professor som pratar om sitt jobb som diskare när han var 18. Tycker för övrigt att Pettersson inte berättar några revolutionerande saker utan det är allmän kunskap som vem som helst bör känna till.

Jag, som inte är lika känd som han eller inte ens i närheten, har betydligt mer intressanta saker att berätta. Däremot vill jag ta bort ordet "jag" helt från mitt språkbruk men jag har märkt hur svårt det är. Det känns faktiskt nästan omöjligt.

Oavsett hur medveten man är om sitt pratande och hur mycket man försöker undvika att prata om "jag" så slutar det ändå oftast med saker som "jo men jag är också likadan faktiskt" eller "det där känner jag mig inte i" eller "jag var också en sådan för några år sen men sen tror jag att man lär sig och förändras med åren" osv. Alltid jag jag jag alltså. Så varför är det så?




Kan du förklara mer VARFÖR du vill ta bort ordet "jag"?. Jag förstår inte.
Citera
2022-06-15, 13:41
  #5
Medlem
EnlitenUgglas avatar
Det som är grejen med peterson är ju hur han förklarar det och bakgrunden till varför det är si och så.

Han går lite mer in på djupet helt enkelt.

Alla kan säga att kvinnor med cameltoe söker uppmärksamhetbdet förstår en kamel..

Det intressanta är psykologin bakom det hela.

Att man pratar om sig själv betyder antingen att man tycker andra är ointressanta. Eller så vet man inte vad man ska fråga
Citera
2022-06-15, 17:06
  #6
Medlem
benjaminjuhlins avatar
Håller med. Bra trådstart. Men kanske använder vi oss ofta av jag för att vi förhåller oss till saker genom oss själva. Jag märkte till exempel när jag skulle svara på denna trådstart hur svårt det var att göra det utan att säga jag eller referera till mig själv.
Citera
2022-07-03, 20:06
  #7
Medlem
Allt vi gör görs genom jaget.

Jag får bekräftelse.
Jag ger bekräftelse.
Jag lyssnar, lär, förstår etc.
Vem annars än jag skulle göra allt detta? du? du är också ett jag.
Citera
2022-08-06, 20:53
  #8
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Mondher
Vi älskar ju att prata om oss själva, brukar det heta. Till och med Jordan Petterson och Robert Greene, i en video som jag såg typ 2-3 minuter av, pratade om sig själva och vilka jobb dom hade när dom var yngre och hur dom tänkte och vad dom tyckte om dessa jobb. Det gjorde såklart att jag avbröt tittandet direkt, det sista jag vill höra är en världskänd professor som pratar om sitt jobb som diskare när han var 18. Tycker för övrigt att Pettersson inte berättar några revolutionerande saker utan det är allmän kunskap som vem som helst bör känna till.

Jag, som inte är lika känd som han eller inte ens i närheten, har betydligt mer intressanta saker att berätta. Däremot vill jag ta bort ordet "jag" helt från mitt språkbruk men jag har märkt hur svårt det är. Det känns faktiskt nästan omöjligt.

Oavsett hur medveten man är om sitt pratande och hur mycket man försöker undvika att prata om "jag" så slutar det ändå oftast med saker som "jo men jag är också likadan faktiskt" eller "det där känner jag mig inte i" eller "jag var också en sådan för några år sen men sen tror jag att man lär sig och förändras med åren" osv. Alltid jag jag jag alltså. Så varför är det så?

Individen - det egna jaget - anses vara samhällets minsta enhet.

Man kan känna empati och sätta sig in i hur andra känner och har det osv men man kan aldrig helt och hållet känna en annan individs känslor och uppleva en annan individs erfarenheter.

Alla människor är unika avseende upplevelser, erfarenheter, historia, personlighet, preferenser, synpunkter, åsikter, associationer, tycke, smak, val, ansvar, minnen, livssituation, genetiska arv m.m.

Mot bakgrund av det jag nämnt ovan, är det högst, relevant att tala om "jag", "jaget" och individer.
__________________
Senast redigerad av BINARY-CIS-PERSON 2022-08-06 kl. 20:55.
Citera
2022-08-06, 20:55
  #9
Medlem
Booiis avatar
Människor har ett behov av att känna ett "samband"/connection med andra människor därav försöker man hitta gemensamma saker och navigera det oändliga absurda livet genom av parata om sig själv i hopp om att finna gemensamma nämnare. Sedan är människor egoistiska så rent biologisk är jaget det viktigaste.
Citera
2022-08-06, 21:17
  #10
Medlem
neuron-drones avatar
Det blir inte många diskussioner om man inte får blanda in sig själv.

Sedan ska man inte hänga upp sig på ordet jag. Det finns många som verkligen lyssnar på andra men bara råkar ha ett språkbruk där de säger jag ofta, eller försöker relatera till något de förstår.

Det finns folk som talar om sig själva nonstop men använder order jag mer sällan. Dessa är mer irriterande, för de tror att alla tycker samma som de. Och har samma liv.
Citera
2022-08-07, 15:15
  #11
Medlem
staticages avatar
Vi människor måste prata om oss själva för att hålla igång historien om våra liv,vad man nu drömt ihop för nått.
Citera
2022-08-07, 15:55
  #12
Medlem
Borta.s avatar
Har haft en liknande period som du verkar ha nu. Säger inte att vi känner eller känt exakt samma men något liknande åtminstone.

Jag ville också ett tag nästan eradikera jaget ur ekvationen när jag tänkte och pratade med andra.

Det är förståeligt att du känner såhär. Vi lever i en väldigt individualistisk kultur vilket på vissa sätt från barndomen och uppåt får oss att bli väldigt egocentrerade och narcissistiska.

Men egocentrism och narcissism är nödvändiga för att man ska kunna utveckla självbilden. Därav den biologiska predispositionen att se till sig själv och sin egen överlevnad. Den kan dock med hjälp av kultur gå till enorm överdrift och försvaga tendensen att bonda med andra.

Kanske är vår kultur lite överdrivet individualistisk?

Du verkar kanske omedvetet sukta efter nödvändigheten i att ställa mer nyfikna frågor åt andra och försöka förstå andras perspektiv.

Vet ej om det kan vara så att du märker av det destruktiva i att ha ett överdrivet fokus på vad du tänker och vad du gör?
Om det skulle vara så har du möjligheten att sakta men säkert träna in vanan att tänka mer utifrån andras perspektiv.

Du får göra som du vill men att fullständigt eradikera egocentrism kanske inte är det optimala? Speciellt inte om man vill kunna navigera på ett sätt som inte gör att man uppoffrar sina egna ambitioner.

Ska lägga till en sista jag-tanke...
Jag själv arbetar varje dag på att bli mindre narcissistisk utan att förlora den i mitt tycke nödvändiga individualistiska glöden. Det är inte så lätt. Men man får misslyckas TS, man får det.
__________________
Senast redigerad av Borta. 2022-08-07 kl. 16:02.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback